The Principal and the Pauper

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
The Principal and the Pauper
Avsnitt av Simpsons
Avsnittsnummer Säsong 9
Avsnitt 180
Regissör Steven Dean Moore
Manus Ken Keeler
Produktionskod 4F23
Originalvisning 28 september 1997
Couch gag Familjen är austroanter, sätter sig på soffan som åker upp i rymden med dem.
Gästskådespelare Martin Sheen[1]
Marcia Wallace
DVD kommentarer Bill Oakley
Josh Weinstein
Ken Keeler
Steven Dean Moore
Avsnitt ur säsong 9
21 september 199717 maj 1998
  1. "The City of New York vs. Homer Simpson"
  2. "The Principal and the Pauper"
  3. "Lisa's Sax"
  4. "Treehouse of Horror VIII"
  5. "The Cartridge Family"
  6. "Bart Star"
  7. "The Two Mrs. Nahasapeemapetilons"
  8. "Lisa the Skeptic"
  9. "Realty Bites"
  10. "Miracle on Evergreen Terrace"
  11. "All Singing, All Dancing"
  12. "Bart Carny"
  13. "The Joy of Sect"
  14. "Das Bus"
  15. "The Last Temptation of Krust"
  16. "Dumbbell Indemnity"
  17. "Lisa the Simpson"
  18. "This Little Wiggy"
  19. "Simpson Tide"
  20. "The Trouble with Trillions"
  21. "Girly Edition"
  22. "Trash of the Titans"
  23. "King of the Hill"
  24. "Lost Our Lisa"
  25. "Natural Born Kissers"
Säsonger
1 · 2 · 3 · 4 · 5 · 6 · 7 · 8 · 9 · 10
11 · 12 · 13 · 14 · 15 · 16 · 17 · 18 · 19 · 20 · 21 · 22 · 23 · 24 · 25 · 26 · 27 · 28

"The Principal and the Pauper" är andra avsnittet från säsong nio av Simpsons. Det sändes på Fox i USA den 28 september 1997.[2] I avsnittet avslöjas det att Seymour Skinner inte är den personen han utger sig för att vara då han firar 20 år som rektor. En person från den amerikanska armén avslöjar honom och anklagar honom för stulit hans identitet. Skinner erkänner att han egentligen heter Armin Tamzarian och tog Skinners namn efter att han trott att Skinner hade dött i Vietnamkriget. Avsnittet skrevs av Ken Keeler och regisserades av Steven Dean Moore. Martin Sheen gästskådespelar som riktiga Seymour Skinner. Avsnittet producerades av Bill Oakley och Josh Weinstein som en del av säsong åtta.[3] Marcia Wallace gästskådespelar som Edna Krabappel. Avsnittet har ratats av fansen då det visar att Skinner, som varit med sen seriens start, inte är den han utgett sig för att vara. Även Matt Groening (seriens skapare) och Harry Shearer (som gör rösten till Skinner) har uttalat sitt missnöje med avsnittet. Ken Keeler anser däremot att avsnittet är det bästa han skrivit för TV. Även Bill Oakley och Josh Weinstein har hyllat avsnittet.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Seymour Skinner blir lurad av Agnes Skinner att åka till Springfield Elementary School en kväll där de firar att han fyller 20 år som rektor. På festen kommer en person som uppger att han är Seymour Skinner och att rektorn är en bedragare. Skinner avslöjar att han egentligen är Armin Tamzarian. Armin berättar att han var en buse som ung och efter en stöld fick han be om ursäkt, hamna i fängelset eller hamna i armén. Skinner gick med i armen och hamnade i Vietnamkriget. Hans sergeant var Seymour Skinner som kom från Springfield och drömde om att bli rektor. Efter en explosion försvann han och ansågs vara död. Armin klarade inte av att ge dödsbudet till Skinners fru Agnes utan började spela honom.

Riktiga Seymour Skinner berättar att han varit i ett fångläger och fått arbeta tills FN stängt ner dem för två veckor sedan. Sedan det visat sig att Armin är en bedragare får han sparken och riktiga Skinner får hans jobb. Armin lämnar Agnes och börjar en ny karriär i Capital City som reklampelare medan Skinner flyttar in till Agnes. Invånarna i Springfield gillar inte Skinner och saknar Armin och de bestämmer sig för att hämta hem honom igen. Homer övertalar invånarna att det inte spelar någon roll att Armin ljugit, alla accepterar det utom den riktiga Skinner. Skinner utvisas med tåget och Armin får tillbaka sin gamla identitet. Roy Snyder bestämmer att den som nämner händelsen igen ska utsättas för tortyr.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Avsnittet var det sista som Ken Keeler skrev, som också kom med idén. Avsnittet är delvis samma historia som Martin Guerre i Sommersby.[4][5] Enligt Steve Moore kallades avsnittet först för "Skinnersby".[6] Keeler har sagt att han blev inspirerad av Tichborne.[4] Titeln är baserad på The Prince and the Pauper av Mark Twain.[3] Bill Oakley och Josh Weinstein gillade avsnittet för Skinner är en av deras favoriter. De båda skrev om Skinner i säsong fem-avsnittet, "Sweet Seymour Skinner's Baadasssss Song". Oakley har sagt att han och Weinstein tillbringade månader på att tänka som Skinner.[7]

