Ulf Olsson (litteraturvetare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För liknande namn, se Ulf Olsson.

Ulf Olsson, född 1953, är en svensk litteraturvetare. Han är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, och även verksam som kritiker och essäist i Expressen.

Olsson doktorerade vid Stockholms universitet 1988 med avhandlingen I det lysande mörkret, om Birgitta Trotzigs roman De utsatta (1957). Hans forskning har främst behandlat modern svensk litteratur, däribland August Strindberg och Lars Norén.

2017 tilldelades Olsson Schückska priset av Svenska Akademien.[1]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Språkmaskinen. Om Lars Noréns författarskap, Glänta 2013
  • Invändningar. Kritiska artiklar, Symposion 2007
  • Allegori, estetik, politik. Texter om litteratur, 2003, (red. tills. med Per Anders Wiktorsson)
  • Köra och vända. Strindbergs efterlämnade papper i urval, 1999, (red. tills. med Magnus Florin)
  • Jag blir galen. Strindberg, vansinnet och vetenskapen, 2002
  • Strindbergs förvandlingar (red.), 1999
  • Levande död. Studier i Strindbergs prosa, 1996
  • Konstruktion av en kropp. Musikessäer, 1992
  • I det lysande mörkret. En läsning av Birgitta Trotzigs De utsatta, 1988

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]