Upplands runinskrifter 590
| Upplands runinskrifter 590 | |
| Runristning | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala |
| Kommun | Uppsala |
| Socken | Knutby |
| Plats | Burvik |
| Koordinater | 59°53′50″N 18°22′37″Ö / 59.89714°N 18.37697°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Runristning | |
| - Referens nr. | Knutby 36:1[1] |
| Tillkomsttid | V, 1000-talets mitt |
| Signum | U 590 |
| Runristare | Östen 2 (S) |
| Stil | Pr3? |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Runinskrift U 590 är en runsten som står i Burvik, Knutby socken och Närdinghundra härad i Uppland.
Stenen[redigera | redigera wikitext]
Stenens material är vitröd granit och av stilen att döma skapades den kring åren 1050-1080 på vikingatiden. Ornamentik består av en profilerad runorm i Urnesstil: Pr3, som löper utmed stens ytterkant och inom slingan syns ett fyrfotadjur och en fågel. Motivet har visa likheter med U 448. Den från runor translittererade och översatta inskriften lyder enligt nedan:
Inskriften[redigera | redigera wikitext]
Translitterering av runraden:
- · ranbʀarn · lʀt · rasa · stan · aftʀ · saur · san · uʀhʀalm · nuk · fuilhʀ · frihas · arfʀ · ustain ·[2]
Normalisering till runsvenska:
- ʀagnbiorn let ræisa stæin æftiʀ svær(?) sinn Vighialm/Vihialm, ok Fullugi(?), Frøygæiʀs(?) arfi, Øystæinn.[2]
Översättning till nusvenska:
- Ragnbjörn lät resa stenen efter sin son Vighjälms själ och Fullunge får friheten (?) att ärva (?). Östen.[3]
Några av orden i texten är osäkra eftersom de är svårtolkade.
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Upplands runinskrifter
- Sverige under vikingatiden
- sverige under äldre medeltiden
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Samnordisk runtextdatabas: U 590
- ^ Fornminnesregistret: Knutby 36:1
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 590, 2014
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1943-1946). Sveriges runinskrifter. Bd 7, Upplands runinskrifter, del 2. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b07_h03_text_3.pdf