Visa källa för Turkos

:''Den här artikeln handlar om mineralet turkos, för färgen se [[Turkos (färg)]].''
[[Fil:Turquoise with quartz.jpg|thumb|Massiv turkos i en matris av [[kvarts]]. Arizona, USA.]]
[[Fil:Turquoise.pebble.700pix.jpg|thumb|Turkos med grön färg och därför av lägre klass. Omkring 2,5 centimeter.]]
'''Turkos''' är ett blått- till grönfärgat krypto[[kristallin]]t, [[sekundärt mineral|sekundärt]] [[fosfat]]mineral med den kemiska sammansättningen CuAl<sub>6</sub>(PO<sub>4</sub>)<sub>4</sub>(OH)<sub>8</sub>'''·'''4H<sub>2</sub>O.

Turkos är sällsynt och finare fyndigheter är dyrbara. Dess unika färgton har gjort att den använts till [[smycke]]n och [[Dekor (utsmyckning)|dekorativa]] inlägg under flera tusen år. Liksom fallet är för många andra [[opak]]a [[halvädelsten]]ar har syntetisk turkos och imitationer, som kan vara mycket svåra att skilja från naturlig turkos, i [[modern tid]] gjort att dess popularitet minskat.

Ordet "turkos" är gammalt och kommer förmodligen från [[franska]]ns ''pierre turquoise'', "turkisk sten". Namngivningen bygger på en missuppfattning; turkos förekommer inte i [[Turkiet]], men handeln mellan turkarna och [[Västeuropa]] gjorde att den kom att associeras med [[Mindre Asien]]. Den förekommer i stället i [[Iran]] och [[Afghanistan]], där den kallas "firuze".

== Egenskaper ==
Turkos har en kryptokristallin grundmassa och de mycket små [[korn (mineralogi)|kornen]] gör att mineralets egenskaper varierar kraftigt. Det är skört med en maximal [[hårdhet]] något lägre än 6 på [[Mohs hårdhetsskala]] eller något högre än vanligt [[glas|fönsterglas]]. Skörheten gör också turkos [[porositet|poröst]] med en [[relativ densitet]] på 2,60–2,90. Trots den relativt låga hårdheten tål turkos att poleras. [[Kristall]]erna är inte skönjbara för blotta ögat men genom [[röntgenstrålning|röntgenanalys]] har man lyckats påvisa att mineralets [[kristallstruktur]] är [[triklin]]t.

Färgen är lika varierande som mineralets övriga egenskaper; från vitt till blekt blått (av [[koppar]]n), från blågrönt till gulaktigt grönt (då [[järn]] substituerar [[aluminium]]). Turkos har en [[vax]]artad [[Glans (mineralogi)|glans]] och är vanligen [[opak]] men tunna sektioner kan vara semitransparenta. [[Streckfärg|Strecket]] är blekt blått och [[brott (mineralogi)|brottet]] mussligt vilket ger vaxglansen. Turkos är inte lösligt i upphettad [[saltsyra]]. I turkos kan förekomma korn av [[pyrit]] eller mörka ådror av mörkt [[limonit]].

[[Brytningsindex]] (mätt med [[natriumljus]] 589,3 nanometer) för turkos är omkring 1,61–1,62. Detta är dock endast ett medelvärde och mätningar med [[gemmologi]]ska [[refraktometer|refraktometrar]] kan ge högst olika resultat beroende på turkosens [[polykristallin]]a natur. Från enstaka, sällsynta prover har 1,61–1,65 uppmätts med en positiv [[biaxial|biaxiell]] [[dubbelbrytning]] på Δ0,04. I ett [[absorptionslinje|absorptionsspektrum]] erhållet med ett [[spektroskopi|spektroskop]] syns (vid starkt reflekterat ljus) en linje vid 432 nanometer och ett svagt band vid 460 nanometer. Långvågig [[ultraviolett strålning]] får turkos att [[fluorescens|fluorescera]] i grönt men varken kortvågig ultraviolett strålning eller [[röntgenstrålning]] ger samma effekt.

