Toxicocalamus buergersi
Toxicocalamus buergersi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Giftsnokar Elapidae |
Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
Släkte | Toxicocalamus |
Art | Toxicocalamus buergersi |
Vetenskapligt namn | |
§ Toxicocalamus buergersi | |
Auktor | (Sternfeld, 1913) |
Synonymer | |
Ultrocalamus burgersi STERNFELD 1913[2] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Toxicocalamus buergersi[2] är en ormart som beskrevs av Sternfeld 1913. Toxicocalamus buergersi ingår i släktet Toxicocalamus och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten förekommer i Papua Nya Guinea. Honor lägger ägg.[4] Ormen hittas på öns nordöstra sida vid havet. Den når i kulliga områden 200 meter över havet. Regionen är täckt av regnskog. Toxicocalamus buergersi gräver i lövskiktet och i det översta jordlagret. Den äter daggmaskar.[1]
Beståndet påverkas antagligen av landskapsförändringar. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Tallowin, O., Parker, F. & O'Shea, M. 2013 Toxicocalamus buergersi . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 juli 2023.
- ^ [a b] Sternfeld, R. (1913) Beiträge zur Schlangenfauna Neuguineas und der benachbarten Inselgruppen., Sber. Ges. naturf. Berlin 1913: 384-388
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/toxicocalamus+buergersi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Toxicocalamus buergersi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|