Svenska Bandyförbundet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svenska bandyförbundet)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svenska Bandyförbundet
Flag of Sweden.svg
Bildat5 april 1925
Medlem i FIB12 februari 1955
VerksamhetBandy
Rinkbandy
HuvudkontorStockholm, Sverige Sverige
FörbundsstyrelseOrdförande
Per-Anders Gustafsson
Förbundets webbplats
Landslag
Sverige Sveriges herrlandslag i bandy
Sverige Sveriges damlandslag i bandy
Sverige Sveriges P21-landslag i bandy
Sverige Sveriges P19-landslag i bandy
Sverige Sveriges F17-landslag i bandy
Sverige Sveriges P17-landslag i bandy
Sverige Sveriges P15-landslag i bandy

Svenska Bandyförbundet är den organisation som anordnar bandy på organiserad tävlingsnivå i Sverige. Svenska Bandyförbundet bildades i Stockholm den 5 april 1925 av 29 representanter för 49 klubbar. Sune Almkvist blev vald till förbundets förste ordförande. Svenska Bandyförbundet valdes in i Riksidrottsförbundet den 26 augusti 1925.

Före 1925 hade den organiserade bandyn i Sverige administrerats först av Svenska Bollspelsförbundet från 1905 och sedan av Svenska Fotbollförbundet från 1906 och framåt.

Tidigare organiserade bandyförbundet också landhockey i Sverige; den sporten hade med stöd från förbundet introducerats i landet i blygsam skala på 1940-talet och en kommitté för sporten bildades inom bandyförbundet 1973, innan Svenska Landhockeyförbundet bildades 1975 och tog över ansvaret.[1]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Inrikes tävlingar[redigera | redigera wikitext]

Svenska mästerskapet i bandy har arrangerats varje år sedan 1907. Från början var SM en utslagstävling (cupformat), och det formatet var ännu gällande när förbundet bildades 1925 och tog över verksamheten från fotbollförbundet. Traditionen från cupformatet lever kvar genom att svenska mästerskapet än idag avgörs i en enda finalmatch, svenska bandyfinalen, efter avslutat seriespel och därpå följande slutspel.

Så småningom önskade klubbarna ha mer regelbunden matchning och yrkade på att man skulle införa seriespel. Efter att några klubbar på egen hand hade ordnat seriespel under 1930, bedriver Svenska Bandyförbundet sedan 1931 regelbundet riksomfattande seriespel för herrlag i Sverige. Från början hette den högsta serien Division I. Allsvenskan var säsongerna 1981/1982-2006/2007 Sveriges högsta division, en position som Elitserien övertog från säsongen 2007/2008.

Sedan 2005 ordnas varje år också Svenska cupen för de bästa bandylagen.

Bandyverksamhet för damer har pågått lika länge som på herrsidan, men under många decennier saknades tillräckligt med lag för att ordna riksomfattande seriespel även för damerna. I Stockholmsområdet förekom seriespel från 1940-talet och framåt, men riksomfattande blev verksamheten först på 1970-talet. SM för damer avgörs liksom herrarnas SM i en enda final, som hålls tidigare samma veckoslut som herrfinalen.

Landskamper[redigera | redigera wikitext]

Svenska bandyförbundet ansvarar för Sveriges herrlandslag i bandy och Sveriges damlandslag i bandy samt landslag på de olika juniornivåer som finns. Förr fanns återkommande också landskamper för Sveriges B-landslag i bandy. De första landskamperna ordnades redan på 1900-talets första decennium, men först från 1920-talet har man räknat med officiella landskamper. Sverige har sedan dess regelbundet mött Finland och Norge. Svenska bandyförbundet var med och bildade Internationella bandyförbundet på 1950-talet och Sverige har deltagit i samtliga världsmästerskap sedan det första 1957 och landskampsutbyte förekommer sedan dess regelbundet också med från början Sovjetunionen och efter dess upplösning 1991 med Ryssland.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Kansli[redigera | redigera wikitext]

Svenska Bandyförbundet hade inget eget kansli förrän 1951. Under åren 1928-1951 skötte nämligen förbundssekreteraren Birger Gustafsson kansliuppgifterna hemma hos sig, han hade "kansli på fickan". Därefter och fram till 1963 hade förbundet dock ett eget kansli på Sibyllegatan 16 i Stockholm och sedan i Katrineholm,[2] men finns från juli 2008 i Idrottens hus i Stockholm.

