Hans Alfredson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hans Alfredson
Hans Alfredson med sin hedersguldbaggeGuldbaggegalan 2013.
Född Hans Folke Alfredson[1]
28 juni 1931 (85 år)[1]
Malmö, Sverige[1]
Vistelseort Lidingö
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Komiker, skådespelare, författare
År som aktiv 1948–2012
Känd för Hasse och Tage
Maka Gunilla Alfredson (sedan 1956)
Barn Daniel (f. 1959)
Mats (1962–1967)
Tomas (f. 1965)
Sofi (f. 1968)
Utmärkelser Hedersguldbagge 2013
Guldbagge för bästa regi:
1986 Falsk som vatten
1982 Den enfaldige mördaren
1975 Ägget är löst!
Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1962.

Hans Folke "Hasse" Alfredson, född 28 juni 1931 i Malmö,[1] är en svensk komiker, filmskapare, författare, skådespelare, dramatiker, regissör, scenograf och översättare. Han är främst känd för sitt mångåriga samarbete med Tage Danielsson under benämningen hasseåtage, men har även en omfattande självständig produktion. Han var chef för Skansen i Stockholm åren 1992–1994.[2] Han är bosatt på Lidingö.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson föddes i Malmö Sankt Pauli församling[1] som son till annonschef Folke Alfredson och Aina Alfredson, född Eriksson. När han var sju år gammal flyttade familjen till Helsingborg. Alfredson gick under realskoleåren på S:t Jörgens skola i norra Helsingborg och bodde inte långt ifrån Pålsjö skog, på Karl X Gustavs gata 65 på Tågaborg. Hans Alfredson tog studentexamen vid Gossläroverket (senare Nicolaiskolan) i Helsingborg.

Alfredson debuterade 1948 som skribent på Helsingborgs-Posten, där han bland annat skrev filmrecensioner under signaturen Simson. Efter studier (fil. kand.) och studentspex i Lund kom han till dåvarande Radiotjänst 1956 där han bland annat producerade Sveriges bilradio och började samarbeta med Tage Danielsson. Tillsammans gick de under benämningen hasseåtage och 1961 bildade de nöjesföretaget AB Svenska Ord. De producerade revyer och filmer, och gav ut skivor på etiketten Svenska Ljud, och deras samarbete är idag en del av svensk humor- och teaterhistoria.[3] Efter Danielssons död 1985 har Alfredson samarbetat med bland andra Povel Ramel (Tingel Tangel på Tyrol 1989–1990), Gunnar Hellström (Solskenspojkarna 1996) samt Peter Dalle och Tina Ahlin (Prins Korv under taket 1999).

Alfredson gjorde sina första revysketcher tillsammans med Martin Ljung ("Guben i låddan", 1960, i revyn Karl Gerhards Jubelsommar). Han gjorde sig känd för sin improvisationsförmåga som han bland annat visade upp i Lindeman-intervjuerna i revyerna Gröna Hund, Gula Hund, Lådan och Under dubbelgöken.[4] Denna snabbtänkthet utnyttjade han även senare i det långlivade radioprogrammet På minuten.

På 1970-talet utvecklades Alfredson som regissör och författare och kom att arbeta med allvarligare, mer svartsynta projekt där ett exempel är filmen Den enfaldige mördaren (1982) som bygger på ett kapitel i hans bok En ond man. Han har också visat fallenhet för kriminalgenren, bland annat med samlingen av deckargåtor i novellsamlingen Lagens långa näsa (1983). En av dessa kriminalnoveller gav uppslaget till thrillern Falsk som vatten (1985).

Bakom hans framgångar som humorist och underhållare ligger en klar vänstermoralisk linje och ett engagemang i politiska ämnen, som också visat sig i hans arbete för Amnesty och mot kärnkraft, miljöförstöring, fascism och främlingsfientlighet. Romanen Attentatet i Pålsjö skog (1996) är en kontrafaktisk berättelse om hur det kunde ha gått om Hitlers Tyskland hade anfallit Sverige under andra världskriget, med tydlig adress mot nynazismen.[5] Han var även aktiv i kampanjen Artister mot nazister.

Bland de många bestående bidrag som Alfredson berikat det svenska kulturlivet med kan särskilt nämnas hans insatser som barnviseförfattare ("Blommig falukorv", "Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen" med flera), som dramatisk skådespelare (till exempel i Ingmar Bergmans Skammen och Jan Troells Utvandrarna), som pjäsförfattare och regissör på Dramaten från 1983 och som chef för Skansen i Stockholm 1992–1994.

Dessutom har han även gjort illustrationer och gjort scenografin till många av Svenska Ords och sina egna teaterproduktioner. Alfredson mottog 1987 det då nyinstiftade Tage Danielsson-priset, promoverades till hedersdoktor vid Lunds universitet 1992 och blev 1981 utnämnd till Årets skåning. Han ansvarade för utformandet av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla 1992. Då Alfredson utnämndes till hedersledamot inom Akademiska Föreningen i Lund 1986, instiftades på hans initiativ Nasoteket, i vilket han själv är avbildad som näsa nr 1.

År 2008 startade Alfredson och Svenska Ljud ett ljudboksförlag tillsammans med Frekvens Produktion. Bolaget inriktar sig på att ge ut litterära klassiska verk, och idag har man 11 titlar till försäljning. Alfredson har själv läst in flera av titlarna, som Det går an, Brev från min kvarn och Huckleberry Finn.

