Wäinö Sola

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wäinö Sola.

Jalo Wäinö Sola (Sundberg fram till 1906), född 8 januari 1883 i Helsingfors, död 12 oktober 1961 i Helsingfors, var en finländsk operasångare och ett av de viktigaste namnen i finsk operakultur. Han var en av grundarna till Finlands nationalopera och uppträdde vid densamma 1911-49. Han gav över 1000 konserter och gjorde över hundra skivinspelningar. 1944 tilldelades han professors titel.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sola föddes i en musikalisk familj i Heslingfors. Som 15-åring gick han med i nykterhetsrörelsen, i vilken han även engagerades i den egna kören. Han medverkade även i pjäser, uppförda av rörelsen. Han engagerades även i andra körer och sjöng i samtliga samtidigt. 1901 engagerades Sola i Helsingfors arbetarteater och arbetade 1904-09 vid Viborgs statsteater. I Viborg träffade Sola sin blivande hustru, skådespelerskan Elli Malm. 1909-13 vistades Sola utomlands för att fullfölja sina studier. 1911 grundade han Helsingfors nationalopera tillsammans med Edvard Fazer, Aino Ackté och Oskar Merikanto.

1916 arresterades Sola och flera andra medborgare i Skatudden. Han åtalades för att hans kusin, Wilho Ilmari, utrustade en jägarbataljon för att skicka mot Tyskland. Sola riskerade att dömas till tvångsarbete i Sibirien, men fick skyddstillsyn. Under finska inbördeskriget hörde Sola till det civila försvaret och tjänstgjorde som fältväbel vid fronten. Efter erövringen av Viborg den 29 april tvingades Sola under pistolhot uppträda på ett bord på Seurahuone. Från 1919 var Sola ledare för Finlands nationalopera samt uppträdde som både tenorsångare. Under 1920-talet gjorde Sola tre konsertturnéer till USA.

Under slutet av 1930-talet drabbades Sola av en rad missöden. Först avled hans dotter i tuberkulos, därefter stupade sonen Jaakko i vinterkriget och strax därefter avled sonen Pentti. 1933 avled även Solas svåger, kuplettsångaren Rafael Ramstedt.[1] Åren 1923-49 var Sola ledare för operalärarna i Helsingfors konservatorium. Från 1956 var han inblandad i Nationaloperans förvaltningsråd.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Palmroth, Reino (1969). Hupilaulun taitajia