Thomasprocessen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Thomas konverter.

Thomasprocessen, även Gilchrists metod är en äldre metod för framställning av smidbart stål. Som en biprodukt fick man så kallad thomasfosfor, som länge användes för gödsling av åkrar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Thomasprocessen är en förbättrad version av bessemerprocessen som utvecklades 1878 av britten Sidney Gilchrist Thomas i samarbete med sin kusin, kemisten Percy Carlyle Gilchrist. Den kom under slutet av 1800-talet att helt dominera järnmalmsframställningen. Under början av 1900-talet började den dock förlora popularitet i Storbritannien och USA till förmån för Martinprocessen.[1] Den förblev dock den viktigaste stålframställningsmetoden fram till LD-processens genombrott i början av 1960-talet.[2]

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Thomasprocessens fördel är att fosforrik malm kan användas. Thomas fodrade konvertern med dolomit och tillsatte under processens lopp kalksten, varvid en basisk slagg bildades, som upptog fosforn ur järnbadet.[3]

Processen klarar av att hantera järnmalm med en fosforhalt upp till 2,5 %. Vid luftgenomblåsningen oxideras fosfor till fosforpentoxid och kol till koldioxid. Fosforpentoxiden reagerar sedan med kalken och ger tetrakalciumfosfat (Ca3(PO4)2⋅CaO). Den slagg som bildas vid processen innehåller kalciumfosfater och kalciumsilikat och kan i finfördelad form användas som gödselmedel under namnet thomasfosfor. [4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 879-880 
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Thomasprocessen)
  3. ^ Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 367.
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.