Skulptur[redigera | redigera wikitext]

Hasse Alfredson finns även förevigad i en skulptur som heter Humor skapad 1967 av konstnären Karl Göte Bejemark. Skulpturen visar en gatuarbetare med Alfredsons anletsdrag som tittar fram ur en manlucka i gatan (ursprungligen Hamngatan i Stockholm och sedan 2011 på Södermalmstorg). Alltsammans är avspärrat med "Parkförvaltningens" gul-röda bockar, som är en del av konstverket. K.G. Bejemark ville genom skulpturen, som han bekostade själv, hylla Alfredson efter att denne utsetts till Sveriges roligaste person i en pristävling, anordnad av veckotidningen Bildjournalen 1967.[6]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson är sedan 1956 gift med Gunilla Alfredson (född 1933),[7] och far till regissörerna Daniel och Tomas Alfredson.[8] Sonen Mats dog 1967 i en elolycka vid fyra års ålder, och därefter adopterades dottern Sofi (född 1968), gift Landström.[9][10][11]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Hans Alfredson (till höger) vid en modell av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla 1992. Till vänster i bilden ses Olof Jarlman. Foto från 2004.

Som regissör och manusförfattare i urval[redigera | redigera wikitext]

Manus i samarbete med Tage Danielsson[redigera | redigera wikitext]

Samtliga med regi av Tage Danielsson.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1966 Å vilken härlig fred
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Dramaten
1980 HMS Pinafore
Arthur Sullivan och W. S. Gilbert
Oscarsteatern[12]
1983 Aftonstjärnan
Hjalmar Söderberg
Dramaten
1984 Ett experiment
Hjalmar Söderberg
Dramaten
1987 En liten ö i havet
Hans Alfredson efter Halldór Laxness roman Atomstationen
Dramaten
1990 Nilsson & Olsson eller Lämmeleffekten
Hans Alfredson
Dramaten
1992 Dödgrävaren
Hans Alfredson
Dramaten
2001 En ryss, en ryss, en ryss och Bellman
Hans Alfredson och Peter Dalle
Elverket, Dramaten.
2002 Lille Ronny
Hans Alfredson
Maximteatern

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Skolvaktmästaren Doktor Kotte slår till eller Siv Olson
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Per Edström Idéonteatern[13]
1964 Medverkande Gula hund, revy
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Chinateatern[14]
1969 Axel Tobias Falkenström Spader, Madame! eller Lugubert sa Schubert
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[15][16]
1980 Sir Joseph Porter, förste sjölord HMS Pinafore
Arthur Sullivan och W. S. Gilbert
Hans Alfredson Oscarsteatern[12]
1996 Ludde Johansson Solskenspojkarna
Neil Simon
Hans Klinga Intiman[17]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1982 Animalen
Lars Johan Werle och Tage Danielsson Tage Danielsson Oscarsteatern[18]
1996 Solskenspojkarna
The Sunshine Boys
Neil Simon Hans Klinga Intiman[17]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Litteratur om Hans Alfredson[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sveriges befolkning 1990: Alfredson, Hans Folke
  2. ^ ”John Brattmyhr ny chef för Skansen”. DN. http://www.dn.se/nyheter/john-brattmyhr-ny-chef-for-skansen. Läst 19 maj 2013. 
  3. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner bakgrunden inom studentspex i Lund, anställning vid Sveriges Radio, samarbetet med Danielsson och bildandet av Svenska Ord.
  4. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner Lindeman-intervjuerna.
  5. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner Attentatet i Pålsjö skog och dess udd mot samtida nazism.
  6. ^ Skulptur Stockholm: "Humor".
  7. ^ ”Gunilla Alfredson”. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=165759. Svensk Filmdatabas.
  8. ^ "Hans Alfredson" i ne.se, nämner dock inte namnet "Folke".
  9. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  10. ^ Sorgen fick tidigt ett rum hos Alfredson”. Östgöta Correspondenten. 23 mars 2016. http://www.corren.se/nYhEteR/?articleId=4422503. Läst 5 januari 2011. 
  11. ^ Gradvall, Jan (25 september 2005). ”Jan Gradvall läser om HasseåTage”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article120687/Jan-Gradvall-laser-om-HasseaTage.html. Läst 5 januari 2011. 
  12. ^ [a b] Leif Zern (19 maj 1980). ”'Pinafore' på Oscars: Fullträff till hundra procent”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1980-05-19/135/20. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ S B-l (29 december Teateråret 1959). ”Idéon presenterar 'Siv Olson'”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-12-29/352/12. Läst 7 februari 2016. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (6 juni 1964). ”Charmörsatir med sting”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-06-06/151/11. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ [a b] ”Spader madame”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25691&pos=142. Läst 15 juni 2015. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (11 januari 1969). ”Glest mellan skratten i HasseåTages revy”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-01-11/9/12. Läst 31 augusti 2015. 
  17. ^ [a b c] ”Solskenspojkarna”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/solskenspojkarna/. Läst 3 september 2015. 
  18. ^ ”Animalen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24810&pos=6. Läst 12 juni 2015. 
  19. ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015. 
  20. ^ ”Guldäpplet 2016”. mynewsdesk.com. 24 september 2016. http://www.mynewsdesk.com/se/kiviks_musteri_ab/pressreleases/guldaepplet-2016-1573880. Läst 24 september 2016. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]