Weiserstrassfunktionen i intervallet [-2,2]. Det inzoomade området visar att funktionen är en
fraktal.
Weierstrassfunktionen skapades av den tyske matematikern Karl Weierstrass under sin tid som professor i Berlin.[1] Den är ett exempel på att en överallt kontinuerlig funktion inte behöver vara deriverbar någonstans och har formen

där 0 < a < 1 och ab > 1 + 3π/2 och b är ett udda heltal större än 1.[2]
Historiskt sett ligger Weierstrassfunktionens betydelse i att den var den första publicerade funktion som motsade att alla kontinuerliga funktioner är deriverbara överallt utom i ett visst antal diskreta punkter. Det hade dock skapats funktioner med dessa egenskaper tidigare, dock publicerades dessa aldrig vilket gjorde att de inte fick samma spridning som Weierstrassfunktionen.[2] Weierstrassfunktionen anses också vara en av de första fraktalerna som skapats.
Eftersom

och

kommer funktionen att vara kontinuerlig på hela ℝ enligt Weierstrass majorantsats.[2]
Beviset, utförd enligt[2], bygger på att man ska bevisa att höger- och vänsterderivaten är olika, dvs att

Börja med att låta x0 ∈ ℝ och m ∈ ℕ vara två godtyckliga tal.
Välj
så att
och sätt
och
.
För att visa att ym < 0 < zm görs följande beräkningar:


vilket ger olikheten

varför ym < 0 < zm.
Samtidigt fås att

dvs ym → 0 från vänster då m → ∞ och

dvs zm → 0 från höger då m → ∞ efter b > 1.
Den vänsterderivatan begrundas först och delas upp i S1 och S2 enligt


Där alltså S1 är summan av kvoterna från n = 0 till n = m - 1 och S2 är summan av kvoterna från n = m till oändligheten. S1 och S2 behandlas sedan var för sig för kunna uppskatta S1 uppåt och S2 nedåt.
S1 skrivs om med hjälp av den trigonometriska formeln
samt det faktum att
.
S2 kan, då b är ett udda heltal och am ∈ ℤ skrivas om enligt

och

vilket ger



.
Vi får alltså att

.
I och med att
och
är alla termer positiva vilket ger att
.
Uppskattningarna av S1 och S2 ger att det existerar ett ε1 ∈ [-1,1] och η1 > 1 så att

.
Högerderivatan uppskattas på samma sätt som den vänstra enligt


S’1 skrivs om på samma sätt som S1.


S’2 kan uppskattas på samma sätt som S2 enligt nedan.


Från beräkningen av S2 fås även att

vilket ger att

.
I och med att
och
är alla termer positiva vilket ger att
.
Uppskattningarna av S’1 och S’2 ger att det existerar ett ε1 ∈ [-1,1] och η1 > 1 så att

Vänster- och högerderivatan kan skrivas enligt:


Detta tillsammans med att

ger direkt att funktionen saknar derivata eftersom vänster- och högerderivatan har olika tecken.