Distriktsförbund och regioner[redigera | redigera wikitext]

Svenska Bandyförbundet består av 23 distriktsförbund [3]. Den 24 september 2005 beslutade styrelsen att uppdra till Karl-Erik Eckermark att utreda frågan om samverkan och samordning av distriktsförbundens verksamhet i regioner. Utredningen, presenterad som "Samverkan/Samordning av distriktens verksamhet i Svenska Bandyförbundet" gick på remiss till distriktsförbunden i december 2005. Den 20 januari 2006 beslutade Svenska Bandyförbundets styrelse att från säsongen 2006/2007 påbörja en indelning i Region nord, Region mitt och Region syd. På sitt årsmöte den 13 juni 2008 antog Svenska Bandyförbundet ett förslag att utveckla regionerna [4]. Sedan 2013 är distrikten uppdelade i sex stycken stordistrikt enligt följande[5]. Distrikt Mellansverige som är det största distriktet sett till antal spelare omfattar Uppland, Västmanland, Värmland, Södermanland, Östergötland och Närke. Distrikt Nord som är det geografiskt största distriktet omfattar Gästrikland, Dalarna, Hälsingland, Medelpad, Norrbotten, Jämtland, Härjedalen, Västerbotten och Ångermanland. Distrikt Sydväst omfattar Göteborg, Halland och Skåne. Distrikt Småland omfattar Småland och Blekinge. Distrikt Västergötland omfattar Västergötland. Distrikt Stockholm omfattar Stockholm.

Vision 2017[redigera | redigera wikitext]

2007 antog Svenska Bandyförbundet sin så kallade Vision 2017 som främst syftade på tillväxt inom publik, ekonomi, spelare/ledare och geografi [6].

Ordförande[redigera | redigera wikitext]

Ordförande i Svenska Bandyförbundet
Tillträdde Avgick Namn
1925 1950 Sune Almkvist
1950 1961 Gunnar Galin
1961 1964 Gösta Ellhammar
1964 1970 Arne Argus
1970 1983 Pontus Widén
1983 1988 Sten Lindström
1988 1997 Staffan Söderlund
1997 1999 Owe Svensson
1999 2006 Seppo Vaihela
2006 2014 Håkan Ramsin
2014 2019 Stig Bertilsson
2019 Per-Anders Gustafsson

Hedersordförande[redigera | redigera wikitext]

Följande personer har utsetts till hedersordförande i Bandyförbundet, ett uppdrag som till sin natur alltid är på livstid.

  • 1950 Sune Almkvist
  • 1958 Torsten Tegnér
  • 1970 Arne Argus
  • 1979 Gunnar Galin
  • 1988 Sten Lindström
  • 1997 Staffan Söderlund
  • 2006 Seppo Vaihela

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arne Argus: Bandy i 100 år, AB C O Ekblad & Co., 2002, ISBN 91-631-3005-X, s. 197
  2. ^ Arne Argus: Bandy i 100 år, AB C O Ekblad & Co., 2002, ISBN 91-631-3005-X, s. 79
  3. ^ Svenska Bandyförbundet 2008 - Stadgar för Svenska Bandyförbundet
  4. ^ Svenska Bandyförbundet 2008 - Utveckling av regionerna i Svenska Bandyförbundet[död länk]
  5. ^ Svenska Bandyförbundets Stordistrikt
  6. ^ Svenska Bandyförbundet 2007 - Vision 2017