Tonsill
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Tonsiller, även halsmandlar, är en ansamling av lymfatisk vävnad mellan gombågarna/i höjd med tungans rot och i svalget. De minskar något i storlek efter barndomsåren då de liksom adenoiden är verksamma i uppbyggnaden av immunförsvaret. En vanlig missuppfattning är att man kan känna "halsmandlarna" invid käkvinkeln utifrån på halsen. Detta stämmer inte, dock finns här lymfkörtlar som sekundärt till en infektion i tonsillerna svullnar upp.
Vid halsfluss (tonsillit) eller körtelfeber (Epstein-Barr) infekteras tonsillerna av bakterier eller virus. En bakteriell tonsillit särskiljs av de fyra sk Centor-kriterierna: (1) feber över 38,5 grader, (2) frånvaro av hosta, (3) beläggningar på tonsillerna och (4) svullna lymfkörtlar vid käkvinkeln, där sannolikheten för bakteriell genes (och därmed effekt av antibiotika) ökar ju fler kriterier som är uppfyllda.
Vid peritonsillit (halsböld) ansamlas var bakom en av halsmandlarna, vilket oftast är till följd av en föregående bakterieinfektion i tonsillerna. Vanliga symtom är asymmetri i mjuka (bakre delen av) gommen med ensidig smärta och svullnad med grötigt tal och gapsvårigheter som följd. Ofta har man eller har haft feber. I regel är det mycket smärtfullt att svälja. Den gängse behandlingen för halsböld är incision och dränage av bölden samt efterföljande antibiotikabehandling. Ofta kan det blir aktuellt att öppna bölden flera gånger. Obehandlad finns risker för allvarliga komplikationer, framför allt lokal spridning av infektionen.
Stora tonsiller kan orsaka andningsbesvär såsom sömnapné och snarkningar, men även klangförändringar i talet, s.k. guttural klang. Om tonsillerna är så stora att de slår samman vid tal kan de även påverka nasalklangen, se velofarynxfunktion.
Förstorade halsmandlar kan även orsaka sväljningsbesvär med svårigheter att svälja fast föda. Hos en del tas halsmandlarna bort (tonsillektomi) vid ständigt återkommande halsfluss eller vid upprepade halsbölder.
Halsmandlarna utgör en del av försvaret mot infektioner men vävnad med likartad funktion finns på flera andra ställen i munhålan. Genom att halsmandlarna är skrovliga, kan de härbärgera ansamlingar av skräp, s. k. tonsilloliter, som kan ge upphov till dålig andedräkt.
Man har inte kunnat påvisa några nackdelar med att operera bort förstorade eller kroniskt infekterade halsmandlar.[källa behövs] Efter operation föreligger ingen ökad risk för andra typer av halsinfektioner eller luftvägsinfektioner.[ifrågasatt uppgift]
Tonsilla palatinas histologi
Då tonsillerna är belägna i munhåla och nasopharynx täcks de av ett epitel, vilket är dess kännetecken. Epitelet är oförhornat flerskiktat plattepitel som invagineras och bildar kryptor. Den lymfoida vävnaden består av många lymffolliklar och epitelet kan vara infiltrerat av lymfocyter.