Kraftledning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kraftledning i Lund

Kraftledning är en elektrisk ledning för elöverföring. Kraftledningar dras många gånger på långa sträckor. De förser samhällen med ström från kraftverken. Genom skogar måste det röjas så att inte träd står för nära kraftledningarna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Världens första kommersiella kraftöverföring över en längre distans ägde rum 1893 mellan Hällsjöns kraftstation och gruvfälten i Grängesberg, en sträcka på 15 kilometer.[1] Vattenkraften hämtades från Vasselsjön och överföringen skedde med växelström. En av Sveriges första större kraftledningar gick mellan Untraverket vid Dalälven och Värtaelverket i Stockholm och invigdes 1918. Sträckan var omkring 132 kilometer (se Kraftledningen Untra-Värtan).

Koronaurladdning[redigera | redigera wikitext]

Vid rimfrost och fuktigt väder kan det höras ett fräsande ljud från kraftledningar. Det orsakas av att elektroner frigör sig från ledaren, accelereras ut i luften där en jonisering sker. För detta åtgår energi, koronaförluster, som tas från kraftöverföringen. Fenomenet kallas koronaurladdning och uppstår när det elektriska fältets styrka på ledarytan uppnår en viss gräns. Denna gräns påverkas starkt av framförallt spänningsnivån samt ojämnheter på ledarytan, vilka kan utgöras av rimfrost, fuktig snö, vattendroppar vid regn och dimma samt ev repor.

Förutom via det fräsande ljudet kan koronaurladdningen i mörker ofta uppfattas som en svagt blåaktig aura kring ledarytan.

Koronaförlusterna kan för vissa 400 kV-ledningar i det svenska stamnätet bli avsevärda vid ogynnsamma väderförhållanden vintertid (speciellt rimfrost, och då ibland även vid klart väder), upp till cirka 100 kW/km ledningssträcka.

Förlusterna kan motverkas genom sänkning av driftspänningen eller, mest effektivt där driftsäkerheten så medger, frånkoppling av särskilt utsatta ledningar, speciellt nattetid och under helger. Härigenom kan temporärt stora energibesparingar göras, ibland med hundratals MWh per ledningsfrånkoppling.

Koronaurladdningen orsakar också radiostörningar nära ledningen i mellan- och långvågsbanden.[2]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppgifter enligt Tekniska museet
  2. ^ Enligt Klas Roudén på Svenska Kraftnät som förklarar koronaurladdning i Ny Teknik 16 januari 2008, sid 26

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hjulström, Filip (1941). Elektrifieringens utveckling i Sverige: en ekonomisk-geografisk översikt. Meddelanden från Uppsala universitets geografiska institution. Ser. A, 99-0276152-6 ; 29. Uppsala. Libris 1805397 
  • Hjulström, Filip (1940). Sveriges elektrifiering: en ekonomisk-geografisk studie över den elektriska energiförsörjningens utveckling. Geographica, 0373-4358 ; 8. Uppsala: Lundequistska bokhandeln. Libris 445134 
  • Spade, Bengt (2008). En historia om kraftmaskiner. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Libris 11173222. ISBN 978-91-7209-501-4 (inb.)  s. 350-444.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]