Tampa Bay Buccaneers

	Tampa Bay Buccaneers
	Amerikansk fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad	24 april 1974 (50 år sedan)
Smeknamn	The Bucs
Liga	National Football League
Konferens	National Football Conference
Division	NFC South
Ort	Tampa, Florida, USA
Hemmaarena	Raymond James Stadium; (kapacitet: 75 000)
Klubbfärg(er)
Pensionerade tröjnummer	55, 63, 99
Nyckelpersoner
Ägare	Glazer-familjen
Ordförande	Bryan Glazer; Joel Glazer; Edward Glazer
VD	Brian A. Ford, Jr.
Sportchef	Jason Licht
Tränare	Todd Bowles
Ass. tränare	Harold Gooodwin
Matchställ
Meriter
Super Bowl-mästare	2 (2003, 2021)
Konferens-mästare	2 (2002, 2020)
Division-mästare	6 (1979, 1981, 1989, 2002, 2005, 2007)
Övrigt
Webbplats	www.buccaneers.com

Tampa Bay Buccaneers är en professionell klubb i amerikansk fotboll i Tampa, Florida i USA, som spelar i National Football League (NFL).

Historia[redigera | redigera wikitext]

1976–1978: En katastrofal början[redigera | redigera wikitext]

Buccaneers gick med i NFL som medlemmar i AFC West år 1976. Året därpå flyttades de till NFC Central, medan det andra 1976-expansionsteamet, Seattle Seahawks, bytte konferens med Tampa Bay och gick med i AFC West. Denna omplacering dikterades av ligan som en del av 1976 års expansionsplan, så att båda lagen kunde spela varandra två gånger och varannan NFL-franchise en gång under sina första två säsonger. I stället för ett traditionellt schema för att spela varje divisionsmotståndare två gånger spelade Buccaneers varje konferenslag en gång, plus Seahawks.

Tampa Bay vann inte en enda match förrän den 13:e veckan i sin andra säsong, med början med ett rekord på 0–26 (även om Bucs hade slagit Atlanta Falcons, 17–3, i en försäsongsmatch innan deras första ordinarie säsong 1976). Fram till Detroit Lions 2008 var Buccaneers 1976 det enda laget i NFL-eran som inte vann en enda match under hela säsongen. Deras första seger kom i december 1977, under en bortamatch mot New Orleans Saints. Saints huvudtränare, Hank Stram, avskedades direkt efter att de förlorade mot Buccaneers. Tampa Bay behövde ytterligare en vecka för att få sin andra seger, en hemmaseger över St. Louis Cardinals i säsongen 1977 sista match. Cardinals sparkade även de sin tränare, Don Coryell, strax efteråt. Buccaneers fortsatte att förbättras sakta men säkert år 1978, även om skador på flera viktiga spelare hindrade laget från att uppnå det vinnande rekord som utlovats av huvudtränaren McKay.

1979–1982: Första slutspelsplatsen och Dough Williams-eran[redigera | redigera wikitext]

Bucs-situationen förbättrades snabbt under säsongen 1979. Med en mogen quarterback vid namn Doug Williams och framtida fyra gånger Pro Bowl tight end Jimmie Giles och ett krävande, ligaledande försvar ledes av framtida NFL Hall of Famer Lee Roy Selmon, startade Bucs säsongen med fem segrar i rad, en prestation som gjorde att de kom på omslaget till Sports Illustrated.

Med fyra matcher kvar av säsongen behövde Bucs bara vinna en av dem för att ta sig till slutspelet. I den första matchen föll man mot Minnesota Vikings med resultatet 23–22. Veckan efter fick man stryk ytterligare en gång, denna gång mot Chicago Bears 14-0 och helt plötsligt var inte slutspelsplatsen och divisionstiteln så säker. Man förlorade även borta i San Francisco mot 49ers, nu skulle allt hänga på en enda match. Bucs tog emot Kansas City Chiefs i säsongens sista match. Regnet vällde ner på Tampa Stadium när lagets lyckades vinna matchen med 3-0 och slog därmed klubbrekord med 10-6.

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

Raymond James Stadium med en kapacitet av 65 000 åskådare invigd 1998.

Divisionstitlar[redigera | redigera wikitext]

Buccaneers har vunnit Divisionen 6 gånger.

NFC Central: 1979, 1981, 1999.
NFC South: 2002, 2005 och 2007

Tävlingsdräkt[redigera | redigera wikitext]

Hemma: Röd tröja med vit text, tenngrå byxor med svart/röda revärer
Borta: Vit tröja med röd text, tenngrå byxor med svart/röda revärer
Hjälm: Tenngrå med röd sliten flagga fäst vid en sabel och med en dödskalle över korsade sablar på sidorna