Limonit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Limonit
Mineral Limonita GDFL120.jpg
Kategori Mineral
Strunz klassificering Oklassificerad
Kemisk formel FeO(OH).nH2O
Färg Olika nyanser av brunt och gult
Bildningsmiljö Finkornigt stenmaterial
Kristallsystem Monoklint
Spaltning Förekommer ej
Brott Ojämnt
Hårdhet (Mohs) 4 till 5,5
Glans Jordnära
Streckfärg Gulbrun till röd
Specifik vikt 2,9 – 4,3
Densitet 2,7 – 4,3
Myrmalm

Limonit eller järnockra är en malmmineral[1] bestående av en blandning av olika järnoxider och den innehåller som högst 62 viktsprocent järn. Limonit kan anses som järn(III)oxidhydroxid FeO(OH) med varierande vattenhalt. Man har i limonit påvisat mineralen goethit, α-FeO(OH), och lepidokrokit, γ-FeO(OH), med samma sammansättning men olika kristallstuktur. Också ferrihydrit, Fe2O3·1,4H2O (äldre namn järn(III)-hydroxid), är vanligt i limonit.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Limonit återfinns i naturen som brun järnsten, järnsandsten, sjömalm, myrmalm och rödjord. Malmen kan anta olika former, den kan se ut som kornig rödsand, som ärtor, penningar eller ta formen av stora tjocka skivor som helt kan täcka botten på sjöar. Mångfalden av namn visar var man kan finna malmen.

Järnockra ingår som en av de träkonserverande komponenterna i den rödmull som bildas vid mineraliseringen av kopparfattig malm vid Falu koppargruva och som används för tillverkning av Falu rödfärg.

Sjömalm[redigera | redigera wikitext]

Sjömalm räknas ibland som en hård typ av limonit, ibland som en malm med limonit som huvudsakligt innehåll. Malmen bildas ofta i kalkfattiga områden på botten av näringsfattiga (oligotrofa) sjöar.[2][3] Beroende på utseendet av sjömalmen så har den fått namn som ärt-, bön-, pärl-, krut-, hagel-, penning-, skraggmalm (kakformad).[4][2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Limonit var viktig som råvara för järnframställning från järnåldern och framåt, i Småland ända in på mitten av 1800-talet. Först då slogs den ut som råvara av gruvorna framför allt i Bergslagen. Detta ledde till en järnbruksdöd i Småland, många järnbruk omvandlades till glasbruk, ett av de mest kända är Orrefors Glasbruk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 128. ISBN 91-0-010458-2  Orginalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ [a b] Bra böckers lexikon - bokförlaget Bra böcker AB - tryckt år:1979-del 21, sida:19
  3. ^ http://www.ne.se/sjömalm - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se/ - läst datum: 15oct 2013
  4. ^ Liten Geologisk Encyklopedi - utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen: http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedOkt2011Rev2.pdf

Se även[redigera | redigera wikitext]