Stefania Turkewich-Lukianovych
| Stefania Turkewich-Lukianovych | |
 Stefania Turkewich-Lukianovych | |
| Levnad | |
|---|---|
| Födelsenamn | Stefania Turkewich-Lukianovych |
| Född | 25 april 1898 Lviv |
| Död | 8 april 1977 Cambridge, Storbritannien |
| Tonsättare | |
| Bakgrund | Lviv |
Stefania Turkewich-Lukianovych, född 25 april 1898 i Lviv i Österrike-Ungern, död 8 april 1977 i Cambridge, Storbritannien, var en ukrainsk kompositör, pianist och musikolog. Hon är känd som Ukrainas första kvinnliga kompositör. Turkewich verk var förbjudna i Ukraina under sovjettiden.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Uppväxt[redigera | redigera wikitext]
Farfadern Lev Turkevich och fadern Ivan Turkevich var präster. Modern Sofia Kormosjiv var pianist och studerade tillsammans med Karol Mikuli och Vilém Kurz. Hon ackompanjerade även den unga Solomija Krusjelnytska.[2]:7 Alla i familjen var musikaliska och spelade olika instrument, hon själv piano, harpa och harmonium. Hon mindes senare i livet sin barndom och kärleken till musiken:
I centrum stod min mamma, som spelade piano underbart. Som barn älskade jag att lyssna på hennes pianospel. Sedan bildade vi en salongsorkester i vårt hem. Vi spelade följande instrument: pappa kontrabas, mamma piano, Lenyo cello, jag på harmoniet samt Marijka och Zenko fiol. Min far startade också en familjekör och detta blev våra första steg in i musikvärlden. Far varken snålade eller kom med ursäkter, då det gällde vår musik.[2]:23
Studier och giftermål[redigera | redigera wikitext]
Stefania Turkewich-Lukianovych började studera musik för Vasyl Barvinsky och åren 1914 till 1916 studerade hon piano i Wien för Vilém Kurz. Efter första världskriget studerade hon tillsammans med Adolf Chybiński vid universitetet i Lviv. Där åhörde hon också hans föreläsningar i musikteori vid Lvivkonservatoriet.[2]:10
År 1919 komponerade hon sitt första musikaliska verk Liturgi, som har uppförts flera gånger i Sankt Georgs-katedralen i Lviv.[3]
Stefania Turkewich-Lukianovych studerade 1921 för Guido Adler vid universitetet i Wien och Joseph Marx vid universitetet för musik och scenkonster Wien. Där tog hon examen 1923 som diplomerad lärare.[3]
År 1925 gifte hon sig med Robert Lisovskyi och flyttade med honom till Berlin, där hon bodde 1927 till 1930 och studerade för Arnold Schönberg och Franz Schreker.[2]:14 Under denna period föddes 1927 hennes dotter Zoja.[4]
År 1930 reste hon till Prag i Tjeckoslovakien och studerade för Zdeněk Nejedlý vid Karlsuniversitetet, för Otakar Šín vid Prags musikkonservatorium och komposition för Vítězslav Novák vid musikhögskolan. Hösten 1933 undervisade hon i piano och blev ackompanjatör vid Prags konservatorium. År 1934 försvarade hon sin doktorsavhandling, som behandlar ukrainsk folklore i ryska operor.[2]:15 Hon avlade 1934 doktorsexamen i musikvetenskap vid det ukrainska fria universitetet i Prag. Hon blev den första kvinna från Galizien (då en del av Polen) som avlade doktorsexamen. Hon återvände samma år till Lviv, där hon var verksam fram till andra världskrigets utbrott, som lärare i musikteori och piano vid Lvivkonservatoriet. Där blev hon medlem av Ukrainska föreningen för professionella musiker.[3]
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Hösten 1939, efter den sovjetiska ockupationen av Västra Ukraina, arbetade Stefania Turkewich-Lukianovych som lärare och konsertmästare vid Lvivs operahus och 1940–1941 som docent vid Lvivkonservatoriet. I och med den tyska ockupationen stängdes konservatoriet, men hon fortsatte att undervisa vid den statliga musikskolan. Våren 1944 lämnade hon Lviv och flyttade till Wien[3] och 1946 vidare till södra Österrike och därifrån till Italien för att undkomma den sovjetiska ockupationen. Hennes andre make, Nartsits Lukjanovitj, var läkare som tjänstgjorde i den brittiska armén i Italien.[5]
England[redigera | redigera wikitext]
Hösten 1946 flyttade hon till Storbritannien, där hon bodde på flera olika orter: 1947–1951 i Brighton, 1951–1952 i London, 1952–1962 i Barrow Gurney, 1962–1973 i Belfast och slutligen från 1973 i Cambridge.
I slutet av 1940-talet började hon att komponera igen. Ibland uppträdde hon som pianist och var särskilt aktiv under 1957 vid en serie konserter i ukrainska samhällen i England och 1959 på en pianokonsert i Bristol. Hon var medlem i British Society of Women-Composers and Musicians (verksam fram till 1972).
Operan Oksanas hjärta framfördes i Winnipeg (Kanada) och 1970 i Centennial Concert Hall, under konstnärlig ledning av systern Irena Turkevycz-Martynec.[6]
Centennial Concert Hall - Söndag kl. 19.30: Den Ukrainska barnteatern presenterar Heart of Oksana, en opera av Stefania Turkevich-Lukianovich, som är berättelsen om en flicka som möter sagofigurer i en förtrollad skog, då hon söker efter sina försvunna bröder.[7]
Eftermäle[redigera | redigera wikitext]
Stefania Turkewich-Lukianovych kompositioner är moderna, med en koppling till ukrainska folksånger när de inte är expressionistiska. Hon fortsatte att komponera till slutet av 1970-talet.
