Sture Linnér

Från Wikipedia
Version från den 27 mars 2010 kl. 19.05 av Luckas-bot (Diskussion | Bidrag) (robot Lägger till: nl:Sture Linner)
 Denna artikel handlar om en nyligen avliden person.
Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras.
Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln, i allmänhet efter ungefär en vecka.
Sture Linnér
Sture Linnér, 2006
Sture Linnér, 2006
Född15 juni 1917
Solna
Död25 mars 2010 (92 år)
Stockholm
Yrkeantikvetare[1] och historiker[2]
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
ÄmnenAntiken
Sture Linnér, 2009

‎

Sture Linnér, född 15 juni 1917 i Solna, död 25 mars 2010 i Stockholm, tidigare FN-diplomat, professor i det grekiska språket och litteraturen, var en av Sveriges främsta kännare av grekisk kultur.

Biografi

Sture Linnér var son till köpmannen Carl Linnér och Hanna Hellstedt. Han studerade vid Uppsala universitet och tog filosofie licentiatexamen 1941. Två år senare doktorerade han med avhandlingen Syntaktische und lexikalische Studien zur Historia Lausiaca des Palladios, och blev docent i grekiska språket och litteraturen. Samma år deltog han vid Röda korsets delegation i Grekland, där han mötte sin blivande hustru Clio Tambakopoulou (1916-2005), dotter till direktören Jean Tambakopoulou och Angeliki Dimitrakopoulou. Paret gifte sig 1944 och fick sedermera två söner, Allan och Lennart. Under en kort vistelse i München 1942-43 blev han bekant med syskonen Hans Scholl och Sophie Scholl, och deltog i deras motståndsrörelse Vita rosen.

Efter tiden på Röda korset anställdes Sture Linnér vid Electrolux, där han bland annat var styrelseordförande för dess italienska dotterbolag. 1951 blev Linnér direktör i SAF och därefter hade han olika ledande positioner vid flera större svenska internationella företag, till exempel i Liberia (Lamco).

Sture Linnér var chef för FN:s civila verksamhet i Kongo 1960-1961, under Kongokrisen. Han handplockades av dåvarande generalsekreteraren Dag Hammarskjöld. Linnér var ombord på det flygplan som senare störtade och som blev Hammarskjölds död. Innan planet skulle lyfta beslöt dock Hammarskjöld att det var olämpligt att de båda lämnade huvudstaden Kinshasa vid ett så oroligt tillfälle, och Linnér steg av.

Under 1980-talet arbetade Linnér för att återupprätta Alexandrias bibliotek med det antika världsbiblioteket som förebild.[3] År 2003 tog Linnér initiativet till bildandet av Svenska Parthenonkommittén och var dess hedersordförande.[4]

Linnér utgav ett flertal böcker om grekisk kultur och forntid, översättningar av antika historieverk (Thukydides och Livius), internationella förhållanden och samtidshistoria, och var verksam som forskare och författare in i det sista. Några veckor före sin död började han arbeta med en bok om Kongo. Sture Linnér erhöll Natur och Kulturs kulturpris 1996, och Övralidspriset 2000. Han var också hedersdoktor vid Cyperns universitet. Av Greklands regering utnämndes han 2004 till ambassadör för grekisk kultur. Linnér tilldelades Svenska akademiens Stora pris, Svenska akademiens förnämsta utmärkelse, 2006. Den 29 januari 2008 tilldelades Linnér serafimermedaljen av kungen "för synnerligen förtjänstfulla samhällsgagnande gärningar, nationellt och internationellt.".[5]

11 juli 2007 var Linnér sommarpratare i Sveriges Radio P1.

En film om Linnér har producerats av filmproduktionsbolaget Interactive Events och förväntas premiärvisas i slutet av maj 2010. Inledningen på filmen (i preliminär version) finns tillgänglig här: http://www.youtube.com/watch?v=YYhqcL60SZU


Bibliografi (i urval)

  • Giorgos Seferis (1963)
  • Livius, Roms historia, Roms konungahävder (översättning 1964)
  • Fredrika Bremer i Grekland (1965)
  • Thukydides, Kriget mellan Sparta och Athen (översättning 1978, pocketutgåva 2006)
  • Min Odyssé (1982)
  • Homeros (1985, pocketutgåva 1989)
  • Katastrofbistånd för utveckling (1986)
  • Hellenika (1986)
  • En värld utan gränser (1988)
  • Den gyllene lyran - Archilochos, Sapfo, Pindaros (1989)
  • Europas födelse (1991)
  • Lans och båge - Aischylos Perserna (1992)
  • Anna Komnenas värld - Bysans på 1100-talet (1993)
  • Bysantinsk kulturhistoria (1994)
  • Ensamhet och gemenskap (1995)
  • Mulåsnan på Akropolis. Mitt Hellas genom tiderna (1996)
  • Hellenskt och romerskt - essäer (1998)
  • Sicilien - Strövtåg i rummet och tiden (1999)
  • Tidevarv komma, tidevarv försvinna (2000)
  • Prokopios, Hemlig historia och Vandalkrigen (översättning, 2000)
  • Livius, Roms kungatid (översättning, 2002)
  • Europas ungtid - Nedslag i Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr. (2002)
  • Livius, Den romerska republikens äldsta tid (översättning, 2003)
  • Xenofon, Ledarskap/Oeconomicus (översätting, 2004)
  • Grekisk gryning - om det hellenska kulturflödet genom tiderna (2005)
  • Från Alexander till Augustus - En glanstid i antikens kultur (2007)
  • Sommarpratare (2007)
  • Ingen människa är en ö (2007; pocket 2008)
  • Herodotos - den förste globalisten (2008)
  • Solglitter över svarta djup - Pindaros segerdikter - idrottspoesi om liv och död (2010)

Priser och utmärkelser

Referenser

Källor

  • Vem är det 1961
  • Leonie Caroki: Stunder med Sture Linnér, 2010 (Norstedts)

Noter

  1. ^ hämtat från: nederländskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ hämtat från: nederländskspråkiga Wikipedia, svenskspråkiga Wikipedia härlett från: Kategori:Svenska historiker, läst: 17 juni 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliotheca Alexandrina
  4. ^ Svenska Parthenonkommittén
  5. ^ Kungliga hovstaterna, Medaljförläningar 28 januari 2008

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sture_Linnér&oldid=11388573”