Keller anser att det kunde varit lättare att göra så den nya Skinner är hemsk och ful men han bestämde den för att han skulle vara en riktig man.[8] Producenterna valde Martin Sheen som gästskådespelar för Skinner efter de sett honom i Apocalypse.[9] Keeler tog namnet Armin Tamzarian från en som assisterade honom efter en bilolycka då han flyttade till Los Angeles. Tamzarian visste inte om det före avsnittet sändes. Keeler blev lite orolig om de skulle hamna i rättighetsproblem med namnet men Tamzarian ville inte stämma dem.[10] Marcia Wallace gästskådespelar som Edna Krabappel.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Avsnittet hamnade på plats 41 över mest sedda program under veckan med en Nielsen ratings på 9.2.[11] Det var det näst mest sedda programmet på Fox under veckan.[12] I genomsnitt fick Fox 6.4 i rating under veckan.[11] Att Skinner var en bedragare har irriterat många fans och kritiker.[13][14] Skinner har medverkat sen säsong ett, och nu har hans historia ändrats. Bill Oakley anser att avsnittet är det mest kontroversiella under hans tid som producent..[15] I boken Planet Simpson har Chris Turner sagt att avsnittet markerar en viktig punkt i historien då serien började tappa sin guldålder som rått sedan mitten av säsong tre. Han kallar avsnittet ett av de svagaste avsnitten i seriens historia. Han anser att handlingen är en märklig twist och som inte kommer att minnas som rolig eller sarkastisk. Turner anser att avsnittet har några bra skämt men sådana delar är det få av.[14]

Under 2007 i en artikel i The Guardian argumenterade Ian Jones att serien blev korkad under 1997 efter avsnittet sändes. Han gillar inte att en serie avslöjar en av de större rollfigurerna som en bedragare efter så lång tid.[16] Under 2006 i The Star-Ledger citerade Alan Sepinwall och Matt Zoller Seitz avsnittet om varför kvalitén blev så mycket sämre under säsong nio.[17] Alan Sepinwall har i Star-Ledger ansett att avsnittet var så dåligt att det i slutet försöker göra så att tittarna aldrig nämner avsnittet igen.[18] Jon Hein trodde att säsong nio skulle inledas bra så han känner sig lurad då det visade sig att Skinners identitet var Armin Tamzarian.[19] James Greene från Nerve.com anser att avsnittet är på femte plats i hans lista över tio tillfällen som markerar Simpsons nedgång.[20]

Warren Martyn och Adrian Wood har i boken I Can't Believe It's a Bigger and Better Updated Unofficial Simpsons Guide, hyllat avsnittet som ett av seriens bästa.[3] Hos Total Film har Nathan Ditum ansett att Martin Sheen var den tjugonde bästa gästskådespelaren.[21] Avsnittet har sedan glömts bort första gången i Boy Meets Curl då det visar sig att han var i Agnes mage som foster. Ken Keeler, Bill Oakley och Josh Weinstein har försvarat avsnittet. Keller anser att han är stolt över sitt arbete och att det är det bästa manuset han skrivit.[22] Han anser att många gillar saker som de har varit och de kan inte acceptera att saker förändras. En del repliker ändrades i manuset efter att han skrev sitt utkast.[23] Bill Oakley och Josh Weinstein ville prova på något nytt och avsnittet blev ett experiment på det. De anser att avsnittet inte accepterades lika bra som till exempel "The Simpsons Spin-Off Showcase".[24] De la in slutet för att avsnittet skulle accepteras.[25]

