Studsvik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Villor och fritidsbåtar vid Studsviks brygga.

Studsvik är en ort i Nyköpings kommun och namnet på en börsnoterad företagskoncern som levererar tjänster till kärnkraftsindustrin. I orten Studsvik finns även Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB som utbildar personal till de svenska kärnkraftverken, Cyclife Sweden AB, Element och AB Svafo.

Orten Studsvik[redigera | redigera wikitext]

Torpet "Stützwijk" 1678.

Studsvik redovisas redan 1678 på en karta över Tystberga socken som Stützwijk och var då ett torp under Hånö säteri. På Häradsekonomiska kartan från 1890-talet omnämns Stutvik respektive Stutviksstugan. Den senare var ett båtsmanstorp under Hånö. På säteriets mark, strax norr om torpet, gjordes 1954 de första sonderingarna för bygget av en forskningsstation för kärnenergi. Samma år startade anläggningsarbetena och vid slutet av 1960-talet var omkring 800 personer sysselsatta vid stationen.[1]

Idag präglas samhället av denna anläggning och dess verksamhet. Gatunamn som Kärnkraftens väg och Atomvägen påminner om verksamheten. Bostadsbebyggelse i form av ett tiotal villor ligger vid Hagavägen söder om forskningsstationen. Söder därom märks Studsviks brygga med en mindre hamn för fritidsbåtar. De flesta anställda på Studsvik pendlar dock från Nyköping till sina arbetsplatser.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: AB Atomenergi

AB Atomenergi grundades 1947. Syftet med företaget vid bildandet var att konstruera experimentreaktorer och utveckla metoder för att utvinna uran från svenska fyndigheter.[2] Företaget bildades gemensamt av staten och industrin. Efter att successivt ha fått en annan inriktning bytte företaget namn till Studsvik Energiteknik AB 1978 och därefter till Studsvik AB 1987, som är koncernens nuvarande namn.[3]

Företaget[redigera | redigera wikitext]

Företaget Studsvik grundades i Studsvik, som ligger vid Östersjön utanför Nyköping, tio mil söder om Stockholm. Studsvik har fortsatt att utvecklas och växa under de senaste 70 åren och är idag ett världsomspännande företag med kontor i Sverige, Tyskland, Storbritannien, Schweiz, USA, Japan och Kina.

Studsviks aktie är noterad på Nasdaq Stockholm.

Horsviks vandrarhem[redigera | redigera wikitext]

Horsvik uppfördes i slutet på 1950-talet och tjänade då huvudsakligen som boende för gästforskare och andra som tjänstgjorde vid AB Atomenergis forskningsanläggning i Studsvik. Efter en renovering fungerar Horsvik som vandrarhem, hotell, konferensanläggning och områdets restaurang.[4]

Studsvik i kulturen[redigera | redigera wikitext]

I revyn Glaset i örat av Hans Alfredson och Tage Danielsson från 1973 sjunger Monica Zetterlund i Studsviksvalsen hur elenergi kommer att produceras i framtiden. I alla fall inte av vattenkraft från Hammarforsen som "ju snart står en upp i halsen" tyckte Hasse & Tage utan skaldade istället "nu kommer kraften med en knall” och att Studsviksvalsen är förmodligen den sista valsen vi får dansa till för ”det blir en smäll – och sen god kväll, far väl”.[5]

AB Atomenergi/Studsviks reaktorer[redigera | redigera wikitext]

R2 (reaktor) i Studsvik.
  • R1 (reaktor) - Reaktor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1954–1970
  • R0 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1959–1972
  • FR-0
  • R2 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1960–2005
  • R2-0 (reaktor)
  • Zebra (Zero Energy Bare Reactor Assembly) var en underkritisk reaktor uppförd intill R 1 men flyttad till Studsvik 1959. Användningen var att studera härdarna med olika typer av bränsle och moderatorförhållanden.
  • TZ (Tryckzebra) Efter att ZEBRA flyttades till Studsvik byggdes den 1963 om till en underkritisk reaktor som klarade mätningar upp till 250° C.
  • KRITZ var en ombyggd version av TZ vilken även den låg i Studsvik och togs i drift 1969. KRITZ var en nolleffektsreaktor modererad med lättvatten. Dessa tre experiment fanns i samma lokal som R0. Alla avvecklades och revs i början på 1980-talet. [källa behövs]
  • Ågestaverket
  • Marviken kärnkraftstation

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bengt G. Söderberg (1968). Slott och herresäten i Sverige – Södermanland 1. Allhems Förlag Malmö. sid. 270 
  2. ^ Agrell, Wilhelm (2002). Svenska förintelsevapen. Lund: Historiska Media. ISBN 91-89442-49-0 
  3. ^ Studsvik AB: Historia, läst 25 september 2009
  4. ^ Horsvik vandrarhem, hotell och konferens
  5. ^ Monica Zetterlund sjunger live ”Studsviksvalsen” på Berns 1973.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]