Temperaturkoefficient
Temperaturkoefficienten som betecknas med den grekiska bokstaven alfa (α), är relativa resistansförändringen per grad temperaturändring hos till exempel platinagivare och nickelgivare. Koefficienten visar med vilken andel resistansen ökar eller minskar om temperaturen ändras en grad. Resistansändringen mellan till exempel noll grader och en grad är lika stor som mellan en grad och två grader[1]. Man säger att resistansen ändras linjärt. Det är bland annat ledarens area, längd och materialets resistivitet som avgör ledarens resistans. Temperaturkoeeficienten har enheten "per grad"
Innehåll
Användning[redigera | redigera wikitext]
Man börjar med att beräkna ledarnas resistans och genom att använda formeln:
Rl= ρ(L/A)
Där Rl = Ledarens resistans i Ohm, L = ledarens längd i meter, A = ledarens area i mm² och ρ = materialets resistivitet.
För att räkna temperaturens inverkan på resistansen kan man använda formeln:
R2 = R1 + R1 * α(t2 – t1)
R1 och t1 är ursprungsvärdena på resistans och temperatur, α är temperaturkoefficienten, R2 är den sökta resistansen vid t2
| Material | Temperaturkoefficient (ά) vid 20 C° |
|---|---|
| Silver | 0,0038 |
| Koppar | 0,0039 |
| Aluminium | 0,0043 |
| Nickel | 0,0067 |
| Platina | 0,0038 |
Se även[redigera | redigera wikitext]
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Om man skall vara mycket petig, så är detta bara nästan sant, men förändringen av temperaturkoefficienten med stigande temperatur är oftast avgjort mindre än mätfelen. Man tillämpar därför en linjär modell.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- För tabellen: - En hel del el, Rune Sundin, Liber 2003.
- Kontrollerad och godkänd av en ämneslärare.