Kompositioner[redigera | redigera wikitext]
Symfoniska verk[redigera | redigera wikitext]
1. Symfoni nummer 1, 1937
2a. Symfoni nummer 2a, 1952
2b. Symfoni nummer 2b, andra versionen
3. Sinfonietta, 1956
4. Tre symfoniska skisser, 3 juli 1975
5. Symfonisk dikt «La Vitа»
6. Rymdsymfoni, 1972
7. Svit för dubbla stråkorkestrar
8. Fantasi för dubbla stråkorkestrar
Baletter[redigera | redigera wikitext]
9. Flickan med de försvunna händerna, Bristol, 1957
10. Halsbandet
11. Vesna (Våren ; barnbalett), 1934-1935
12. Mavka (Skogsnymfen ; barnbalett), 1964-1967, Belfast
13. Strachopud (Fågelskrämman), 1976
Operor[redigera | redigera wikitext]
14. Mavka - baserad på Lesia Ukrainkas Skogssång (ofullbordad)
Operor för barn[redigera | redigera wikitext]
15. Tsar Okh eller Oksanas hjärta, 1960
16. Den unga djävulen
17. En grönsakstomt, 1969
Körverk[redigera | redigera wikitext]
18. Liturgi, 1919
19. Psalm till Scheptitskij
20. До Бою
21. Triptyk
22. Колискова (А-а, котика нема), 1946
Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]
23. Sonat för violin och piano, 1935
24. Stråkkvartett, 1960 – 1970
25. Trio för violin, viola och cello, 1960 – 1970
26. Pianokvintett, 1960 – 1970
27. Blåsartrio, 1972
Piano[redigera | redigera wikitext]
28. Variationer på ett ukrainskt tema, 1932
29. Fantasi. Svit för piano över ukrainska teman, 1940
30. Impromptu, 1962
31. Grotesk, 1964
32. Bergssvit, 1966–1968
33. En cykel av stycken för barn, 1936–1946
34. Ukrainska julsånger och Sjtjedrivka
35. Goda nyheter
36. Jul med Harlequin, 1971
Övriga verk[redigera | redigera wikitext]
1. Hjärta, för sång och orkester
2. Lorelei, berättelse för harmonium och piano, 1919. Text av Lesia Ukrainka
3. Maj, 1912
4. Teman över folksånger
5. Självständighetstorget, för piano
6. Lemkys sång för sång och stråkar
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Ukrainian Art Song Project – Stefania Turkewich”. Ukrainian Art Song Project – Stefania Turkewich. https://web.archive.org/web/20160322103631/http://www.ukrainianartsong.ca/new-page-1/.
- ^ [a b c d e] Павлишин, Степанія Стефанівна. Перша українська композиторка: Стефанія Туркевич-Лісовська-Лукіянович, БаК, Lviv 2004.
- ^ [a b c d] Роман Кравець. ”Українці в Сполученому Королівстві”. Інтернет-енциклопедія. http://www.ukrainiansintheuk.info/ukr/02/turkevych-u.htm/. Läst 28 augusti 2018. Arkiverad 27 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 april 2017. https://web.archive.org/web/20170427003457/http://www.ukrainiansintheuk.info/ukr/02/turkevych-u.htm/. Läst 17 januari 2021.
- ^ ”Зоя Робертівна Лісовська-Нижанківська, the Encyclopedia of Modern Ukraine” (på ukrainian). Зоя Робертівна Лісовська-Нижанківська, the Encyclopedia of Modern Ukraine. http://esu.com.ua/search_articles.php?id=55702.
- ^ ”Narcyz Lukianowicz (Нарциз Лукіянович)”. Narcyz Lukianowicz (Нарциз Лукіянович). http://www.ukrainiansintheuk.info/ukr/02/lukianovych-u.htm.
- ^ ”Svoboda”. Svoboda - Ukranian Daily. 2 juni 1970. Arkiverad från originalet den 9 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160709223615/http://www.svoboda-news.com/arxiv/pdf/1970/Svoboda-1970-098.pdf#search=%22june%202%22. Läst 24 januari 2021.
- ^ Winnipeg Free Press, June 6, 1970
Källförteckning[redigera | redigera wikitext]
- Сокіл-Рудницька М. Пам’яті Стефанії Лукіянович // Вільне Слово. – Торонто, 1977. – 9 і 16 липня. – С. 3.
- Вовк В. Парастас для Стефанії Туркевич-Лукіянович // Наше Життя. – Нью-Йорк, 1992. – Ч. 5. – С. 6–9.
- Стельмащук Р. Забутий львівський композитор-неокласик (штрихи до творчого портрета Стефанії Туркевич) // Музика Галичини (Musica Galiciana) / Матеріали Другої міжнародної конференції. – Львів, 1999. – С. 276–281.
- Павлишин С. Перша українська композиторка // Наше Життя. – Нью-Йорк, 2004. – Ч. 1. – С. 14–16.
- Павлишин С. Перша українська композиторка: Стефанія Туркевич-Лісовська-Лукіянович. – Львів, 2004.
- Карась Г. Статика і динаміка жанру дитячої опери у творчості композиторів української діаспори ХХ ст. // Вісник Державної академії керівних кадрів культури і мистецтв. – Київ, 2010. – No. 2. – С. 89–93.
- Яців Р. Роберт Лісовський (1893–1982): дух лінії. – Львів, 2015. – С. 11, 13, 79–84, 91.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|