Hans Alfredson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hans Alfredson
Hans Alfredson med sin hedersguldbaggeGuldbaggegalan 2013.
Född Hans Folke Alfredsson[1]
28 juni 1931[1]
Malmö, Sverige[1]
Död 10 september 2017 (86 år)
Lidingö, Sverige
Nationalitet Sverige Svensk
Yrke/uppdrag Komiker, skådespelare, författare
År som aktiv 1948–2014
Känd för Hasse och Tage
Maka Gunilla Olsson
(gift 1956–2017; hans död)
Barn Daniel (f. 1959)
Mats (1962–1967)
Tomas (f. 1965)
Sofi (f. 1968)
Utmärkelser Hedersguldbagge 2013
Guldbagge för bästa regi:
1986 Falsk som vatten
1982 Den enfaldige mördaren
1975 Ägget är löst!
Radarparet under många år, Hasse & Tage, här i början av deras karriärer i en Knäppupp-produktion från 1959.
Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1962.

Hans Folke "Hasse" Alfredson, ursprungligen Alfredsson, född 28 juni 1931 i Sankt Pauli församling i Malmö,[1] död 10 september 2017[2]Lidingö,[3][4] var en svensk komiker, filmskapare, författare, skådespelare, dramatiker, regissör, scenograf och översättare. Han var främst känd för sitt mångåriga samarbete med Tage Danielsson under benämningen Hasseåtage, men har även en omfattande självständig produktion. Han var chef för Skansen i Stockholm åren 1992–1994.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson föddes i Malmö[1] som son till annonschefen Folke Alfredson (1900–1946) och Aina Eriksson (1905–1996). När han var sju år gammal flyttade familjen till Helsingborg.[6] Alfredson gick på S:t Jörgens skola i norra Helsingborg och bodde inte långt ifrån Pålsjö skog, på Karl X Gustavs gata 65 på Tågaborg. Hans Alfredson tog studentexamen vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk för gossar (Gossläroverket) i Helsingborg.

Tidig karriär, Svenska Ord[redigera | redigera wikitext]

Alfredson debuterade 1948 som skribent på Helsingborgs-Posten, där han bland annat skrev filmrecensioner under signaturen Simson. Efter studier, avslutade med en fil. kand.-examen, och studentspex i Lund kom han till dåvarande Radiotjänst 1956. Han fick inledningsvis ett vikariat i Stockholm, efter att han känt sig "snuvad på ett vikariat" på Radiotjänst i Malmö.[7] Vid Radiotjänst producerade han bland annat Sveriges bilradio och började sedan samarbeta med Tage Danielsson. Tillsammans gick de under benämningen Hasseåtage och 1961 bildade de nöjesföretaget AB Svenska Ord. De producerade revyer och filmer, och gav ut skivor på etiketten Svenska Ljud, och deras samarbete är en del av svensk humor- och teaterhistoria.[8] Efter Danielssons död 1985 samarbetade Alfredson med bland andra Povel Ramel (Tingel Tangel på Tyrol 1989–1990), Gunnar Hellström (Solskenspojkarna 1996) samt Peter Dalle och Tina Ahlin (Prins Korv under taket 1999).

Alfredson gjorde sina första revysketcher tillsammans med Martin Ljung ("Guben i låddan", 1960, i revyn Karl Gerhards Jubelsommar). Han gjorde sig känd för sin improvisationsförmåga som han bland annat visade upp i Lindeman-intervjuerna i revyerna Gröna Hund, Gula Hund, Lådan och Under dubbelgöken.[9] Denna snabbtänkthet utnyttjade han även senare i radioprogrammet På minuten.

Egna projekt[redigera | redigera wikitext]

På 1970-talet kom Alfredson att arbeta med allvarligare, mer svartsynta projekt, där ett exempel är filmen Den enfaldige mördaren (1982) som bygger på ett kapitel i hans bok En ond man. Han visade även intresse för kriminalgenren, bland annat med samlingen av deckargåtor i novellsamlingen Lagens långa näsa (1983). En av dessa kriminalnoveller gav uppslaget till thrillern Falsk som vatten (1985).

