Stordator

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stordatorn IBM 704, såld i 123 exemplar 1955–1960

En stordator är en typ av dator med stor kapacitet, som vanligen hanteras via ett antal datorterminaler. När superdatorer, datorkluster och kraftigare serverdatorer fick större eller motsvarande kapacitet, kännetecknades stordatorn genom dess stabilitet och säkerhet.

Det svenska namnet kommer av att en stordator historiskt var större än en minidator. Det engelska namnet mainframe kan tolkas som att det rör sig om en dator till vilken det är möjligt att koppla många typer av utrustning och som kan utföra många olika uppgifter.

Förr var terminalerna särskilt för det ändamålet framtagna "dumma terminaler", det vill säga utan förmåga att köra vanliga datorprogram. De visade bara upp den bild som stordatorn sänt till dem. Då persondatorerna blev vanliga upplevde man det ofta onödigt med särskilda terminaler och ersatte dem med terminalemulatorer som kördes som program på persondatorerna, som då kom att bli "intelligenta terminaler".

Nutida stordatorers fördelar[redigera | redigera wikitext]

Baksidan av en IBM System z9 Typ 2094. System z9-serien introducerades år 2005.

Trots att det idag finns mycket snabba servrar som även går att koppla samman i kluster för hög processkapacitet, återstår några skäl till att stordatorn har överlevt.

Traditionellt finns stordatorer hos större företag och i den offentliga sektorn. Dessa aktörer har under åren tagit fram ett antal system för att använda i respektive verksamhet. Att byta ut samtliga samtidigt låter sig inte göra. I stället brukar man förse de gamla systemen med ett grafiskt gränssnitt genom att stordatorns befintliga programvara tar fram begärda data snabbt och pålitligt. Systemen kan i vissa fall vara över tjugo år gamla och nästintill problemfria.

En stordator brukar anses vara stabil och ha hög säkerhet. Det är en orsak till att banker och försäkringsbolag gärna använder stordatorer. I vissa verksamheter är stopp ej tolererbara, exempelvis i processindustri, flygtrafikledning och militära sammanhang.

Eftersom IBM i praktiken är den enda tillverkaren som finns kvar, är miljön homogen. Delarna passar ihop, eftersom de har utvecklats för att fungera med varandra. Med tiden har många fel upptäckts och rättats. Nya fel upptäcks i princip bara i applikationer som fortfarande vidareutvecklas. IBM:s stordatorer är byggda för att kunna köra virtuella maskiner. Detta är en fördel för exempelvis webbhotell, som erbjuder sådana för många kunder. Virtuella maskiner finns för vanliga ”mindre” datorer, men ett system ursprungligen planerat för sådana har fördelar bortom den större stabiliteten.

De cyberattacker som sker mot banker handlar i huvudsak om att man på internet har skapat egna webbsidor som på olika sätt snyltar på bankernas internetbank (nätfiske), vilken som sådan befinner sig utanför bankens eget datasystem – på det fria Internet, som avsiktligt ska vara svårkontrollerat på grund av sitt ursprung i ARPANET.

Någon form av middleware i stordatorn formaterar om data till en snygg grafisk layout och skickar det till den intelligenta terminalen eller via internet till den frågande användarens PC för presentation. All behörighetskontroll sker i stordatorn; man kontrollerar om den som ställer frågor har rätt att ställa dem och om den har rätt att ändra eller ta bort data. Dessa funktioner kan inte delegeras ut till servrar utanför stordatorn. I vissa fall har man valt att göra layouten i server eller i den mottagande PC:n, och då måste den datorn ha särskild programvara installerad. Detta är dock inte en säkerhetsrisk; endast presentation av data har delegerats ut.

Operativsystem[redigera | redigera wikitext]

IBM:s stordatorsystem heter System z och kör vanligtvis z/OS eller z/Linux.

Bulls operativsystem heter GCOS, vilket krävde underoperativet TOMAS för äldre versioner. GCOS8 har ett värdoperativ samt ett antal gästoperativsystem som konfigureras separat.

Tillverkare[redigera | redigera wikitext]

  • Univac var från början en marknadsledare på stordatorsidan, med första Univac I 1951.
  • Control Data Corporation, CDC, var på 70-talet fortfarande en seriös konkurrent.
  • Burroughs var en annan amerikansk stordatortillverkare.
  • Sperry-Remington Rand[förtydliga] (olika kombinationer av namnet har förekommit) var en amerikansk tillverkare, som gick ihop med Univac. Bolaget hette sedan Sperry-Univac.
  • Amdahl gjorde IBM-kompatibla stordatorer med parallella processorer, uppköpt av Fujitsu 1997.
  • Siemens gjorde IBM-kompatibla stordatorer. Den verksamheten flyttades över till Fujitsu, när detta bolag skapades av Fuji Electric och Siemens tillsammans.
  • Unisys blev en efterföljare till Sperry-Univac och Burroughs efter en rad sammanslagningar och som fortfarande tillverkar datorer.
  • Hitachi Data Systems, gjorde IBM-kompatibla stordatorer.
  • IBM kvarstår idag (nästan) ensam.
  • Honeywell Bull, som senare blev Bull, finns inte kvar i Sverige och Norden. 2002 tog Steria AB över. Bull finns dock kvar på andra ställen i världen.

Se även[redigera | redigera wikitext]