Svartstrimmig sabeltimalia

Från Wikipedia
Svartstrimmig sabeltimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTimalior
Timaliidae
SläkteErythrogenys
Art Svartstrimmig sabeltimalia
E. gravivox
Vetenskapligt namn
§ Erythrogenys gravivox
AuktorDavid, 1873
Synonymer
  • Megapomatorhinus gravivox
  • Pomatorhinus gravivox

Svartstrimmig sabeltimalia[2] (Erythrogenys gravivox) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svartstrimmig sabeltimalia är en rätt liten till medelstor (22-25 cm) sabeltimalia med grå, nerböjd näbb. Hjässan och ovansidan är olivbrun, undersidan vit med rostbruna flanker och kraftiga fläckar eller streck på övre delen av bröstet. I det rostbruna ansiktet syns ett svart mustaschstreck och gula ögon.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svartstrimmig sabeltimalia förekommer i bergstrakter och delas in i sex underarter med följande utbredning:[5]

  • odicus – nordöstra Myanmar till södra Kina (Yunnan), norra Laos och nordvästra Tonkin
  • decarlei – sydvästra Kina (Qinghai, södra Sichuan och nordvästra Yunnan)
  • dedekensi – sydvästra Kina (östra Qinghai till nordvästra Yunnan)
  • gravivox – sydvästra Kina (nordvästra Sichuan till södra Gansu och södra Shaanxi)
  • sowerbyi – centrala Kina (centrala Shaanxi)
  • cowensae – södra Kina (östra Sichuan till sydvästra Hubei och norra Guizhou)

Underarten sowerbyi inkluderas ofta i nominatformen.[3]

Svartstrimmig sabeltimalia är nära släkt med fläckbröstad, gråsidig och fläckig sabeltimalia och tar tidigare behandlats som en och samma art.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier[6] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svartstrimmig sabeltimalia förekommer i öppen skog, skogsbryn, ungskog samt gräs- och snårbuskmarker från 200 till 3800 meter över havet. Den lever ett tillbakadraget liv och är mycket svår att få syn på när den söker efter insekter och vegetabiliskt material i undervegetationen. Arten är stannfågel.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häcker från mars till juni i större delen av utbredningsområdet. Den bygger ett kupolformat bo med sidoingång av löv, gräs och växtfibrer. I boet som placeras på marken eller lågt i en buske lägger den tre till sex ägg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till vanlig.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Erythrogenys gravivox Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c] Collar, N. & Robson, C. (2019). Black-streaked Scimitar-babbler (Erythrogenys gravivox). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59450 10 januari 2019).
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]