Otagoskarv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stewartskarv)
Hoppa till: navigering, sök
Otagoskarv
Status i världen: Sårbar[1]
Leucocarbo chalconotus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteLeucocarbo
ArtOtagoskarv
L. chalconotus
Vetenskapligt namn
§ Leucocarbo chalconotus
Auktor(Gray, 1845)
Utbredning
Phchalcorange.jpg
Utbredningskarta för både otagoskarv (östra delen av Sydön) och foveauxskarv (Stewartön och sydligaste delen av Sydön)
Synonymer
  • Phalacrocorax chalconotus
  • Stewartskarv (när foveauxskarv inkluderas)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Otagoskarv[2] (Leucocarbo chalconotus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar som förekommer i Nya Zeeland.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Otagoskarven förekommer endast i Otago på östra delen av Sydön i Nya Zeeland, norrut till Oamaru och i söder till Catlins.[4]

Fram till 2016 behandlades otagoskarven och skarvarna som lever kring Stewartön och Foveauxsundet som en och samma art, stewartskarv (L. chalconotus). Genetiska och osteologiska studier stödjer uppfattingen att de bör klassificeras som två skilda arter, där otagoskarven är närmare släkt med chathamskarv (L. onslowi).[5] Troligen skildes populationerna åt under pleistocen när havsnivån var lägre, och först därefter koloniserades Chathamöarna av fåglar från Otago.[5]

De sydliga populationerna urskiljs därför av vissa som en egen art foveauxskarv (L. stewarti). De flesta taxonomiska auktoriteter behandlar dem dock fortfarande som en och samma art, och då inte ens uppdelade som underarter.[6] Vissa inkluderar både foveuxskarven, otagoskarven och chathamskarven i arten vårtskarv.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

De flesta taxonomiska auktoriteter placerar otagoskarven med släktingar i det stora släktet Phalacrocorax, medan IOC, vars taxonomi följs här, för dem till släktet Leucocarbo.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En målning från 1844 av Hullmandel som visar den mörka morfen av Phalacrocorax chalconotus

Otagoskarven är en stor och kraftig fågel, cirka 70 centimeter lång och väger två till tre kilogram. Den har två olika fjäderdräkter, där en fjärdedel är svartvita och resten är genomgående mörka.[8] Båda färgmorfer häckar fritt med varandra. Otagoskarven skiljer sig från foveauxskarven genom att vara något större och på detaljer i ansiktet under häckningstid, där fovauxskarven saknar otagoskarvens små orangefärgade flikar vid näbbasen.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Otagoskarvar häckar i väl synliga kolonier som de återvänder till år efter år. Häckning sker från maj till september i skålformade bon uppbyggda av organiskt material och guano. De födosöker i kustnära områden i grunt vatten på mindre än 30 meters djup och ses endast mycket sällan ute till havs.[9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN ger arten hotstatusen sårbar (VU), men inkluderar foveauxskarv i bedömningen. Arkeologiska studier visar att otagoskarven tidigare förekom utmed hela Sydöns östra kust, ämda upp till Marlborough, men efter att människan kom till ön minskade populationen med 99% inom hundra år.[10] Idag återstår färre än 2500 otagoskarvar. Eftersom de är begränasde till ett mycket litet område och saknar genetisk variation kräver den bevarandeåtgärder som bland annat kan innebära återinförsel i delar av dess tidigare utbredningsområde.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2012 Phalacrocorax chalconotus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Chamberlain, Rhys (18 February 2016). ”Otago shag new species”. Otago Daily Times. http://www.odt.co.nz/regions/otago/373569/otago-shag-new-species. 
  5. ^ [a b c d] Rawlence, Nicolas J.; Scofield, R. Paul; Spencer, Hamish G.; Lalas, Chris; Easton, Luke J.; Tennyson, Alan J.D.; Adams, Mark; Pasquet, Eric; et al. (2016). ”Genetic and morphological evidence for two species of Leucocarbo shag (Aves, Pelecaniformes, Phalacrocoracidae) from southern South Island of New Zealand”. Zoological Journal of the Linnean Society 177: sid. 676–694. doi:10.1111/zoj.12376. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/zoj.12376/full. Läst 4 mars 2016. 
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Rawlence, Nicolas J.; Till, Charlotte E.; Scofield, R. Paul; Tennyson, Alan J. D.; Collins, Catherine J.; Lalas, Chris; Loh, Graeme; Matisoo-Smith, Elizabeth; et al. (2014). ”Strong Phylogeographic Structure in a Sedentary Seabird, the Stewart Island Shag (Leucocarbo chalconotus)”. PLoS ONE 9 (3): sid. e90769. doi:10.1371/journal.pone.0090769. PMID 24614677. PMC: 3948693. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0090769. 
  9. ^ Heather, Barrie; Robertson, Hugh (2015). The Field Guide to the Birds of New Zealand. New Zealand: Penguin. Sid. 290. ISBN 978-0-143-57092-9. 
  10. ^ Morton, Jamie (17 February 2016). ”Meet our 'newest' endangered bird species”. The New Zealand Herald (NZME). http://m.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=11591270. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]