Tretanorhinus nigroluteus

Från Wikipedia
Tretanorhinus nigroluteus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteTretanorhinus
ArtTretanorhinus nigroluteus
Vetenskapligt namn
§ Tretanorhinus nigroluteus
AuktorCope, 1861
Hitta fler artiklar om djur med

Tretanorhinus nigroluteus[2] är en ormart som beskrevs av Cope 1861. Tretanorhinus nigroluteus ingår i släktet Tretanorhinus och familjen snokar.[3][4]

Denna orm förekommer från södra Mexiko (Veracruz) till centrala Panama. Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 750 meter över havet. Individerna vistas i träskmarker och på gräsmarker som tidvis översvämmas. De når bara skogarnas kanter. Födan utgörs av fiskar, kräftdjur, grodyngel och groddjur. Honor lägger ägg.[1]

För beståndet är inga hot kända. Tretanorhinus nigroluteus är vanlig förekommande. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[3]

  • T. n. nigroluteus
  • T. n. lateralis


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Chaves, G., Lamar, W., Porras, L.W., Sasa, M., Solórzano, A. & Sunyer, J. 2012 Tretanorhinus nigroluteus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 maj 2022.
  2. ^ Cope, E.D. (1861) Contributions to the ophiology of Lower California, Mexico and Central America., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 13: 292-306
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tretanorhinus+nigroluteus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ Tretanorhinus nigroluteus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.