Televerkets administrativa datasystem

Från Wikipedia
Version från den 7 juni 2016 kl. 07.52 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (→‎Avveckling: clean up, rättar stavfel: 25 januari, 2015 → 25 januari 2015 med AWB)

Televerkets administrativa datasystem (TAD) skapades i början av 1970-talet för olika administrativa ändamål inom svenska televerket. Systemet följde med in i Telia AB och används till viss del fortfarande trots många försök att ersätta det med nyare teknik

Historia

ADB började användas inom televerket i mitten av 1960-talet då hålkortsbaserade system, t.ex. faktureringssystem[1], flyttades över till dator. 1964 började telefonräkningarna produceras i dator och 1965 kom ett system för förrådsbokföring. Dessa system var dock helt fristående och inte byggda för att samarbeta och dela data[2].

Generaldirektör Bertil Bjurel tillsatte 1965 en kommitté som skulle utreda förutsättningarna för ett integrerat datasystem, DAKO-65[3]. Kommitténs betänkande kom 1967, och utifrån dess förslag påbörjades ett antal förstudier inom TAD-projektet 1968. Dessa avsåg att skapa ett realtidssystem med terminaler anslutna via modem till en centraldator. Systemet skulle hantera bland annat ett gemensamt kundregister, order-, fakturerings-, katalog-, nummerbyråfunktioner, budget och underhållsverksamhet[2].

En avgränsning skedde när TAD1-projektet formades 1971. Flera av de ursprungliga systemen från 1968 kom att ingå i TAD1, som skulle hantera kärnverksamhet som nätregister och orderfunktioner. Systemet höll reda på abonnenter och kopplingsvägar i nätet, beställningar av nya abonnemang och flytt av befintliga samt de omkopplingar i nät och telefonstationer som följde. Västerås teleområde utsågs till pilotområde, och den första funktionen (vakansregister, alltså besked om varför ett nummer ger hänvisningston) togs i bruk 1974-1975. Under de följande åren driftsattes kundregister (1976), beställning och orderdistribution samt system för lokalstationer (1977) samt system för lokalnät (1978). 1980 togs ett beslut om att införa systemet över hela landet[3].

TAD1-systemet kom också att säljas till Singapore och Nya Zeeland[4].

Teknik

Kontrollpanelen till en UNIVAC 1100-80-dator.

1973 köptes de första datorerna in, två UNIVAC 1100-80. Dessa placerades på telverkets datacentraler i Kalmar respektive Huddinge. Till varje dator anslöts en kommunikationsdator, UNIVAC DCP, som hanterade kommunikation mot de terminaler som var anslutna till systemet med fast uppkopplade modemförbindelser. Mellan de två DCP-apparaterna fanns också en höghastighetsförbindelse som avverkade kommunikationen mellan de två datorerna[3].

Initialt anslöts tre sorters terminaler till TAD: skrivande TTY-terminaler av märket Alfaskop Terminet 300 (år 1980 fanns 300 sådana), bildskärmsterminaler modell Burroughs TD700 för vakansexpedition (100 st 1980) och Alfaskops bildskärmsterminal (1 500 st). Kommunikationen med TD700 terminalerna skedde via IBM:s 3270-protokoll[3][5] och Alfaskop terminalerna med protokollet ISO-1745. Programmeringen skedde i Assembler och Cobol[6]. Senare utökades datorfamiljen med ett stort antal Sperry-Univac system senare Sperry och slutligen UNISYS system. Maskintyperna var 1100/80 senare utbyggd i steg till en fullt bestyckad 1100/84, ett par 1100/60, 1100/70, senare den nya serien Unisys datorer 2200/400, 2200/600 och flagskeppet den vattenkylda 2200/900. DCP-familjen utökades med DCP-40 senare DCP50 och ett antal automatiska lineswitchar, LSM, installerades för att automatiskt skifta linjelasten vid systemfel till en reseerv-DCP. TAD-systemet hade en hogastighetstrunkförbindelse med en motsvarande anläggning i Televerket Farstas datacentral på 48 kbs, en för tiden oerhörd kapacititet.