== Uppkomst ==
Turkos är ett [[sekundärt mineral]] och bildas [[supergen]]t då sura vattenlösningar filtreras vid [[vittring]] och [[oxidation]] av andra mineral. Exempelvis kan kopparn komma från en primär [[kopparsulfid]] som [[kopparkis]] eller sekundära [[karbonater]] som [[malakit]] eller [[azurit]]; aluminiumet kan komma från [[fältspat]]; och [[fosfor]]n från [[apatit]].

[[Klimat]]faktorer tycks ha avgörande betydelse eftersom turkos främst förekommer i torra regioner som sprickfyllningar och [[nodul]]er i [[magmatisk bergart|magmatiska bergarter]], ofta tillsammans med [[limonit]] och andra [[järnoxid]]er. Turkos mineraliseras vanligen ned till djup på mindre än tjugo meter, även om mineralet kan förekomma på större djup då sekundära lösningar tränger ned i sprickor.

Även om turkos vanligen sägs ha ett supergent ursprung finns [[hypotes]]er som istället förordar ett [[hypogen]]t ursprung. Enligt dessa ska [[hydrotermisk]]a processer föra vattenlösningarna upp till de översta jordlagren från stora djup. När lösningarna svalnar vid jordytan ska de reagera med och filtrera bort [[grundämne]]n från äldre mineral för att fällas ut i sprickor i den omgivande [[bergart]]en. Många förekomster av turkos stämmer dock dåligt överens med ett förmodat hypogent ursprung. Fynd av [[vätskeinneslutning]]ar med två faser i turkoskorn pekar på förhöjda homogeniseringstemperaturer på 90–190&nbsp;°C, vilket återstår att förklara.

Turkos är nästan alltid [[kryptokristallin]]t och massivt utan [[kristallplan]] och [[kristall]]er, även på mikroskopisk nivå, är mycket sällsynta. Turkos saknar helt karaktäristisk yttre form och förekommer istället vanligen i sprickfyllningar med [[nodulär]], [[botryoidal]] [[Habitus (mineralogi)|habitus]]. Turkos i form av [[stalaktit]]er har observerats och turkos kan genom [[pseudomorfos]] ersätta [[fältspat]], [[apatit]], andra mineral och till och med [[fossil]] – [[odontolit]] är fossil av [[ben (skelett)|ben]], [[tand|tänder]] eller [[elfenben]] som ersatts av turkos eller något annan [[fosfatmineral]] som till exempel [[vivianit]]. Sammanväxt med andra sekundära mineral som [[krysokolla]] är vanlig.

== Förekomst ==
[[Fil:Chacoan turquoise with argillite.jpg|thumb|250px|Precolumbianska ([[pueblo]]) [[argillit]]stenar från omkring 1020–1140 e.Kr. Turkosen uppvisar den för amerikansk turkos karaktäristiska färgvariationen.]]
[[Fil:Turquoisecollection.jpg|thumb|250px|Smycken av "Bisbee Blue".]]
Turkos hör till de första [[ädelsten|ädel-]] och [[halvädelsten]]ar som människan började bryta. De flesta ursprungliga historiska fyndorter har tömts och övergivits men några enstaka är faktiskt ännu aktiva. Fynden vid dessa [[gruva|gruvor]] är begränsade vilket gör driften vid dessa orter småskalig och ofta helt manuell. Dessutom ligger dessa fyndorter ofta otillgängligt till och utvinningen är ofta säsongsbaserad.

Turkos förekommer även som biprodukt vid storskaliga [[koppar]]gruvor, i synnerhet i [[USA]].

=== Iran ===
I minst två tusen år har den historiska region som kallats [[Iran|Persien]] varit den mest betydelsefulla producenten av turkos. Den "perfekt" himmelsblå fyndigheten är begränsad till det gruvtäta berget [[Ali-mersai]] i [[Khorasan]] i nordöstra [[Iran]]. Där är en vittrad [[trakyt]] värdbergart som förekommer både ''[[in situ]]'' mellan lager av [[limonit]] och [[sandsten]] och som [[Taluskon|talus]] vid bergets fot.

Den iranska turkosen är tillsammans med den från [[Sinaihalvön]] de äldsta kända och förmodligen källan till det första turkosmaterialet som hitta till Europa. Trots vita fläckar gör den iranska turkosens hårdhet och eftertraktade blå färg att fynden där hör till de högst värderade.

