Storfotshöns

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Storfothöns)
Hoppa till: navigering, sök
Storfotshöns
Megapodius reinwardt tumulus 1.jpg
Orangefotad storfotshöna (Megapodius reinwardt)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hönsfåglar
Galliformes
Familj Storfotshöns
Megapodiidae
Vetenskapligt namn
§ Megapodiidae
Synonymer
Storfothöns
Hitta fler artiklar om fåglar med

Storfotshöns[1] (Megapodiidae) är en familj inom ordningen hönsfåglar med 19 arter i sex släkten.[2] Fågelfamiljen är unik i att inte ruva sina ägg på vanligt sätt utan istället gräva ner dem.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

De är kompakta, mellanstora fåglar med små huvuden och stora fötter. De undviker att flyga, om inte absolut nödvändigt, och tillbringar större delen av tiden på marken. De flesta arter bor i djungeln och de flesta har brun eller svart fjäderdräkt. Många arter är tillbakadragna och ensamlevande, medan andra lever i kolonier på tusentals fåglar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Australisk buskhöna har skapat denna lövhög.

Storfotshönsen ruvar inte sina ägg på traditionellt sätt, utan gräver ner dem. De är mest kända för att bygga stora högar av ruttnande växtlighet. Dessa sköts av hannen, vilken kontinuerligt justerar temperaturen genom att tillföra och ta bort material. Men inte alla arter bygger högar, några gräver helt enkelt ner äggen i lös sand eller jord och låter solen värma äggen. En art låter vulkanisk aktivitet i jorden värma äggen.

Kycklingarna har inte någon äggtand, utan bryter sig ut ur ägget med kraftfulla klor, och gräver sig sedan vidare upp till ytan. De kläcks med full fjäderdräkt, aktiva och redo för ett självständigt liv. Efter att äggen kläckts tar föräldrarna inte längre något ansvar för kycklingarna.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Storfotshönsen lever i Australien, i delar av övärlden i Indonesien, på Nya Guinea, i Filippinerna samt på öar i västra Stilla havet.

Nu levande släkten och arter[redigera | redigera wikitext]

Australisk buskhöna (Alectura lathami)
Kambuskhöna (Aeypodius arfakianus)
Mikronesisk storfotshöna (Megapodius laperouse)

Följande lista med 19 arter i 6 släkten följer IOC:s lista från 2017.[2]

Utdöda arter[redigera | redigera wikitext]

Fyra arter som dog ut under holocen har erkänts, varav tre i Megapodius:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  2. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göth, A., & Evans, C. S. (2004). Social responses without early experience: Australian brush-turkey chicks use specific visual cues to aggregate with conspecifics. Journal of Experimental Biology, 207, 2199-2208.
  • Flyttfåglar av Jacques Perrin & Jean-Francois Mongibeaux (2003) ISBN 91-7054-968-0