Sydgeorgisk skarv

Från Wikipedia
Sydgeorgisk skarv
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteLeucocarbo
ArtSydgeorgisk skarv
L. georgianus
Vetenskapligt namn
§ Leucocarbo georgianus
AuktorLönnberg, 1906
Synonymer
Phalacrocorax georgianus

Sydgeorgisk skarv[1] (Leucocarbo georgianus) är en fågelart i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[2] Den förekommer endast i några ögrupper i södra Atlanten.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sydgeorgisk skarv är svart ovan med ett vitt band på skuldrorna. Undersidan är vit. På huvudet syns gula vårtor på pannan, blå ögonring och under häckningstid en liten stel huvudtofs. Ungfågeln är mycket mer anspråkslös, i stort sett mörk ovan och ljus under. Arten är mycket lik antarktisskarv, men dessa överlappar inte i utbredningsområde.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sydgeorgisk skarv förekommer enbart på Sydsandwichöarna, Sydorkneyöarna och i ögruppen Sydgeorgien.[2] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare kategoriserades den som underart till kejsarskarv och vissa gör det fortfarande.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Sydgeorgisk skarv placerades tidigare ofta i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[4] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid sydgeorgisk skarv med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.[2][5]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[6] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sydgeorgisk skarv häckar på klippor och grästäckta sluttningar. Den födosöker normalt nära land, men kan hittas ute på öppet hav utanför häckningstid.[3]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar inte sydgeorgisk skarv som en egen art, varför dess hotstatus formellt inte bestämts. Beståndet uppskattas till 7 500 och tros inte vara hotat.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  3. ^ [a b c] Orta, J., E. F. J. Garcia, D. A. Christie, F. Jutglar, and G. M. Kirwan (2021). South Georgia Shag (Leucocarbo georgianus), version 1.1. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sogsha1.01.1
  4. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  5. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  6. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]