=== Sinai ===
Förmodligen redan före den första dynastin i [[Egypten]] (3&nbsp;000 f.Kr.) utvanns turkos på [[Sinaihalvön]] som kallades "Turkosens land". I regionen finns sex gruvor alla belägna längs med halvöns sydvästra kust på ett område på omkring 650&nbsp;km². De två viktigaste gruvorna, förmodligen också de äldsta i världen, är [[Serabit el-Khadim]] och [[Wadi Maghareh]].

Turkosfyndigheter förekommer i [[sandsten]] som täcks, eller varit täckt, av [[basalt]]. [[Koppar]]- och [[järn]]gruvor förekommer i samma område men storskalig turkosutvinning är olönsam. Lokala [[beduiner]] utvinner ibland turkos med hjälp av hemmagjorda [[sprängmedel]] och riskerar livet både genom kollapsande gruvgångar och [[störtflod]]er.

Egyptisk turkos är något grönare och har starkare lyster än iransk men betraktas som stabil. Dess yta innehåller små blå skivor som turkos från andra lokaliteter saknar. [[Israel]]iska fynd av turkos, [[krysokolla]] och [[malakit]] i [[Eliat]] kallas "Israels nationalsten" och säljs som turistföremål av lokala hantverkare.

=== USA ===
I sydvästra [[USA]] finns betydande fynd av turkos, bland annat i [[Arizona]], [[Kalifornien]], [[Colorado]], [[New Mexico]] och [[Nevada]]. I New Mexico och Kalifornien utvanns turkos med stenredskap av [[ursprungsbefolkning]]en. Fyndigheterna i New Mexico är helt uttömda men i Kalifornien återstår en gruva där turkos utvinns kommersiellt.

Turkos förekommer som ådror eller sprickofyllnader och som kompakta och små klimpar. De flesta fyndigheterna är av låg kvalité men sällsynta fyndigheter kan konkurrera med iransk turkos vad gäller stabilitet och färgton. I Arizona utvinns turkos som en biprodukt vid koppargruvor och delstaten är med sin "[[Bisbee Blue]]" den viktigaste producenten av turkos. En annan betydande producent är Nevada som har 75–100 gruvor i drift.

I [[Virginia]] upptäcktes 1912 enskilda, vanligen mindre än en millimeter stora, turkoskristaller. Fram till 1980-talet trodde man att detta var den enda fyndorten för dessa kristaller, men sedan dess har de eftertraktade kristallerna hittats på ytterligare 27 platser.

=== Andra fyndorter ===
I [[Kina]] har turkos utvunnits i åtminstone 3&nbsp;000 år. Högkvalitativ turkos hittas i vittrad [[kalksten]] i [[Hubei]]-provinsen. I [[Tibet]] har grön turkos länge varit uppskattat och högkvalitativa (men ifrågasatta) fynd har rapporterats från de västra och östra regionerna. Enligt [[Marco Polo]] utvanns turkos i dagens [[Sichuan]].

Turkos förekommer även i [[Afghanistan]], [[Australien]], [[Chile]], [[Cornwall]], [[Sachsen]], [[Schlesien]] och [[Turkestan]].

== Historia ==
[[Fil:Chacoan turquoise pendant.jpg|thumb|250px|Pueblo-hängsmycke från 1000–1040 e.Kr. Handel med liknande smycken tros ha gjort [[puebloindianer]] rika.]]
[[Fil:Tutanchamun Maske.jpg|thumb|250px|[[Tutankhamun]]s mask.]]
Turkosens färg har uppskattats i de flesta tidiga [[civilisation]]er: [[Forntida Egypten]], [[azteker]]na, [[Iran|Persien]], [[Mesopotamien]], [[Indusdalen]] och, i begränsad omfattning, även i [[Kina]] sedan [[Shangdynastin]]. Trots att turkos hör till de allra äldsta ädelstenarna förekommer den bara sällsynt i [[Europa]] före 1300-talet. Turkos tycks ha varit helt okänt i [[Indien]] förre [[Mogulriket]] och i [[Japan]] ända fram till 1700-talet. I många av dessa civilisationer antogs turkos ha [[profylatisk]]a egenskaper och man trodde att stenen kunde ändra färg beroende på ägarens hälsa och skydda denne mot faror.

