Svart stenskvätta

Från Wikipedia
Svart stenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteOenanthe
ArtSvart stenskvätta
O. leucura
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe leucura
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Svart stenskvätta[2] (Oenanthe leucura) är en tätting som liksom övriga stenskvättor numera förs till familjen flugsnappare från att tidigare behandlats som små trastar.[3] Den förekommer i nordvästra Afrika samt på Iberiska halvön. Arten är fåtalig och minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svart stenskvätta är en relativt stor stenskvätta, 16–18 centimeter lång. Hanen är helsvart med undantag av vit undergump och huvudsakligen vit stjärt. Den liknande arten vitkronad stenskvätta som delar utbredning med svart stenskvätta i Nordafrika har vanligtvis vit krona, dock inte ungfåglar. Dessa har dock enbart svart i mitten av stjärten, medan svart stenskvätta har den för de flesta stenskvättor typiska T-teckningen på stjärten. Hona svart stenskvätta liknar hanen men är mörkbrun snarare än svart.

Hona.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Svarta stenskvättans sång består av kvittriga och rätt djupa, trastlika strofer. Bland läten hörs visslande "pyup", smackande "tjett-tjett" och rullande "tjerrr".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svart stenskvätta förekommer på Iberiska halvön och i nordvästra Afrika. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Oenanthe leucura leucura – förekommer i Spanien och Portugal
  • Oenanthe leucura riggenbachi – förekommer i nordvästra Afrika

Svart stenskvätta är i huvudsak stannfågel och mycket sällsynt utanför sitt utbredningsområde med endast enstaka fynd. Exempelvis gjordes första fyndet i Frankrike först i maj 2017.[5] Det föreligger också ett fynd från Italien 2009 och ett från Niedersachsen i Tyskland 1976.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Oenanthe leucura syenitica

Svart stenskvätta trivs i klippigt och torrt landskap med klippväggar och stenblock. Den ses i raviner, steniga sluttningar, havsklippor och ruiner i områden med spridda träd eller i halvöken. Häckningsperioden är januari till juni i Nordafrika, från mitten av februari i Spanien och från mitten av april i Pyrenéerna. Tre till fem ägg läggs i en grässkål placerad under en sten eller tuva eller i ett hål i en klippa. Fågeln lever främst av insekter, men också av små ödlor.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Artens uppskattade världspopulation är förhållandevis liten, endast knappt 70 000 vuxna individer. I Europa tros det häcka 6 500–6 900 par, ett bestånd som dessutom verkar minska i storlek. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att den inte är hotad eftersom den har ett relativt stort utbredningsområde och att nedgången i Europa är relativt långsam. Följaktligen placerar de arten i kategorin livskraftig.[1] De minskande antalen i Europa kopplas till hårda vintrar och avskogning liksom sämre utbud av gamla byggnader och av människan skapade grottor som fungerat som skydd för svart stenskvätta mot predatorer.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Oenanthe leucura Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av svart stenskvätta i Västpalearktis
  6. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  7. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]