Platina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Detta är artikeln om grundämnet platina, för att ha sålt platina, se platinaskiva
Platina
Nummer
78
Tecken
Pt
Grupp
10
Period
6
Block
d
Pd

Pt

Ds
IridiumPlatinaGuld
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Övergångsmetall
Relativ atommassa 195,078(2) u
Utseende Gråaktigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 21450 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 2045 K (1772 °C)
Kokpunkt 4100 K (3827 °C)
Molvolym 9,1 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 19,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme 510 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 135 (177) pm
Kovalent radie 128 pm
van der Waalsradie 175 pm
1:a jonisationspotential 870 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1791 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f14 5d9 6s1
e per skal 2, 8, 18, 32, 17, 1
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4, 2 (svag bas)
Elektronegativitet 2,28 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur kubisk tätpackning (ccp)
Ljudhastighet 2680
Elektrisk konduktivitet 9,66 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 4,3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Platinaisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
190Pt 0,01 % 6,5 × 1011 år α 3,249 186Os
191Pt syntetisk 2,96 d ε 3,5698 191Ir
192Pt 0,79 % 192Pt, stabil isotop med 114 neutroner
193Pt syntetisk 50 år ε 0,057 193Ir
194Pt 32,9 % 194Pt, stabil isotop med 116 neutroner
195Pt 33,8 % 195Pt, stabil isotop med 117 neutroner
196Pt 25,3 % 196Pt, stabil isotop med 118 neutroner
197Pt syntetisk 19,8913 h β- 0,719 197Au
198Pt 7,2 % 198Pt, stabil isotop med 120 neutroner
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Platina är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen tunga platinametaller. Det kategoriseras som ädelmetall. Platina förekommer i legeringar och används bland annat i kemiska apparater, inom tandteknik och i smycken. Namnet kommer av det spanska ordet platina som betyder "litet silver".

Platina är en vacker, silvervit ädelmetall som i ren form är smidbar och böjlig, precis som guld. Platina anses som den dyraste av alla kommersiellt tillgängliga metaller. Platina är också den dyraste metallen som används vid smyckesframställning. De flesta platinasmycken som säljs i Sverige är i form av bröllopsringar eller förlovningsringar. I USA, Tyskland och en del andra länder är dock platina en vanlig metall i alla sorters ytterst exklusiva smycken, oftast tillsammans med diamanter. Platina är en mycket bra katalysator och används bland annat vid tillverkning av svavelsyra. Den är olöslig i saltsyra och salpetersyra men löser sig i kungsvatten (saltsyra/salpetersyra=3/1). De vanligaste oxidationsstadierna är +2 och +4. Ledningsförmågan för elektricitet och värme är cirka en sjättedel av koppars ledningsförmåga. Trots den dåliga ledningsförmågan används ibland platinaöverdrag på elektriska kontakter i oskyddad miljö som inte får oxidera.

Laboratorieutrustning av platina används vid kemiska analyser för att utrustningen inte skall reagera med provet. Att så inte sker är av yttersta vikt då ett provs kemiska sammansättning skall klarläggas.

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Platina har sedan länge använts av indianerna i Central- och Sydamerika. Den första europeiska hänvisningen till platina finner man i skrifter från 1557 i den italienske humanisten Julius Caesar Scaligers (1484–1558) skrifter som beskrivning av en mystisk metall som förekom i de centralamerikanska gruvorna. Däremot genomfördes första noggrannare studierna av platina från Sydamerika av Antonio de Ulloa 1735 och av engelsmannen Charles Wood 1741. Henrik Teofilus Scheffer vid Kungliga myntverket i Stockholm var 1752 den förste att genomföra en mer noggrann studie och kunde visa att platina var en självständig metall. Det dröjde dock till 1803 innan man med säkerhet kunnat påvisa att råplatina egentligen utgör en förening av flera metaller, förutom platina palladium, rodium, osmium och iridium, 1845 upptäcktes även rutenium.[1]

Fram till 1822 kom all platina från Amerika. Detta år upptäckte man förekomst av platina i guldvaskerierna i Ural, och snart visade det sig att platina fanns längs hela Uralbergen.[1]

Snart var produktionen i Uralbergen större än den i Colombia. Under första världskriget minskade dock den ryska tillverkningen och den sydamerikanska blev åter den största. 1915 började även Kanada storskalig utvinning av platina, och 1924-1925 började man utvinna platina i Sydafrika.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Platina används i smycken, ledningar och kärl för laboratoriebruk, i olika värdefulla instrument, i tandmaterial, i rostfria apparater och elektroder i glasapparater. Som katalysator används platina för att kracka oljeprodukter och i bilars avgasrenare. Tunn platinatråd blir glödande i ånga från metanol eftersom den verkar som katalysator. Denna egenskap används i cigarettändare och handvärmare. I närvaro av platina exploderar vätgas tillsammans med syrgas.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Platina är ett sällsynt grundämne i jordskorpan; medelhalten är ca 10–15 mg/ton, något högre än för guld. I naturen finns platina som en blandning av sex isotoper. Platina förekommer mestadels i lite blandad form och kan skiljas ut från andra metaller på grund av deras olika smältpunkter. 83,8% av världens platinafyndigheter finns i Sydafrika, 7,4% i Zimbabwe, 4,7% i Ryssland och 2,6% i USA. Fyndigheter finns även i Kanada, Kina, Finland och Colombia. Världsproduktionen 1993 var cirka 130 ton.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 419.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 771 

Se även[redigera | redigera wikitext]

2005 AEPlat Proof Obv.png1997 AEPlat Rev.png