Aztekerna använde turkos i [[mosaik]]er tillsammans med [[guld]], [[kvarts]], [[malakit]], [[beckkol]], [[korall]] och [[Skal (blötdjur)|skal]]. Mosaikerna applicerades på ceremoniella [[Ansiktsmask|mask]]er, [[kniv]]ar och [[vapensköld]]ar. [[Kåda]], [[bitumen]] och [[vax]] användes för att binda turkosen vid underlaget, vanligtvis av [[trä]] men ibland även [[ben (skelett)|ben]] och till och med [[kranium|kranier]].

Även [[pueblo]], [[navajo]] och [[Apacher|apache]] använde turkos till [[amulett]]er och till mosaiker i skulpturer. I modern tid har dessa och andra [[indianer]] producera smycken med tydliga europeiska influenser.

I Persien hade turkos mycket hög status och användes dekorativt både i klädnader och i arkitekturen, till exempel moskén i [[Isfahan]]. [[Persisk konst|Persiska konstföremål]] [[gravyr|graverades]] ofta med [[arabiska]] inskriptioner som fylldes med guld.

Persiska turkosarbeten fick stort inflytande på den [[Indisk konst|indiska konsten]] under [[Mogulriket]] där den användes i [[guld]]smycken vid sidan av [[rubin]]er och [[diamant]]er och [[Taj Mahal]].

[[Cabochon]]er av importerad turkos tillsammans med korall var (och är fortfarande) vanligt i silver- och guldsmycken från [[Tibet]] och [[Mongoliet]] där man föredrog den gröna nyansen. De flesta smycken som tillverkas idag, med turkos i form av oregelbundna cobochoner omgivna av silver, är billiga exportprodukter avsedda för den västerländska marknaden och gör förmodligen inte den ursprungliga stilen rättvisa.

Egyptierna använde turkos redan under den [[Egyptens första dynasti|första dynastin]] eller kanske till och med tidigare. Det mest kända egyptiska konstverket är dock [[Tutankhamun]]s [[Ansiktsmask|mask]] med sina turkosinläggningar. Egyptiska ringar och halssmycken i guld bar inläggningar av turkos tillsammans med [[karneol]], [[lapis lazuli]] och, i senare arbeten, färgat glas. Egyptierna associerade turkos med gudinnan [[Hathor]]. Mineralet var så omtyckt att det förmodligen blev den första ädelstenen som började imiteras i form av den [[keramik|keramiska]] produkten [[fajans]].

Franska arkeologiska utgrävningar i Egypten i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorde att intressent för turkos ökade kraftigt i väst under samma period och turkos började förekomma i smycken, arkitektur och annan konst. I dag förekommer turkos mest i form av cabochoner omgivna av silver eller som pärlor på [[halsband]].

== Imitationer ==
[[Fil:Chrysocolla USA.jpg|thumb|left|200px|[[Krysokolla]] och andra naturligt blå- eller blågröna material används ofta till att imitera turkos.]]
Redan i forntidens Egypten började man imitera turkos i form av [[fajans]] och senare har [[emalj]] använts. I [[modern tid]] har [[porslin]], [[plast]] och mer avancerade material med olika sammansättning av koppar och aluminium fått tjäna samma syfte. Vanligtvis är dess imitationer lätta att skilja från äkta turkos, men 1972 introducerade Pierre Gilson ett gott syntetisk alternativ. Hans produkt liknar turkos från Nevada med "spindelnäts"-matris, men har dock en annan kemisk sammansättning än äkta turkos på grund av ett bindemedel som används.

Den vanligaste imitationen av turkos är färgat [[howlit]] och [[magnesit]]. Båda mineralen är naturligt vita och den tidigare har dessutom naturlig ådring som starkt påminner om turkos. Färgat [[kalcedon]], [[jaspis]] och [[marmor]] förekommer också men är mindre vanligt och inte alls lika övertygande. Andra imitationsmaterial som förekommer är [[variscit]], [[faustit]], [[kryskolla]], [[lazulit]], [[zinkspat]], [[variscit]], [[hemimorfit]] och [[wardit]]. Tidigare förekom dessutom omfattande gruvdrift i södra [[Frankrike]] i jakten på [[odontolit]], [[fossil]]erade ben eller tänder som färgas naturligt blå av mineralet [[vivianit]].

