Salafism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Salafismen (arabiska سلفية) är en riktning inom islam som vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de försöker följa Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt i sina handlingar. Giltigheten av sann salafism erkänns av Ammanbudskapet.

Salafisterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen och sunna som profeten och hans följeslagare gjorde.

Salaf betyder ”förfäder” och var ursprungligen de första tre generationernas muslimer.[1] Muhammed uttryckte det så här: ”De bästa muslimerna är de i min generation. Därefter de som efterträder dem, och därefter de som efterträder dem.[2]. En man som bekänner sig till riktningen kallas salafi, medan en kvinna kallas salafiyya.

Politiska salafister[redigera | redigera wikitext]

Salafismen refererar från början till en reformistisk rörelse som fanns i slutet på 1800-talet i Egypten bland muslimerna kring Muhammad Abduh, som var elev till Jamal al-din al-Afghani.[3] Den moderna salafismen anknyter till äldre namn som Ahmad bin Hanbal (780-855) och Muhammad ibn Abd al Wahhab (1703-1792). Den senare har gett namn åt wahhabismen och anses företräda en sträng syn på hur islam ska utövas. Wahhabismen som finns bland annat i Saudiarabien kan ses som en del av salafismen och anhängare brukar även kalla sig muwahhidun (bekännare av Guds enhet) och betraktar alla andra muslimer som avgudadyrkare.

Beroende på olika uppfattningar av islams roll i politiska sammanhang finns det salafister som står för en konservatism av det slag som utmärker den saudiarabiska wahhabismen och salafister - salafistjihadisterna - som anser sig ha rätt att utropa heligt krig mot alla otrogna, dit även muslimer med annan hållning räknas.[4] Kvinnors roll i ett salafistiskt samhälle är starkt begränsad, de exkluderas från arbetsplatser, fråntas möjligheter till utbildning[5] och får bara lämna hemmet i sällskap av en man.[5] Enligt salafistisk lära skall icke-muslimer och muslimer segregeras där muslimer inte skall bli vän med icke-muslimer och ta avstånd ifrån icke-muslimers kultur.[5]

Salafister deltar i det politiska livet i Mellanöstern. Under den egyptiska revolutionen 2011 bildades exempelvis ett nytt egyptiskt politiskt salafistparti, al-Nourpartiet (Hizb al-Nour), som fick omkring 20 procent av rösterna vid valet senare samma år.[6][7] Av dess partiprogram framgår bland annat att man vill införa islamisk sharialagstiftning.

I Tyskland anger säkerhetspolisen att de politiska tillsammans med de militanta salafisterna vuxit i antal från 3800 medlemmar 2011 till 7500 år 2015.[8] I Frankrike anger polisen år 2015 att salafismen är representerad i 90 av 2500 undersökta muslimska samfund vilket innebar en fördubbling på fem år.[9]

Salafistiska församlingar i Mellanöstern och Europa finansieras av Saudiarabien bland annat genom att finansiera moskébyggen och publicera litteratur.[10][11] Salafister återfinns idag främst i Mellanöstern, men även i resten av världen, till exempel Frankrike,[9] Sverige[5], Tyskland[8] och Indien.

År 2016 uppgav franska myndigheter att salafism förekom i 120 av de totalt 2500 bönelokalerna i Frankrike och att 20 av dem stängts på grund av att de predikat en radikal tolkning av islam. Myndigheterna tog också initiativ till att begränsa utländsk finansiering av moskéer men fann också att huvuddelen av finansieringen skedde genom lokala donationer.[12]

Militant salafism[redigera | redigera wikitext]

Salafistjihadisterna drivs av en militant radikalism och deras mål är en global islamisk stat, ett nytt kalifat. Bland företrädarna för militant islamism, salafijihadism, märks bland andra al-Qaida, Boko Haram och Islamiska Staten (IS). I Sverige missionerar moskén i Gävle och organisationen Swedish United Dawah Center (SUDC) för salafismen enligt forskare på Malmö Högskola.[5]

I Tyskland anger säkerhetspolisen att alla hittills identifierade islamistiska terroristceller kommit ifrån den salafistiska rörelsen.[8] I Storbritannien tillhörde självmordsterroristerna Mohammed Siddique Khan och Shehzad Tanweer som attackerade Londons kollektivtrafik i juli 2005 salafistiska grupperingar.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Islamguiden
  2. ^ Hadith av Bukhari/Volyme 5, Bok 57
  3. ^ Nuh Ha Mim Keller 1995
  4. ^ Darul Hadith läst: 15-09-25
  5. ^ [a b c d e] ”Gävles moské vill sprida extrem tolkning av islam”. Gefle Dagblad. http://www.gd.se/gastrikland/gavle/gavles-moske-vill-sprida-extrem-tolkning-av-islam. Läst 12 september 2015. 
  6. ^ Islamopedia
  7. ^ Sverigesradio
  8. ^ [a b c] ”(de) Salafistische Bestrebungen - Inhalte und Ziele salafistischer Ideologie”. Bundesamt für Verfassungsschutz. http://www.verfassungsschutz.de/de/arbeitsfelder/af-islamismus-und-islamistischer-terrorismus/was-ist-islamismus/salafistische-bestrebungen. Läst 25 september 2015. 
  9. ^ [a b] Elise Vincent (1 april 2015). ”Le salafisme gagne du terrain chez les musulmans” (på Franska). Le Monde. http://www.lemonde.fr/societe/article/2015/04/01/le-salafisme-gagne-du-terrain-chez-les-musulmans_4607438_3224.html. Läst 25 september 2015. 
  10. ^ [a b] Wahhabism: A deadly scripture” (på Engelska). The Independent. 1 november 2007. http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/wahhabism-a-deadly-scripture-398516.html. Läst 26 september 2015. 
  11. ^ ”How Saudi petrodollars fuel rise of Salafism”. France 24. http://www.france24.com/en/20120929-how-saudi-arabia-petrodollars-finance-salafist-winter-islamism-wahhabism-egypt. Läst 25 september 2015. 
  12. ^ France's Disappearing Mosques”. The Atlantic. 1 augusti 2016. http://www.theatlantic.com/news/archive/2016/08/french-mosques-islam/493919/. Läst 3 september 2016.