Under 2001 berättade Harry Shearer att han sa till författarna att det var helt fel då han fick se manuset. De tar någon som publiken har sett i nio år och slänger det i soporna då han hela tiden lurats. Det visar inte respekt för publiken.[26] Under 2006 sa Shearer att författarna vägrar prata om avsnittet då de nog insett att det var ett misstag. De nämner aldrig historien.[27] Matt Groening anser att avsnittet är ett av de sämsta.[28] Han har kallat avsnittet för ett misstag i Rolling Stone.[29] Avsnittet har senare nämnts i säsong elva-avsnittet "Behind the Laughter".[30] och säsong 15-avsnittet "I, (Annoyed Grunt)-Bot.[31]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Gimple, Scott M. (1999-12-01). The Simpsons Forever!: A Complete Guide to Our Favorite Family ...Continued. HarperCollins. sid. 12. ISBN 978-0-06-098763-3 
  2. ^ ”The Principal and the Pauper”. The Principal and the Pauper. The Simpsons.com. http://www.thesimpsons.com/#/recaps/season-9_episode-2. Läst 14 december 2007. 
  3. ^ [a b c] Martyn, Warren; Wood, Adrian (2000). ”The Principal and the Pauper”. The Principal and the Pauper. BBC. http://www.bbc.co.uk/cult/simpsons/episodeguide/season9/page2.shtml. Läst 14 december 2007. 
  4. ^ [a b] Keeler, Ken. (2006). Commentary for "The Principal and the Pauper", in The Simpsons: The Complete Ninth Season [DVD]. 20th Century Fox, 4:25–5:00.
  5. ^ Millman, Joyce. ”Blue Glow: Salon's TV Picks”. Salon. http://www.salon.com/sept97/entertainment/blueglow970926.html.  Läste den 29 juli 2008.
  6. ^ Moore, Steven Dean. (2006). Commentary for "The Principal and the Pauper", in The Simpsons: The Complete Ninth Season [DVD]. 20th Century Fox, 5:18–5:31.
  7. ^ Oakley, Bill. (2006). Commentary for "The Principal and the Pauper", in The Simpsons: The Complete Ninth Season [DVD]. 20th Century Fox, 15:33–15:50.
  8. ^ Keeler, 14:20–14:34.
  9. ^ Weinstein, Josh. (2006). Commentary for "The Principal and the Pauper", in The Simpsons: The Complete Ninth Season [DVD]. 20th Century Fox, 13:29–13:54.
  10. ^ Keeler, 18:21–20:12.
  11. ^ [a b] Bauder, David (3 oktober, 1997). ”Live `ER, Seinfeld' put NBC on top; `Jenny' just dies”. St. Petersburg Times. s. D–2.  Läste den 20 april 2008.
  12. ^ ”How they rate”. The Florida Times-Union. 3 oktober 1997. s. 14.  Läst den 20 april 2008.
  13. ^ Sloane, Robert (2004). ”Who Wants Candy? Disenchantment in The Simpsons”. i John Alberti. Leaving Springfield: The Simpsons and the Possibility of Oppositional Culture. Wayne State University Press. sid. 165. ISBN 0-8143-2849-0 
  14. ^ [a b] Turner 2004, ss. 41-42.
  15. ^ Oakley, 2:40–2:54.
  16. ^ Jones, Ian (12 juli 2007). ”Rise and fall of a comic genius”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/film/2007/jul/12/features.features11.  Läst den 17 augusti, 2008.
  17. ^ Sepinwall, Alan (14 februari 2006). ”Eight is enough”. The Star-Ledger: s. 31. 
  18. ^ Sepinwall, Alan (16 februari 2003). ”Mmmm ... 300 episodes; Homer's odyssey continues as 'The Simpsons', America's favorite animated family, reaches a comic milestone”. The Star-Ledger: s. 1. 
  19. ^ Hein, Jon (2003). Jump the Shark: TV Edition. Plume. sid. 88. ISBN 0-452-28410-4 
  20. ^ James Greene Jr. (2010-05-06). ”Ten Times The Simpsons Jumped the Shark”. Ten Times The Simpsons Jumped the Shark. Nerve.com. http://www.nerve.com/entertainment/2010/05/07/ten-times-the-simpsons-jumped-the-shark. Läst 23 januari 2012. 
  21. ^ Ditum, Nathan (29 mars 2009). ”The 20 Best Simpsons Movie-Star Guest Spots”. Total Film. http://www.totalfilm.com/features/the-20-best-simpsons-movie-star-guest-spots. Läst 2 augusti 2009. 
  22. ^ Keeler, 3:54–4:02.
  23. ^ Keeler, 5:46–6:25.
  24. ^ Oakley and Weinstein, 14:47–5:25.
  25. ^ Oakley and Weinstein.
  26. ^ Wilonsky, Robert (2001-04-27). ”Shearer Delight”. Shearer Delight. East Bay Express. http://www.eastbayexpress.com/gyrobase/shearer_delight/Content?oid=282154&showFullText=true. Läst 29 april 2008. 
  27. ^ Goldstein, Meredith (7 december 2006). ”Tapping into the many roles of Harry Shearer”. The Boston Globe: s. 8E. 
  28. ^ Groening, Matt. (2006). "A Riff From Matt Groening", in The Simpsons: The Complete Ninth Season [DVD]. 20th Century Fox, 0:36–0:40.
  29. ^ Eliscu, Jenny (2002-11-28). ”Homer and Me”. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/news/story/5937934/homer_and_me/print. Läst 17 augusti 2008. 
  30. ^ McCann, Jesse L.; Groening, Matt (2002). The Simpsons Beyond Forever!: A Complete Guide to Our Favourite Family ...Still Continued. HarperCollins. sid. 54. ISBN 0-06-050592-3 
  31. ^ "I, (Annoyed Grunt)-Bot". Greaney, Dan; Grazier, Allen; MacMullan, Lauren. The Simpsons. Fox. 11 januari 2008. No. 09, season 15.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]