Tredje folkungaupproret
| Tredje folkungaupproret | |
| Plats | Startade i Skaratrakten, vidare till borgen Gälakvist, borgen i Jönköping |
|---|---|
| Datum | 1278–1280 |
| Karaktär | Väpnat uppror, samlad här av Folkungar |
| Part I | Folkungar |
| Part II | Svenska kungen |
| Ledare I | Johan Filipsson (Aspenäsätten), [[]] |
| Ledare II | Magnus Ladulås |
| Syfte | Uppror mot Magnus Ladulås, minska Ingemar Nielsens makt |
| Resultat | Upproret slogs ner |
| Döda | Danske riddaren Ingemar Nielsen dödades på borgen Gälakvist |
| Fällda | Under sensommaren 1280 avrättades Johan och hans bror Birger samt deras systerson Johan Karlsson. Även Valdemar Birgersson tycks ha blandats in på något sätt, och han fick för en tredje gång avsvära sig kronan |
| Övrigt | En trupp skall dessutom ha gått till angrepp mot Norge, och den norska ledungsflottan skall ha behövt sammankallas |
| Folkungatiden Sveriges historia 1250-1389 |
|---|
|
Föregås av Förhistorien Valdemar Birgersson 1250-1275 Magnus Ladulås 1275–1290 Birger Magnusson 1290–1318 Magnus Eriksson 1319-1364 Albrekt av Mecklenburg 1364–1389
|
Folkungaupproret (ibland Tredje folkungaupproret) var ett uppror 1278–1280 mot den svenska kungen Magnus Ladulås, lett av folkungar.
Upproret förefaller ha börjat i trakten av Skara, under ledning av Johan Filipsson (Aspenäsätten) som redan under Valdemar Birgersson varit en orosstiftare. Andra ledare har pekats ut. däribland Magnus Ladulås egen marsk och riksråd, Karl Gustafsson.
Till en början var upproret lyckosamt: drottning Helvig tvingades söka skydd i ett kloster, drottningens far, Gerhard I av Holstein, togs till fånga och fördes till Ymseborg, och den danske riddaren Ingemar Nielsen, som stod kungen nära, dödades på borgen Gälakvist. Borgen i Jönköping belägrades. En trupp skall dessutom ha gått till angrepp mot Norge, och den norska ledungsflottan skall ha behövt sammankallas.[1]
Enligt Erikskrönikan skall upproret ha avslutats när kungen tog till list och lyckades lura upprorsmännen till Gälakvist och fångade dem där. Under sensommaren 1280 avrättades Johan och hans bror Birger samt deras systerson Johan Karlsson. Även Valdemar Birgersson tycks ha blandats in på något sätt, och han fick för en tredje gång avsvära sig kronan.[1]
Enligt Erikskrönikan skall upproret ha startat på grund av kung Magnus förkärlek för utländska män, och i synnerhet för hans uppskattning av herr Ingemar, som skall ha fått gifta sig med hans släkting. [2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Harrison 2002, s. 217.
- ^ Erikskrönikan 1993, s. 61.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Jansson, Sven-Bertil, red (1993). Erikskrönikan. Stockholm: Tidens förlag. ISBN 91-550-2598-6
- Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel. Stockholm: Ordfront förlag. ISBN 91-7324-999-8