Thamnodynastes duida
| Thamnodynastes duida Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Thamnodynastes |
| Art | Thamnodynastes duida |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thamnodynastes duida | |
| Auktor | Myers & Donnelly, 1996 |
| Synonymer | |
| Thamnodynastes dubia HALLERMANN 2000 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Thamnodynastes duida[2] är en ormart som beskrevs av Myers och Donnelly 1996. Thamnodynastes duida ingår i släktet Thamnodynastes och familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten förekommer i södra Venezuela på bergsmassivet Cerro Duida i delstaten Amazonas. Exemplar hittades vid 2015 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar. Ett exemplar hade en ödla från släktet Riolama i magsäcken.[1]
Bergsmassivet är nästan otillgänglig för människor vad som skyddar artens bestånd. De senaste fynden är däremot från 1929. IUCN listar Thamnodynastes duida som livskraftig (LC).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Rivas, G. & Schargel, W. 2015 Thamnodynastes duida . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 juni 2020.
- ^ Myers, C. W. & M. A. DONNELLY (1996) A New Herpetofauna from Cerro Yaví, Venezuela: First results of the Robert G. Goelet American-Terramar Expedition to the Northwestern Tepuis., American Museum Novitates 3172: 1-56.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/thamnodynastes+duida/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Thamnodynastes duida i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|