Sydamerikansk tärna

Från Wikipedia
Sydamerikansk tärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSterna
ArtSydamerikansk tärna
S. hirundinacea
Vetenskapligt namn
§ Sterna hirundinacea
AuktorLesson, 1831
Utbredning

Sydamerikansk tärna[2] (Sterna hirundinacea) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd på 40-44 centimeter är sydamerikansk tärna större än både fisktärna (Sterna hirundo) och silvertärna (Sterna paradisaea) som den i övrigt mycket liknar i alla dräkter. Den hos adulta fåglar röda näbben är större och den saknar den mörka bakkanten på handpennorna som både fisktärna och silvertärna har. Den svarta hättan når nedanför ögat som den skiljs från av en vit halvmåne. Juvenila fåglar är mörk ovan och kraftigt bandad och behåller bandade tertialer hela första håret till skillnad från fisk- och silvertärna.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sydamerikansk tärna häckar längs kuster och på öar i södra Sydamerika och Falklandsöarna,[3]Atlantkusten från östcentrala Brasilien söderut genom Argentina till Tierra del Fuego, på Stillahavskusten i södra Peru och Chile.[1] Vintertid flyttar sydliga populationer norrut till Ecuador, Uruguay och södra Brasilien.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sydamerikansk tärna är nästan uteslutande kustlevande. Den häckar på klippiga och sandiga stränder, klippavsatser och mindre öar. Den lägger två till tre ägg från april till juni i Brasilien, i början av november i norra Argentina och början av december i södra Argentina. Utanför häckningstid besöker den kustnära vatten, stränder, flodmynningar och hamnar på jakt efter småfisk, kräftdjur och troligen också insekter.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Ökad turism kan ligga bakom att arten minskar i Chile där endast två häckningskolonier återstår, liksom i Argentina.[5][1] I södra Brasilien är äggsamling ett problem,[6] och detta kan även ha påverkat den chilenska populationen[1]. I Falklandsöarna utgör fiskeindustrin ett potentiellt hot.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Birdlife International 2012 Sterna hirundinacea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Schulenberg, Thomas S.; Stotz, Douglas F.; Lane, Daniel F.; O'Neill, John P.; Parker, Theodore A. III (2010). Birds of Peru: Revised and Updated Edition. Princeton University Press. sid. 154. ISBN 1-4008-3449-X. https://books.google.com/books?id=yFuWUc7l0uQC&pg=PA154 
  5. ^ [a b] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  6. ^ Antas, P. T. Z. 1991. Status and conservation of seabirds breeding in Brazilian waters. In: Croxall, J.P. (ed.), Seabird status and conservation: a supplement, pp. 141-158. International Council for Bird Preservation, Cambridge, U.K.
  7. ^ Woods, R. W.; Woods, A. 1997. Atlas of breeding birds of the Falkland Islands. Anthony Nelson, Oswestry, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]