Syriska islamiska fronten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Syriska islamiska fronten
Logo of the Syrian Islamic Front.svg
Datum 2012-2013
Storlek 13 000 man
(maj 2013)[1]
Kända slag och krig Syriska inbördeskriget

Syriska islamiska fronten (arabiska: الجبهة الإسلامية السورية) var en kortlivad allians av väpnade salafistiska rebellgrupper som i det syriska inbördeskriget stred mot landets regering.[2] Den bildades i december 2012 och ledande medlemsorganisation var milisen Ahrar al-Sham.[3] I november 2013 upplöstes Syriska islamiska fronten och alla dess ingående medlemsgrupper uppgick i en ny, mycket större islamistisk väpnad rörelse kallad Islamiska fronten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Syriska islamiska fronten bildades 21 december 2012 genom ett samarbete mellan totalt 11 sunnimuslimska miliser som deltog i syriska inbördeskriget och strävade efter att skapa en islamisk stat enligt salafistiska principer i landet. Bland de ursprungliga medlemsgrupperna fanns förutom Ahrar al-Sham också Al-Haqqbrigaden i Homs, Al-Fajrs islamiska rörelse i Aleppo, Ansar Al-Sham i Latakia, Jaysh Al-Tawhid i Deir ez-Zor och Hamza ibn ‘Abd al-Muttalib-brigaden i Damaskus.[4] Salafistiska grupper som stod utanför samarbetet var al-Qaidaorganisationen Jabhat al-Nusra samt Islamiska staten i Irak och Levanten.[5] Syriska islamiska fronten tog avstånd från Syriens nationella koalition, den främsta alliansen av sekulära rebellgrupper i inbördeskriget.

På grund av de framgångar som de olika medlemsgrupperna nått i inbördeskriget styrde fronten tidigt över stora områden i Syrien, främst i de norra provinserna. Förutom att ta över områden från den syriska staten militärt sysslade man med sociala tjänster såsom religiös utbildning, vattenförsörjning och transport av andra förnödenheter till civila i de områden man kontrollerade. Detta arbete finansierades bl a av den turkiska islamistiska välgörenhetsorganisationen Insani Yardim Vakfi och Qatar Charity.[6]

I november 2013 beslutades om ett sammangående med Syriska islamiska befrielsefronten, som också bestod av diverse islamistiskt orienterade rebellgrupper i Syrien men till skillnad mot Syriska islamiska fronten hade nära relationer med den sekulära Fria syriska armén. De två allianserna, inklusive deras respektive medlemsorganisationer, antog det nya namnet Islamiska fronten.

Ideologi och politisk plattform[redigera | redigera wikitext]

Syriska islamiska fronten hade som mål att göra Syrien till en islamisk stat baserat på en salafistisk förståelse av islam. Mäktiga präster i de konservativa monarkierna vid Persiska viken uttalade sitt stöd för dess verksamhet.[6] Medan ett huvudmål med inbördeskriget var att störta den syriska regeringen och president Bashar al-Assad önskade man inte se en direkt amerikansk eller annan västerländsk militär intervention då man menade att detta bara skulle tjäna USA:s intressen och istället för att leda till att regeringen störtades bara bli ytterligare en aggression mot den muslimska världen.[7][8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Structure and Organization of the Syrian Opposition | Center for American Progress”. Americanprogress.org. 14 maj 2013. http://www.americanprogress.org/issues/security/report/2013/05/14/63221/the-structure-and-organization-of-the-syrian-opposition/. Läst 18 december 2013. 
  2. ^ Aron Lund, Syria's Salafi Insurgents: the Rise of the Syrian Islamic Front Arkiverad 31 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine., Swedish Institute for International Affairs, March 19, 2013
  3. ^ http://www.bbc.com/news/world-middle-east-24403003
  4. ^ ”The Syrian Islamic Front: A New Extremist Force”. Washington Institute for Near East Policy. 4 februari 2013. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/the-syrian-islamic-front-a-new-extremist-force. 
  5. ^ BBC 25 sept 2013
  6. ^ [a b] ”The crowning of the Syrian Islamic Front”. Foreign Policy. 24 juni 2013. http://mideast.foreignpolicy.com/posts/2013/06/24/the_crowning_of_the_syrian_islamic_front. Läst 27 juni 2013. 
  7. ^ Sly, Liz (6 september 2013). ”Syrian Islamists protest U.S. strikes; Americans exit embassy in Beirut”. New York Times. http://www.washingtonpost.com/world/middle_east/us-orders-partial-evacuation-of-embassy-in-beirut-as-tensions-rise-over-syria-strike/2013/09/06/6af006a8-16f5-11e3-804b-d3a1a3a18f2c_story.html?tid=pm_world_pop. Läst 7 september 2013. 
  8. ^ Milizen-Bündnisse gegen Assad: Syrische Rebellen schmieden Kampfallianzen på Spiegel.de, hämtad 15 aug 2013