Theobald II av Navarra

Från Wikipedia
Theobald II av Navarra
Född7 december 1239[1]
Död4 december 1270 (30 år)
Trapani, Italien
BegravdProvins
Medborgare iKungariket Navarra
SysselsättningHärskare
Befattning
Greve
Kung av Navarra (1253–1270)
MakaIsabella av Frankrike, drottning av Navarra
(g. 1258–)[2]
FöräldrarTheobald I av Navarra[3]
Margareta av Bourbon[3]
SläktingarBlanka av Navarra (syskon)
Henrik I av Navarra (syskon)[3]
Beatrice av Navarra (syskon)[3]
Redigera Wikidata

Theobald II den unge, född omkring 1238 och död 4 december 1270, var kung över Navarra mellan åren 1253 till 1270. Theobald var också greve av Champagne och Brie, fast där kallades han för Theobald V. Han var den äldste sonen till Theobald I och dennes hustru Margareta av Bourbon.

Theobald fick överta tronen efter sin far när han bara var 14 år gammal. Det blev hans mor och Jakob I av Aragonien som fick regera i hans ställe tills han blev myndig år 1256. Sedan han blivit myndig vid 17 års ålder blev han tvungen att ha en förmyndare och ett råd av aristokrater som godkände alla hans beslut. Detta skulle gälla tills han var 21 år gammal. Theobald var inte förtjust i situationen så påven Alexander IV både krönte och smorde honom vid två tillfällen år 1257 och 1259.

Theobald fortsatte på sin fars linje när det gällde politik och han gjorde många förbättringar i Navarra. Han grundade staden Espinal år 1269 och förbättrade den kungliga administrationen.

Han fick en allierad i Ludvig IX av Frankrike och den 6 april 1255 gifte han sig med Ludvig IX dotter Isabella. Theobald tjänade som en slags rådgivare till Ludvig och Ludvig var en medlare till Navarras interna problem. Theobald dog barnlös, år 1270, i Trapani på Sicilien. Det blev hans yngre bror Henrik som övertog Navarras krona.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, dbe.rah.es .[källa från Wikidata]
  2. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Thibaut I
Kung av Navarra
12531270
Efterträdare:
Henrik I