Bakom hans framgångar som humorist och underhållare låg en klar vänstermoralistisk linje och ett engagemang i politiska ämnen, som också visade sig i hans arbete för Amnesty och mot kärnkraft, miljöförstöring, fascism och främlingsfientlighet. Romanen Attentatet i Pålsjö skog (1996) är en kontrafaktisk berättelse om hur det kunde ha gått om Hitlers Tyskland hade anfallit Sverige under andra världskriget, med tydlig adress mot nynazismen.[10] Han var även aktiv i kampanjen Artister mot nazister.

Bland Alfredsons bestående bidrag till svenskt kulturliv kan särskilt nämnas hans insatser som barnviseförfattare ("Blommig falukorv", "Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen" med flera), som dramatisk skådespelare (till exempel i Ingmar Bergmans Skammen och Jan Troells Utvandrarna), som pjäsförfattare och regissör på Dramaten från 1983 och som chef för Skansen i Stockholm 1992–1994.

Dessutom gjorde Alfredson även illustrationer och scenografin till många av Svenska Ords och sina egna teaterproduktioner. Alfredson mottog 1987 det då nyinstiftade Tage Danielsson-priset, promoverades till hedersdoktor vid Lunds universitet 1992 och utnämndes 1981 till Årets skåning. Han ansvarade för utformandet av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla 1992. Då Alfredson utnämndes till hedersledamot inom Akademiska Föreningen i Lund 1986, instiftades på hans initiativ Nasoteket, där han själv är avbildad som näsa nr 1.

Senare år[redigera | redigera wikitext]

Det var under Alfredsons tid som Skansenchef som Nika och Shiva, elefanterna på Skansen, skänktes till en djurpark i England, trots att elefanthuset där var hälften så stort som Skansens. Avvecklingen av Skansens elefanter är beskriven i Ian Wachtmeisters bok Sotarna, utgiven 2014.

År 2008 startade Alfredson och Svenska Ljud ett ljudboksförlag tillsammans med Frekvens Produktion. Bolaget inriktar sig på att ge ut litterära klassiska verk. Alfredson har själv läst in flera av titlarna, såsom Det går an, Brev från min kvarn och Huckleberry Finn. Alfredson medverkade 2014 på albumversionen av Glada Hudik-teaterns uppsättning av Trollkarlen från Oz, med låten Hundens bästa vän, skriven av Salem Al Fakir och Pontus De Wolfe.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson var från 1956 gift med Gunilla Olsson (född 1933),[11] och far till regissörerna Daniel och Tomas Alfredson.[12] Sonen Mats omkom 1967, vid fem års ålder, i en elolycka, och därefter adopterades dottern Sofi (född 1968), gift Landström.[13][14][15]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredsons verksamhet som komiker blev mycket uppmärksammad. Detta gällde inte minst samarbetena med Tage Danielsson på scen, radio och film under 1960- och 1970-talen. Deras produktioner förnyade revygenren, och Alfredsons improvisationsteknik och förkärlek för ordlekar – inte minst som Lindeman – har präglat publikens bild av honom.[16] På senare år gjorde han viktiga insatser även som författare och genom politiska ställningstaganden. Hans båda söner har fortsatt familjen Alfredsons filmverksamhet med internationellt uppmärksammade produktioner.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Alfredsons verksamhet i olika medier, och betydelse för svensk humor, ledde till att han fick motta ett antal olika kulturella pris och utmärkelser. Här listas några av de mer framträdande:

Skulptur[redigera | redigera wikitext]

Hasse Alfredson finns även förevigad i skulpturen Humor skapad 1967 av K. G. Bejemark. Skulpturen visar en gatuarbetare med Alfredsons anletsdrag som tittar fram ur en manlucka i gatan (ursprungligen Hamngatan i Stockholm och sedan 2011 på Södermalmstorg). Alltsammans är avspärrat med "Parkförvaltningens" gul-röda bockar, som är en del av konstverket. Bejemark ville genom skulpturen, som han bekostade själv, hylla Alfredson efter att denne 1967 utsetts till Sveriges roligaste person i en pristävling, anordnad av veckotidningen Bildjournalen.[18]

Produktioner[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson (till höger) vid en modell av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla 1992. Till vänster i bilden ses Olof Jarlman. Foto från 2004.

