Slaver

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stater med slaviska språk som nationella språk:

Slaver är en etnolingvistisk grupp som talar olika men besläktade slaviska språk som i sin tur ingår i den baltoslaviska språkgruppen och är del av den större indoeuropeiska språkfamiljen. Slaverna (de slavisktalande folkgrupperna) är sett till folkmängden Europas största etnolingvistiska grupp. Deras geografiska hemvist är Eurasien och det slavisktalande språk- och kulturområdet sträcker sig över två världsdelar – från centrala-, östra- och sydöstra Europa till Nordasien.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

En flicka i en nationell slavisk dräkt. Nikolay Rachkov

Benämningen 'slaviska' eller 'slaver' betecknar en språklig tillhörighet och personer som talar ett slaviskt språk. Det är alltså inte benämningen på något folk eller någon nation. Ordets etymologiska ursprung är omtvistat. Benämningen är besläktat med det slaviska ordet 'slovo' som betyder 'ord' eller 'tal', det vill säga 'de som talar (ett begripligt) språk'.[1][2] Möjligtvis härrör det från det slaviska ordet 'slava'[2] (ära) eller den slaviska benämningen 'slověnci' ('de ärbara', 'de berömda' eller 'de beryktade'). Jämförelsevis benämns tyskar som 'nemci' på flera slaviska språk. Denna benämning kommer från det slaviska ordet 'nem' som betyder 'stum', det vill säga de som inte kan tala (ett begripligt språk).

Folkgrupper och indelning[redigera | redigera wikitext]

De moderna slaviskatalande folkgrupperna delas vanligtvis in i de tre undergrupperna sydslaver, västslaver och östslaver.[3][4]

Undergrupp Folkgrupper
Sydslaver bosniaker, bulgarer, kroater, makedonier, montenegriner, serber, slovener[3][4]
Västslaver kasjuber, polacker, slovaker, sorber, tjecker[3][4]
Östslaver belarusier, ryssar, ukrainare[3][4]

Det slaviska ursprunget[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet (700- och 800-talen).
Utbredningsområdet (500-talet).
Polsk-litauiska samväldet.

Den ukrainske arkeologen Vykentyi V. Khvoika (1850–1914) kopplade det slaviska ursprunget till Tripoljekulturen för cirka 4.000 år f.Kr.[5] Därefter spred sig flera slaviska kulturer i generation efter generation, däribland Chernyakhovkulturen och Penkovkakulturen.

Kievriket var en stat med slavisktalande befolkning.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1. Slav, folkslagsnamn i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
  2. ^ [a b] ”Potresi” (på engelska). Online Etymologi Dictionary. Etymonline.com. https://www.etymonline.com/word/slav. Läst 30 januari 2021. 
  3. ^ [a b c d] ”Slav” (på engelska). Britannica.com. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Slav#ref221386. Läst 4 februari 2021. 
  4. ^ [a b c d] Store norske leksikon/ slavere
  5. ^ Florin Curta, The Making of the Slavs: History and Archaeology of the Lower Danube Region, c. 500-700 (Cambridge University Press)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]