Vasilij Grossman
| Vasilij Grossman | |
| Född | Iosif Solomonovitj Grossman 12 december 1905 Berdytjiv, Guvernementet Kiev, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 14 september 1964 (58 år) Moskva |
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Sovjetunionen |
| Språk | Ryska |
| Verksam | 1934–1964 |
| Ämnen | Sovjets historia, andra världskriget |
| Noterbara verk | Liv och öde, Allt flyter |
Vasilij Semjonovitj Grossman (ryska: Василий Семёнович Гроссман) (hans egentliga namn: Iosif Solomonovitj Grossman), född 12 december 1905 i Berdytjiv i Guvernementet Kiev i Kejsardömet Ryssland (nu Zjytomyr oblast i Ukraina), död 14 september 1964 i Moskva, var en sovjetisk författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Grossman studerade till kemiingenjör i Moskva. Hans litterära debut var romanen Gljukauf 1934. Under andra världskriget var han reporter för Krasnaja Zvezda (Röda arméns tidning). Han betraktade sig som marxist men var aldrig medlem i kommunistpartiet. I tidningen skrev han positivt om Röda arméns hjältemodiga kamp, men förde samtidigt privata anteckningar om sina upplevelser. Dessa anteckningar bildade underlag för hans livsverk, Liv och öde, som jämförts med Leo Tolstojs Krig och fred.[förtydliga]
Under kriget hade Grossmans tro på den sovjetiska staten skakats i grunden; han såg parallellerna mellan Sovjetunionen och Nazityskland i envälde, kadaverdisciplin, antisemitism, massmord och uppbyggnad av ett lägersystem. Hans kritik växte genom Stalins allt militantare antisemitism åren före dennes död 1953. Det visade sig bland annat omöjligt att ge ut den av Grossman och Ilja Ehrenburg redigerade Den svarta boken, vilken dokumenterade nazisternas massmord på judar som sammanställts på uppdrag av Judiska antifascistiska kommittén; boken utkom 1980 i Israel.
Grossmans försök att få Liv och öde publicerad mötte starkt motstånd. 1961 beslagtog säkerhetstjänsten KGB manuskriptet och allt material till boken. Grossman hade emellertid gömt två kopior, varav en smugglades utomlands och publicerades på ryska i Schweiz 1980. Tre år senare utgavs den i fransk översättning, och blev omedelbart internationellt uppmärksammad.
Bibliografi (översatt till svenska)[redigera | redigera wikitext]
- 1944 - Grossman, Vasilij Semenovič. Detta folk är odödligt (Narod bessmerten). Översättning: Storck, Sven N.. Stockholm: Ljus. Libris 1462468
- 1977 - Grossman, Vasilij Semenovič. Allt flyter (Vsë tecët). Rostrum, 99-0121336-3. Översättning: Blomqvist, Lars Erik. Stockholm: Forum. Libris 7254289. ISBN 91-37-06451-7
- 1986 - Grossman, Vasilij Semenovič. Liv och öde (Zizn i sudba). Översättning: Björkegren, Hans. Stockholm: Norstedt. Libris 7154170. ISBN 91-1-852022-7
- 2007 - Grossman, Vasilij Semenovič; Beevor Antony, Vinogradova Luba. Reporter i krig: dagboksanteckningar från andra världskriget. Översättning: Magnusson, Hans. Lund: Historiska Media. Libris 10266188. ISBN 978-91-85377-53-4
Om Vasilij Grossman[redigera | redigera wikitext]
- Myriam Anissimov, Vassili Grossman, un écrivain de combat, Éd. du Seuil, 2012; 875 s.
- Roger Fjellström, "Så räddades den största ryska romanen undan KGB", Dagens Nyheter 27/12/2012
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|