Station (elkraft)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stamstation, alltså en station i stamnätet.

En station är en anläggning inom elkraft som producerar eller omvandlar elektrisk effekt. I elkraftnäten är stationerna noderna och de förbinds av ledningar och kablar.

Funktioner[redigera | redigera wikitext]

En stolpstation, som transformerar spänningen till 230 V till konsumenterna.

Stationerna utför en eller flera av följande funktioner:

  • Vid behov transformera om spänningen.
  • Omvandla från likspänning till växelspänning eller tvärtom.
  • Övervaka att spänningar och strömmar hålls inom specificerade nivåer, både vid överbelastningar och till exempel åsknedslag. Motsvarar en säkringspropp.
  • Motverka reaktiv belastning vid långa överföringar med seriekopplade kondensatorer och reaktorer.
  • Bryta eller sluta en in- eller utgående ledning inom bråkdelar av en sekund. Motsvarar en strömbrytare, men för mycket stora spänningar och strömmar.
  • Frånskilja en ledning eller utrustning för att med dubbel säkerhet kunna göra underhåll. Motsvarar att "dra ur sladden".
  • Jorda och kortsluta en frånskild ledning eller utrustning för att ytterligare öka säkerheten vid underhåll.
  • Jorda linjer vid åsknedslag med överspänningsskydd (ventilavledare).
  • Övergå från luftledning till markkabel.

Uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

En station med två ställverk, ett för 380 kV i övre delen och ett för 110 kV i den nedre delen. Mellan dem, omgiven av ljus betong, står det en transformator, som minskar spänningen.

Det finns oftast ett eller flera ställverk, som fördelar strömmarna med hjälp av brytare, frånskiljare och skyddsutrustning. Varje ställverk arbetar på en viss spänning. Mellan två ställverk finns det transformatorer, som ändrar spänningen. Kondensatorer och reaktorer är vanliga komponenter för justera så att spänning och ström är i fas.

För högre spänningar är ställverken oftast placerade utomhus. De är ofta fjärrmanövrerade från en driftcentral där man kan få kraften att gå alternativa vägar.

Typer[redigera | redigera wikitext]

Baserat på funktion[redigera | redigera wikitext]

En terminalstation i Wien, där en 380 kV-luftledning övergår i kabel.

Baserat på placering[redigera | redigera wikitext]

Ellevios teknikhus är en nätstation i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm.
  • Stamstation, ansluten till stamnätet (220 kV och 400 kV)[3]
  • Regionstation, ansluten till regionnäten (70 kV och 130 kV)[3]
  • Fördelningsstation (ibland primär distributionsstation), som levererar 10, 20 och 30 kV (i vissa fall 3 och 6) till fördelningsnäten[3]
  • Nätstation (ibland sekundär distributionsstation), som gör den sista transformeringen till 230/400 V för hushållen, oftast placerade i skåp inom- eller utomhus, ibland direkt på en kraftledningsstolpe[3]
  • Mottagningsstation, som tar emot effekt från ett överliggande nät, med andra ord, den första stationen ägd av ett distributionsföretag[4]
  • Intagsstation, som tar emot effekten i en större förbrukare som en industri[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Transmissionsnätskarta”. Svenska kraftnät. https://www.svk.se/drift-av-transmissionsnatet/transmissionsnatskarta/. Läst 14 november 2020. 
  2. ^ ONE Nordic (12 november 2020). ”Svenska kraftnät ger ONE Nordic förtroendet att underhålla de viktiga stationerna i stamnätet” (på sv). Pressmeddelande. Läst 15 november 2020.
  3. ^ [a b c d] Ordlista. Anläggningar för överföring och distribution av el. SEK Handbok 417 (2). Svenska Elektriska Kommissionen 
  4. ^ ”Mottagningsstation Lomma”. Kraftringen AB. https://www.kraftringen.se/om-kraftringen/om-oss/vara-anlaggningar/mottagningsstation-lomma/. Läst 18 juni 2020. 
  5. ^ Lindahl, Per-Erik (1983). Elkraftteknik. Lund: Studentlitteratur. sid. 248-254. ISBN 91-44-02172-0