[[Gemmologi|Gemmologer]] kan avslöja imitationer genom en serie tester, vanligtvis icke-destruktiva undersökningar. Hos äkta turkos är ytan slät och ljust blå med fläckar av vitt material. Imitationer brukar ha en helt annan struktur och färg, vanligen mörkt blått med en kornig eller sockerliknande struktur. Glas och plast har en helt annan genomskinlighet och innehåller under ytan dessutom vanligen bubblor eller flödeslinjer. Färgade imitationer kan dessutom uppvisa fläckar mellan korngränserna.

Destruktiva tester kan vara nödvändiga för att avslöja vissa imitationer. Utspädd [[saltsyra]] får [[karbonater]] som [[odontolit]] och [[magnesit]] att avge gas och [[howlit]] att ändra färg till grönt. Vid upphettning avslöjar sig plastmaterial genom sin typiska lukt. Även skillnader i [[relativ densitet]], [[brytningsindex]], ljusabsorbering och andra fysiska och optiska egenskaper kan användas för att identifiera äkta eller falsk turkos.

Mängden imitationer överstiger med all säkerhet mängden äkta turkos på marknaden.

== Behandling ==

Turkos behandlas både för att förbättra dess utseende och dess hållbarhet. [[Vax]] och [[olja]] var de första behandlingsmedlen som användes för att förbättra turkosens färg och lyster. Dessa traditionella behandlingsmetoder är allmänt accepterade, om inte annat för att det ursprungliga mineralet vanligen är av hög kvalité om bara dessa material används.

I modern tid har tryckimpregnering av [[epoxi]], [[plast]] och [[vattenglas]] i annars osäljbar turkos börjat användas, metoder som förutom att förbättra hållbarheten också ökar lystern. Dessa metoder betraktas av många som en alldeles för radikal förädling av ursprungsmaterialet trots att behandling med vattenglas och plast ger ett betydligt hållbarare resultat och dessutom kan användas på turkos som är för ömtåligt för olja och vax. [[Impregnering]]smetoden introducerades i USA under 1950-talet och idag behandlas nästan all amerikansk turkos med metoden.

Inoljade och vaxade stenar tenderar till att "svettas" om de utsätts för lite hetta eller exponeras i solen, någon som efter lång tid kan leda till att ytan täcks av en vit hinna. [[Berlinerblått]] och andra [[pigment]] betraktas av många som otillåtna behandlingsmedel oavsett i vilken omfattning och i vilket syfte som pigmentet används. Många och mycket små fynd av turkos kan ibland pulveriseras för att sedan bindas ihop till en sten. Sådana "rekonstruerade" turkoser innehåller nästan alltid andra material än turkos (vanligtvis bara imitationsmaterial).

En turkos är ofta tunn vilket gör den ömtålig. Genom att fästa den vid ett stabilt underlag skyddar man stenen. Ibland kan turkos fått behålla en del av värdbergarten som stöd.

== Värdering och vård ==

[[Fil:Turquoise-slab.jpg|thumb|Turkosskiva med en matris med stor färgvariation.]]
Turkos uppskattas främst för sin färg och det är den himmelsblå färgen som är den högst värderade. I Tibet sägs dock den gröna nyansen vara den favoriserade. Oavsett färg får turkosen inte vara för mjuk eftersom sådana stenar tenderar att missfärga sig och falla sönder med tiden.

Värdbergarten eller [[matris (mineralogi)|matrisen]] syns som stänk eller nätverk av bruna eller svarta ådror i stenen. Sådana mönster kan göra stenen mer värdefull om det betraktas som förskönande, något som dock är ovanligt. Sådana ådringar uppskattas i sydvästra USA och i [[Östasien]] men inte i [[Mellanöstern]] där man föredrar slät turkos. Vanligen värderas en enhetlig kolorit högt, liksom hantverksmässighet och symmetri i polerade stenar. Viss efterfrågan på så kallade "kalibrerade" stenar, det vill säga stenar som anpassats till [[gemmologi]]ska standarder, finns också. Turkos värderas normalt efter storlek räknat i millimeter snarare än efter vikt.

