Ventilation (byggnader)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Modulbyggt ventilationsaggregat med värmeåtervinning (FTX).
Delar av ventilationsanläggningen i ett av magasinen vid Arkivcentrum Syd i Lund. I arkivlokalar ställs särskilda krav på ventilationen, både av brandsäkerhetsskäl och på grund av behovet av ett jämnt och stabilt klimat.
Ett ventilationstorn vid Kronobergshäktet, Stockholm, 2016

Ventilation innebär förflyttning och utbyte av luft i byggnader. Ventilationen har flera syften; den vanligaste är att man vill skapa ett behagligt inomhusklimat. Ventilationen transporterar bort fukt, föroreningar m.m. från rummet och tillför "frisk" luft istället. Det finns ett antal kvalitetskrav på inomhusklimat, t.ex.att koldioxidhalten inte ska överstiga 1000 ppm i lokaler där människor vistas stadigvarande.[1]

Ventilationsprinciper[redigera | redigera wikitext]

Grundregeln är att ventilationen ska anpassas till byggnaden och till den verksamhet som bedrivs i byggnaden. Självklart är kraven när det gäller bullernivå och luftkvalitet betydligt hårdare för en bostad än för en processindustri. Önskad ventilation går i princip att skapa på fyra olika sätt:

Ventilationsaggregat[redigera | redigera wikitext]

För att ge maximal flexibilitet byggs ventilationsaggregat för större luftmängder i de flesta fall upp genom att kombinera funktionsmoduler - fläkt, filter, värmeåtervinning, kyla osv. I flerfamiljshus, industrier och kontorsbyggnader placeras ventilationsaggregatet oftast av praktiska skäl högst uppe i byggnaden så att frånluftkanalen kan mynna ut på taket.

Ventilationskanaler[redigera | redigera wikitext]

I nyare byggnader byggs kanalsystemet nästan uteslutande upp av spirallindade plåtrör i olika dimensioner, ofta i kombination med ljuddämpare. Kanalsystemen avslutas med till- och frånluftsdon. Speciellt brandhärdiga kanaler krävs för s.k. imkanaler, d.v.s. kanaler från exempelvis restaurangkök.

Plåtrör började användas på 1950-talet och många av dessa är nu mogna för utbyte. I många bostadshus, inte minst byggnader från det s.k. miljonprogrammet, är det vanligt att ventilationen sker genom självdrag i murade skorstenskanaler. Det är också här som behovet av renovering och reparation är störst. Läckande kanaler orsakar en rad olika problem, förutom att självdraget inte fungerar, t. ex. lukt och buller.

De metoder som används är samma som används vid renovering av rökkanaler i tegelskorstenar, nämligen:

  • Relining med kompositfoder
  • Relining med flexibla stålrör
  • Invändig glidgjutning med tätningsmassa

Kanaler som renoveras med kompositfoder eller tätningsmassa behåller sin area, men blir hårda och är därför känsliga för t.ex. sättningar. Flexibla stålrör klarar sättningar men kanalarean minskar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation”. Folkhälsomyndigheten. http://www.folkhalsomyndigheten.se/documents/publicerat-material/foreskrifter1/fohmfs-2014-18.pdf. Läst 6 december 2015.