Tofsalka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tofsalka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Anim1910 - Flickr - NOAA Photo Library.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljAlkor
Alcidae
SläkteAethia
ArtTofsalka
A. cristatella
Vetenskapligt namn
§ Aethia cristatella
Auktor(Pallas, 1769)
Synonymer
Större tofsalka
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tofsalka[2] (Aethia cristatella) är en vadarfågel i familjen alkor[3] som förekommer i norra Stilla havet och Berings hav, känd för sin färgglada fjäderdräkt och unika citronliknande doft.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Aethia cristatella.jpg

Tofsalkan är en liten till medelstor alka med en kroppslängd på 18-27 centimeter. Kropp, vingar och stjärt är huvudsakligen svartaktiga, medan ben och fötter är grå. I ansiktet är den desto mera färgglad, med rödorange gulspetsad näbb, gulvit iris och vita plymer från ögonen bakåt mot öronen.[4]

Under häckningen har den en tydlig svart framåtriktad tofs i pannan, bestående av mellan två och 23 fjädrar, i genomsnitt tolv. I näbbens mungipa har den även orangefärgade plattor som gör att det ser ut som om fågeln ler. Dessutom avger den under häckningstid en citronliknande doft. Utanför häckningstid är näbbarna mindre och mer mättat gula, medan både munplattan och tofsen är tillbakabildad.[4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar från mitten av maj till mitten av augusti[5] i enormt individrika kolonier med upp till en miljon individer, ofta tillsammans med dvärgalka, i lavafält, på havsklippor och sluttningar. Bona ligger väldigt tätt, ibland endast tre decimeter från varandra. Trots detta är arten mycket territoriell.[6] Båda könen engagerar sig i att både ruva och ta hand om sin enda unge.

Unge tofsalka.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Tofsalkan födosöker oftast på djupt vatten, ibland närmare land, men alltid i stora flockar. Den lever huvudsakligen av krill, men även hoppkräftor, snäckor av släktet Limacina, märlkräftor och fisklarver, som den fångar genom att dyka.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i västra Alaska och östra Sibirien, och flyger på vintrarna söderut till Japan.[3] Vid ett tillfälle har tofsalkan observerats i Europa när en individ sågs och sköts 12 augusti 1912 utanför Langanesta på Island.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation av invasiva arter, störningar från människan samt miljöförstöring.[1] Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 1996 till fler än 8,2 miljoner individer.[1]

Oljeskadad tofsalka efter oljeutsläppet från MV Selendang Ayu.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Aethia cristatella Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] del Hoyo, Elliot; Sargatal; Josep; Andrew; Jordi (1996). Handbook of the Birds of the World Vol. 3. Lynx Edicions. ISBN 978-84-87334-20-7 
  5. ^ Jones, Ian L.; Fiona M. Hunter; Gregory J. Robertson; Gail Fraser (2004). ”Natural variation in the sexually selected feather ornaments of crested auklets (Aethia cristatella) does not predict future survival”. Behavioral Ecology 15 (2): sid. 332–337. doi:10.1093/beheco/arh018. 
  6. ^ Klenova, Anna V.; Victor A. Zubakin; Elena V. Zubakina (December 2011). ”Inter- and intra-season stability of vocal individual signatures in a social seabird, the crested auklet”. Acta Ethol 15: sid. 141–152. doi:10.1007/s10211-011-0120-y. 
  7. ^ Tarsiger.com Fynd av tofsalka i Västpalearktis

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]