Sune Lindström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sune Lindström
Sune Lindström och Malene Bjørn 1960.
Född 2 november 1906
Malmö Sankt Pauli församling, Skåne
Död 31 oktober 1989 (82 år)
Skogslyckans församling, Småland
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Arkitekt
Maka Ragna Bahnson-Rosenborg
(g. 1931–1950)
Malene Bjørn
(g. 1950–1989)

Sune Adolf Lindström, född 2 november 1906 i Malmö Sankt Pauli församling, död 31 oktober 1989 i Skogslyckans församling i Kronobergs län[1], var en svensk arkitekt.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Sune Lindström föddes som son till generalmajor Gustaf Lindström och Astrid Dahlén. Han gifte sig 1931 med arkitekten Ragna Bahnson-Rosenborg (1907–1986) och fick fyra barn: Pär (född 1934); Sara (född 1935); Lena (född 1939) och Johan David (född 1942).[2] I sitt andra äktenskap var han gift med den danska formgivaren Malene Bjørn.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Sune Lindström fick sin utbildning på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1926-1931. En termin av sina studier förlade han till Bauhausskolan i Dessau.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Sune Lindström och Alva Myrdal i svenska ambassaden i New Delhi.

Efter examen tog han anställning vid Kooperativa förbundets arkitektkonor, KFAI. Åren 1937–1939 var han chef för HSBs stadsplanebyrå, där bland annat bebyggelsen på Reimersholme planerades.

Lindström ritade Karlskoga stadshus, som stod färdigt 1939 då Karlskoga blev stad. Helmer Nordqvist i byggnadsnämnden berättade att Lindström, haft högtflygande planer om "vinkelhus med förbindelsetunnlar, skyskrapor och tyrollerrestauranger", men att Nordqvist sagt att han hellre ville se något i stil med Stockholms slott. Lindström återkom så med förslag till den fyrkantiga byggnad med stor innergård, som finns kvar än idag under namnet Hotell Alfred Nobel.[3]

Under sin tid som chefsarkitekt på AB Vattenbyggnadsbyrån, VBB, tillkom det berömda vattentornet "Svampen" i Örebro (1954–1958). VBB utförde därefter under Lindströms medverkan vattentorn på många håll och i flera länder, däribland i Kuwait 1969–1973, där ett trettiotal torn bildar verkningsfulla grupper och vattentornen i Kuwait City, de så kallade Kuwait Towers som han ritade tillsammans med sin hustru, formgivaren Malene Bjørn, utgör något av nationalsymboler för landet.[4] Markant i Stockholms stadsbild är höghuset inom Wenner-Gren Center (1959) i norra avslutningen av Sveavägen.

Lindström var under åren 1959–1969 professor vid Chalmers tekniska högskola.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ Harnesk Paul, red (1945). Vem är vem?. D. 1, Stockholmsdelen. Stockholm: Vem är vem bokförlag. Sid. 498. Libris 8198269. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm45/0514.html 
  3. ^ Holmström, Algot, Karlskoga: en bruksbygd blir industriort: hundra års utveckling, Kulturnämnden, Karlskoga, 1978
  4. ^ Arkitekturmuseets tidning (2008) nr.9, ISBN 978-91-633-3920-2

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]