Vendes konung
Vendes konung ingick i den svenska kungatiteln från 1540-talet till 1973, då denna vid Carl XVI Gustafs trontillträde förenklades till Sveriges konung. Den fullständiga titeln löd Sveriges, Götes och Vendes konung, på latin Sueorum, Gothorum et Vandalorum Rex.
Historik
Det var Gustav Vasa som 1540 gjorde tillägget till det tidigare Svears och Götes konung som använts sedan Magnus Ladulås kröning 1278. Skälet var rivalitet med den danske kungen Kristian III, som kallade sig de Venders og de Goters Konge, d.v.s. kung över vender och gutar. Vid Malmö recess 1524 framlade Sverige anspråk på Gotland, en fråga som inte kom att avgöras förrän vid freden i Brömsebro 1645.
Knut Valdemarsson (1163–1202) började kalla sig de venders konge sedan Danmark erövrat Rügen, Pommern och Mecklenburg, som vid den tiden fortfarande hade vendisk befolkning. På latin lydde titeln ursprungligen Rex Slavorum,[1] vilket med tiden förvanskades till Rex Vandalorum.[1] Detta byggde på en sammanblandning mellan de slaviska venderna (latin venedi) och de germanska vandalerna.[ifrågasatt uppgift] Göticistiska historieskrivare byggde vidare på uppfattningen att götarna var identiska med goterna som åren 416-418, under folkvandringstiden, besegrade vandalerna.
Se även
- Götes konung
- Danska besittningar
- Svenska besittningar
- Danmarks historiska unioner
- Sveriges historiska unioner
- Gotlands historia
- Vendiska riken
Referenser
Noter
- ^ [a b] Vender, Nordisk familjebok 1893, spalt 529
Källor
- Vender i Nordisk familjebok (första upplagan, 1893)