Undergroundserie

En undergroundserie är en tecknad serie publicerad av småförlag eller av privatpersoner. Den kan spridas i form av seriefanzin eller andra egenutgivna publikationer, med en spridning utanför traditionell tidskriftsdistribution. Innehållet kan ofta vara provocerande och utmanande, med mycket sex, droger, våld, självbiografiska betraktelser och politisk satir, i likhet med andra typer av vuxenserier.

Fenomenet undergroundserie förknippas främst med 1960- och 1970-talets USA^[1] och är kopplat till underground som motkultur, men den här typen av serier har då eller senare även skapats i andra länder.

Historik

Bakgrund och framväxt

Genren utvecklades i USA under 1960-talet, relaterat till den dåtida ungdomsrevolten och framväxande motkulturen. Man hävdade yttrandefrihet och ställde sig emot konservativ kultur med dess censur och serieproduktion med exkluderande koppling till en kommersiell barnkultur.^[1] Ämnen som var tabu inom den allmänna kulturen – som sex, droger och realistiskt våld – ägnades stort intresse, och kritik mot USA:s roll i Vietnamkriget var vanligt förekommande.^[1]

Inom rörelsen fanns serieskapare med olika slag av konstnärlig professionalism, samtidigt var ambitionerna hos materialet hos egenutgivna amatörserietidningar (se seriefanzin) var växlande.^[1] Robert Crumb blev en av förgrundsgestalterna^[1] och den som kanske mest kommit att förknippas med den amerikanska undergroundseriekulturen. I hans tidning Zap Comix blandades satir med starkt självutlämnande serier,^[1] ett självbiografiskt drag som även kom att synas i många andra "alternativa" serieskapare i USA eller i andra länder.

Bland övriga viktigare representanter för rörelsen fanns även Gilbert Shelton (mest känd via hippietrion The Fabulous Furry Freak Brothers),^[1] Spain Rodriguez,^[1] S. Clay Wilson,^[1] Bill Griffith,^[1] Art Spiegelman^[1] och Vaughn Bodé,^[1] liksom de multikulturellt aktiva Jean-Michel Basquiat och Andy Warhol.^[1] Trina Robbins var en kvinnlig serieskapare som gick i första ledet,^[2] men även Aline Kominsky-Crumb, Lynda Barry^[3] och Sylvie Rancourt blev viktiga namn.

Andra länder

Undergroundrörelsen fick motsvarigheter i flera andra länder, ofta med fokus på egenutgivning, begränsad distribution och formmässiga experiment. I Japan har egenutgivna amatörserietidningar, dōjinshi, fått stor betydelse.

I Sverige hade tidiga seriefanzin ofta koppling till en politisk vänsterrörelse. Bland de tidiga fanzintitlarna fanns Strålande tider (1974), Komix (1977–80) och Fasett (sent 1970-tal). Fanzinfenomenet växte under 1980-talet, med en kulmen under 1990-talet. Senare har en liknande självbiografisk ton och opolerade teckningar synts i bokform av exempelvis Mats Jonsson, och på den svenska seriescenen gav Optimal Press, Galago och Tago förlag länge möjlighet till sådana mer "alternativa" produktioner.^[4]

Undergroundserier i Europa hade redan tidigt oftare koppling till större tidningar eller förlag, vilket gav en bättre möjlighet till serieskaparna att producera och utveckla sitt skapande. Detta bidrog under 1970- och 1980-talen till en större grad av professionalism och episk bredd i berättandet i länder som Frankrike, Spanien och Italien.^[1]

Avtrappning och påverkan

Den amerikanska undergroundgenren var som mest populär och aktiv mellan 1968 och 1975.^[1] Rörelsen anses i regel ha dött ut någon gång runt det sena 1970- och tidiga 1980-talet, parallellt med att en del av de ledande namnen – inklusive Robert Crumb och Art Spiegelman – fick en mer synlig roll i kulturen och utgivning via större förlag.^[5]

1980-talets förnyelse av den allmänna seriekulturen i USA, där superhjältegenren fick allt mer av vuxenserieprägel, ledde också till att undergroundens roll som motkultur försvagades.^[1] Enstaka censuringripanden och rättsfall mot egenutgivna serier har dock förekommit senare, exempelvis det som 1994 drabbade Mike Diana och hans fanzin Boiled Angel.^[6]

Undergroundserien anda lade dock i mångt och mycket grunden till dagens alternativa seriemarknad i USA. Där kom namn som bröderna Gilbert och Jaime Hernandez, Harvey Pekar,^[7] Peter Bagge att bli framträdande namn.