Turkos kan behandlas på många olika sätt vilket kraftigt kan påverka värderingen. Ingen allmänt accepterad standard finns, men egentligen är det bara behandling med vax och olja som är en allmänt accepterad behandling. Denna behandling förstärker stenens färg och glans men, om stenen är av hög kvalitet, absorberar mycket lite av vaxet och oljan. Generellt värderas obehandlad turkos alltid högre. Så kallad "rekonstruerad" turkos betingar betydligt lägre priser.

Turkos är ett [[fosfatmineral]] och är mycket känsligt för [[lösningsmedel]], [[parfym]] och [[kosmetika]] som kan påverka både glansen och färgen. Även längre solexponering kan påverka turkos negativt. Kosmetika, [[hårsprej]], [[solkräm]] och liknande ska användas innan man tar på sig turkossmycken som knappast bör bäras på stränder eller andra soliga platser. När smycket inte används bör det förvaras i en separat låda så att det inte skadas av hårdare smycken. Efter användning kan turkoser rengöras försiktigt med en trasa för att undvika att hinnor byggs upp på stenen.

== Se även ==
* [[Lista över mineral]]

== Referenser ==
{{Fotnoter|datum=2012-01}}
: ''Denna artikel var ursprungligen en översättning av [https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Turquoise&oldid=63689312 motsvarande engelskspråkiga artikel]. Där angavs följande källor:''
* British Museum (2000). ''Aztec turquoise mosaics''. Retrieved November 15, 2004 from [https://web.archive.org/web/20070311072224/http://www.thebritishmuseum.ac.uk/compass/ixbin/hixclient.exe?_IXDB_=compass&_IXSR_=wz2&_IXSS_=_IXFPFX_%3Dgraphical%252ffull%252f%26_IXsearchterm%3Dturquoise%26%257bUPPER%257d%253av2_free_text_tindex%3Dturquoise%26_IXDB_%3Dcompass%26_IXNOMATCHES_%3Dgraphical%252fno_matches%252ehtml%26%2524%2B%2528with%2Bv2_searchable_index%2529%2Bsort%3D%252e&_IXFIRST_=41&_IXMAXHITS_=1&_IXSPFX_=graphical%2Ffull%2F&_IXsearchterm=turquoise&submit-button=summary www.thebritishmuseum.ac.uk] 
* Dietrich, R. V. (2004). ''Turquoise''. Retrieved November 20, 2004 from [https://web.archive.org/web/20041220062508/http://www.cst.cmich.edu/users/dietr1rv/turquoise.htm www.cst.cmich.edu/users/dietr1rv/turquoise.htm]
* Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis, 1985, ''Manual of Mineralogy'', 20th ed., John Wiley and Sons, New York {{ISBN|0-471-80580-7}}
* King, R. J. (2002) ''[https://onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.1046/j.1365-2451.2002.00345.x Turquoise]''. ''Geology Today'' 18 (3), pp.&nbsp;110–114.
* Pogue, J. E. (1915). ''The turquoise: a study of its history, mineralogy, geology, ethnology, archaeology, mythology, folklore, and technology''. National Academy of Sciences, The Rio Grande Press, Glorieta, New Mexico. {{ISBN|0-87380-056-7}}
* Schadt, H. (1996). ''Goldsmith's art: 5000 years of jewelry and hollowware''. Arnoldsche Art Publisher, Stuttgart, New York. {{ISBN|3-925369-54-6}}
* Schumann, W. (2000). ''Gemstones of the world'', revised edition. Sterling Publishing. {{ISBN|0-8069-9461-4}}
* USGS (2002). ''Turquoise''. ''An overview of production of specific U.S. gemstones''. U.S. Bureau of Mines Special Publication 14-19. Retrieved November 15, 2004 from http://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/gemstones/sp14-95/turquoise.html
* Webster, R. (2000). ''Gems: Their sources, descriptions and identification'' (5th ed.), pp.&nbsp;254–263. Butterworth-Heinemann, Great Britain. {{ISBN|0-7506-1674-1}}

== Externa länkar ==
* {{commonscat WD}}

{{Auktoritetsdata}}
[[Kategori:Mineral]]
[[Kategori:Aluminiummineral]]
[[Kategori:Hydrater]]
[[Kategori:Fosfatmineral]]