Thomasprocessen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Thomas konverter.

Thomasprocessen, även Thomas Gilchrist-processen eller Gilchrists metod, är en äldre metod för framställning av smidbart stål. Som en biprodukt fick man så kallad thomasfosfat, som länge användes för gödsling av åkrar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Thomasprocessen är en förbättrad version av bessemermetoden som utvecklades 1878 av britten Sidney Gilchrist Thomas i samarbete med sin kusin, kemisten Percy Carlyle Gilchrist. Den kom under slutet av 1800-talet att helt dominera järnmalmsframställningen. Under början av 1900-talet började den dock förlora popularitet i Storbritannien och USA till förmån för Martinprocessen.[1] Den förblev dock den viktigaste stålframställningsmetoden fram till syrgasprocessernas genombrott i början av 1960-talet.[2]

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Thomasprocessens fördel är att fosforrik malm kan användas. Thomas fodrade konvertern med dolomit och tillsatte under processens lopp kalksten, varvid en basisk slagg bildades, som upptog fosforn ur järnbadet.[3]

Processen klarar av att hantera järnmalm med en fosforhalt upp till 2,5 %. Vid luftgenomblåsningen oxideras kisel till kiseldioxid, fosfor till fosforpentoxid och kol till koldioxid. Efter 12 minuter är procenthalterna i stålet: mangan 0,35%, fosfor 0,07%, kol 0,06%. [4]Fosforpentoxiden reagerar sedan med kalken och ger tetrakalciumfosfat (Ca3(PO4)2⋅CaO). Den slagg som bildas vid processen innehåller kalciumfosfater och kalciumsilikat och kan i finfördelad form användas som gödselmedel under namnet thomasfosfat.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 879-880 
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Thomasprocessen)
  3. ^ Uppfinningarnas bok band V, 2:a upplagan, s. 367.
  4. ^ Järnets metallurgi, Göteborg, 1947.
  5. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.