Användningsområden

De huvudsakliga användningsområdet var TAD1-systemet som beskrivits ovan. DN-systemet (datoriserat nummerinformationssystem) infördes på prov på nummerbyrån i Malmö i september 1980 och infördes på alla betjäningscentraler 1983[7]. Ett stödsystem för telefonister som arbetade med telefonpassning infördes 1985[8]. I mitten av 1980-talet infördes Fiplex och IFTAX. Fiplex var ett system för planering av felanmälan och stöd till planeringsexpeditionerna, som skötte reparatörernas dagliga arbete[6]. IFTAX kopplade ihop Fiplex, TAD1 och AXE-stationerna, så att ändringar som gjordes i TAD1 automatiskt slog igenom i berörd AXE-station. Vidare kunde abonnentledningarna mätas vid misstänkta fel direkt från TAD1 medan abonnenten väntade i telefon[9]. Internationell nummerbyrå enligt CEPT-protokollet Tph 28 (senare ITU:s rekommendation E.115) infördes för de nordiska länderna på nordenupplysningen i Östersund 1990 och kom så småningom att utökas till ett tjugotal länder[7].

Ärendekoder

NRB-ärendet, svar på sökning i Lysekilsområdet.

Systemet byggde på ärendekoder, kommandon, om två till fyra tecken, som kombinerades med det telefonnummer man ville behandla. Några av de ärendekoder som fanns följer nedan.

Ärenden i TAD
Ärende Förklaring
FELA Felanmälan av abonnemang
FLIT Flytt inom teleområde
INRB Internationell nummerbyrå
KREG Kundregister. Översikt över vem som innehade ett visst abonnemang och vilka tjänster och produkter som var kopplade till abonnemanget
NYAB Nytt abonnemang
NRB Nummerbyrå
TE Telefonpassning, efterhörning av meddelanden som lämnats av påringande
TP Telefonpassning, påringning av den som ringt ett nummer som kopplats till telefonpassning
VAKF Vakansregister, förfrågan om varför ett nummer ger hänvisningston
VAKT Vakansregister, uppdatering
LIAX ?
IFTA ?
KOUT Kontrollera telefonnummer som funnits på kopplingsvägar

Avveckling

Under slutet av 2011 initierade TeliaSonera ett program med syfte att avveckla TAD systemet. Den 25 januari 2015, togs den först delen av TAD, TAD-S, ur drift och dess funktioner togs över av nya IT system.

Referenser

  1. ^ Haglund, John-Erik; Westerberg, Harry (1954). ”Hålkortsmaskiner i faktureringsarbetet på telefonbyrån i Stockholm”. TELE. Televerkets tekniska tidskrift (Stockholm: Televerket): sid. 65-81. ISSN 0040-2427. 
  2. ^ [a b] Larsson, Torsten (1970). ”TAD-projektet. Televerkets administrativa databehandlingssystem”. TELE. Televerkets tekniska tidskrift (Stockholm: Televerket) 4: sid. 225-229. ISSN 0040-2427. 
  3. ^ [a b c d] Åberg, Kurt (1980). ”Abonnent- och lokalnätssystemet - TAD1 i telverkets administrativa datasystem”. TELE. Televerkets tekniska tidskrift (Stockholm: Televerket) 1: sid. 15-30. ISSN 0040-2427. 
  4. ^ ”senITel torsdagsträffar”. http://www.senitel.org/htutb.htm. Läst 22 september 2012. 
  5. ^ Harrysson, Siv-Britt (1983?). DN - datoriserat nummerinformationssystem. Malmö: Televerket 
  6. ^ [a b] Rickfält, Lennart (1991). ”Fiplex - datastöd för bättre kundservice”. TELE. Televerkets tekniska tidskrift (Stockholm: Televerket) 2: sid. 46-50. ISSN 0040-2427. 
  7. ^ [a b] Lernevall, Sven; Bengt Åkesson (1997). ”8.6 Manuella ("personliga") teletjänster”. Svenska Televerket. D. VII. Från myndighet till bolag 1966-1993.. Stockholm: Telia 
  8. ^ Näslund, Gullvor (1988). Telefonpassningssystemet Anvisningar. [Sundsvall]: Televerket 
  9. ^ Lernevall, Sven; Bengt Åkesson (1997). ”27 ADB-verksamhet”. Svenska Televerket. D. VII. Från myndighet till bolag 1966-1993.. Stockholm: Telia