Som regissör och manusförfattare i urval[redigera | redigera wikitext]

Manus i samarbete med Tage Danielsson[redigera | redigera wikitext]

Samtliga med regi av Tage Danielsson.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1966 Å vilken härlig fred
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Dramaten
1980 HMS Pinafore
Arthur Sullivan och W. S. Gilbert
Oscarsteatern[19]
1983 Aftonstjärnan
Hjalmar Söderberg
Dramaten
1984 Ett experiment
Hjalmar Söderberg
Dramaten
1987 En liten ö i havet
Hans Alfredson efter Halldór Laxness roman Atomstationen
Dramaten
1990 Nilsson & Olsson eller Lämmeleffekten
Hans Alfredson
Dramaten
1992 Dödgrävaren
Hans Alfredson
Dramaten
2001 En ryss, en ryss, en ryss och Bellman
Hans Alfredson och Peter Dalle
Elverket, Dramaten.
2002 Lille Ronny
Hans Alfredson
Maximteatern

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Skolvaktmästaren Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern[20]
1964 Medverkande Gula hund, revy
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Chinateatern[21]
1969 Axel Tobias Falkenström Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[22][23]
1980 Sir Joseph Porter, förste sjölord HMS Pinafore
Arthur Sullivan och W. S. Gilbert
Hans Alfredson Oscarsteatern[19]
1996 Ludde Johansson Solskenspojkarna
Neil Simon
Hans Klinga Intiman[24]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1982 Animalen
Lars Johan Werle och Tage Danielsson Tage Danielsson Oscarsteatern[25]
1996 Solskenspojkarna
The Sunshine Boys
Neil Simon Hans Klinga Intiman[24]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sveriges befolkning 1990: Alfredson, Hans Folke
  2. ^ Nyheter, SVT. ”Hasse Alfredson är död” (på sv). SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/hasse-alfredsson-ar-dod-1. Läst 10 september 2017. 
  3. ^ [1], läst 2017-09-11
  4. ^ Folkbokförd i Lidingö kommun; egentligen Danderyds sjukhus.
  5. ^ ”John Brattmyhr ny chef för Skansen”. DN. http://www.dn.se/nyheter/john-brattmyhr-ny-chef-for-skansen. Läst 19 maj 2013. 
  6. ^ Hans Alfredson: En ond man
  7. ^ Dagens Nyheter, 2017-09-11, kulturdelen sid. 6
  8. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner bakgrunden inom studentspex i Lund, anställning vid Sveriges Radio, samarbetet med Danielsson och bildandet av Svenska Ord.
  9. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner Lindeman-intervjuerna.
  10. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner Attentatet i Pålsjö skog och dess udd mot samtida nazism.
  11. ^ ”Gunilla Alfredson”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=165759. Svensk Filmdatabas.
  12. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner dock inte namnet "Folke".
  13. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  14. ^ Sorgen fick tidigt ett rum hos Alfredson”. Östgöta Correspondenten. 23 mars 2002. http://www.corren.se/nYhEteR/?articleId=4422503. Läst 5 januari 2011. 
  15. ^ Gradvall, Jan (25 september 2005). ”Jan Gradvall läser om HasseåTage”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2005-09-24/jan-gradvall-laser-om-hasseatage. Läst 5 januari 2011. 
  16. ^ Hans Alfredson i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 september 2017.
  17. ^ ”Guldäpplet 2016”. mynewsdesk.com. 24 september 2016. http://www.mynewsdesk.com/se/kiviks_musteri_ab/pressreleases/guldaepplet-2016-1573880. Läst 24 september 2016. 
  18. ^ Skulptur Stockholm: "Humor".
  19. ^ [a b] Leif Zern (19 maj 1980). ”'Pinafore' på Oscars: Fullträff till hundra procent”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-05-19/135/20. Läst 22 augusti 2015. 
  20. ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016. 
  21. ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1964). ”Charmörsatir med sting”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-06/151/11. Läst 22 januari 2016. 
  22. ^ [a b] ”Spader madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015. 
  23. ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015. 
  24. ^ [a b c] ”Solskenspojkarna”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/solskenspojkarna/. Läst 3 september 2015. 
  25. ^ ”Animalen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24810&pos=6. Läst 12 juni 2015. 
  26. ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning (litteratur om Hans Alfredson)[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]