White Fox

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

White Fox, eller på pawnee Kewuck Ootahkah (född 1846, död 1875), var en skidi pawnee-indian[1] från Nebraska som turnerade i England och Skandinavien under 1874 tillsammans med två andra män, bröderna Red Fox (född ca 1837, död 1925) och White Eagle (född ca 1843, död 1923).[2]

White Fox, flankerad av Red Fox and White Eagle, sannolikt i Nebraska 1874

Det var några år innan Buffalo Bill 1883 började arrangera liknande shower i större skala, och det var samtidigt en mycket svår tid för pawneerna med hungersnöd och tvångsförflyttning till reservat i Oklahoma.[3] Männen tycks alla tre ha haft aktade positioner i pawneegruppen, som hövdingar eller hövdingasöner. De delade också erfarenheter som värvade soldater, pawnee scouts, i amerikanska arméns strider mot siouxerna, cheyennerna och arapahoerna.[2]

Som arrangörer för den europeiska resan stod ett par svenska amerikaresenärer, Robert Kassman (född 1839 i Arboga) och den blivande möbelsnickaren Pål Eliasson (född 1839 i Hågnarp i Skåne). De ordnade under namnet Robert Kassman & Co. föreställningar i Manchester, Köpenhamn (på Sommerlyst),[4] Malmö (på Davidshall) [5], Kristiania (numera Oslo) och i Fredrikstad innan de (åter-)kom till Sverige på hösten 1874.

Här framträdde White Fox och hans kamrater i Karlstad (på teatern respektive i brukspatron Huss gård vid västra Torggatan),[5] Örebro (Björkegrens hotell),[6] Stockholm (Mosebacke nedre salong respektive Hotell Hamburg),[7] Norrköping (Hotell Swea),[8] Linköping (Arbetareföreningens lokal)[9] och Göteborg (Haglunds annex, fd Bloms hotell).[10] Biljetterna kostade ofta 1 krona (50 öre för barn) och männen uppträdde i stort sett varje kväll i "perlbesatta kläder, hufwudfjädrar och skalpprydda gördlar".[6] De sjöng och dansade, spelade trumma och blåste i pipa samt visade sin skicklighet i bågskytte. Publiken var nyfiken och imponerad, enligt samtida tidningsuppgifter var det första gången man kunde se "äkta indianer" i Sverige.[8]

Men White Fox blev under turnén sjuk i TBC och avled på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg den 11 januari 1875. Hans kamrater ville förstås begrava honom,[10] men i stället beslutades att hans kropp skulle överlämnas till vetenskapen. Hans scenkläder införlivades med Göteborgs etnografiska museum och finns i dag hos Statens museer för världskultur. Red Fox och White Eagle fick genomföra ytterligare några uppträdanden innan de lämnade Sverige den 21 januari. De kom tillbaka till en situation i reservaten som knappast blivit bättre under det gångna året, men överlevde även detta och dog som aktade ledare i mitten på 1920-talet.[11][12]

Redan i mars 1875 kunde ordföranden i Antropologiska sällskapet, Gustaf von Düben, på Karolinska institutet förevisa avgjutning (byst) och preparat av White Fox som nu ingick i institutets samlingar.[13] Man hade alltså flått kroppen och monterat huden som man gör när man stoppar upp djur. White Fox kvarlevor ställdes ut av Hjalmar Stolpe i den nordamerikanska avdelningen på Allmänna etnografiska utställningen i Stockholm 1878-1879, och ska också ha visats i Göteborg, innan de städades undan och blev stående i källaren på Karolinska institutet i över hundra år.[2]

Först 1996 kunde de äntligen repatrieras till Pawnee Nation of Oklahoma och till sist få en högtidlig begravning med militära hedersbetygelser på North Indian Cemetery i Pawnee.[14]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Dan Jibréus "White Fox och hans kamrater"

Dan Jibréus, "White Fox' långa resa", Stockholm, Fri tanke förlag, 2013.

Dan Jibréus, "The Long Journey of White Fox", I Nebraska History, Summer Issue 2014. Lincoln, Nebraska.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Echo-Hawk, Roger (2016-05-23) (på engelska). The Magic Children: Racial Identity at the End of the Age of Race. Routledge. ISBN 9781315418001. https://books.google.se/books?id=8wI3DAAAQBAJ&pg=PA129&lpg=PA129&dq=white+fox+pawnee&source=bl&ots=jcD9iq1SQp&sig=y4bh5ab-KpAJPG1ZJ4tyor3LvHk&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjbvIGAwqjcAhVoJ5oKHeXIAZcQ6AEIXTAI#v=onepage&q=white%20fox%20pawnee&f=false. Läst 18 juli 2018 
  2. ^ [a b c] WHITE FOX OCH HANS KAMRATER” (på engelska). Issuu. https://issuu.com/ki200/docs/white_fox__och_hans_kamrater. Läst 18 juli 2018. 
  3. ^ de, Ulla (11 november 2015). ”Uppsalabos efterforskningar kring pawnee-indian uppskattat i USA”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6300075. Läst 18 juli 2018. 
  4. ^ Westmanläns tidning 1874-06-23
  5. ^ Nya Wermlandstidningen 1874-11-14
  6. ^ [a b] Nerikes Allehanda 1874-11-20
  7. ^ DN 1874-11-27 resp 1874-12-02
  8. ^ [a b] Norrköpings tidning 1874-12-29
  9. ^ Östgöta Correspondenten 1874-12-31
  10. ^ [a b] Lunds Weckoblad 1875-01-16
  11. ^ WHITE FOX OCH HANS KAMRATER” (på engelska). Issuu. https://issuu.com/ki200/docs/white_fox__och_hans_kamrater/7. Läst 19 juli 2018. 
  12. ^ ”Pawnee archaeology | Pawneeland” (på engelska). pawneeland.wordpress.com. https://pawneeland.wordpress.com/category/pawnee-archaeology/. Läst 19 juli 2018. 
  13. ^ Norrköpings tidning 1875-03-17
  14. ^ ”Han mötte ett öde värre än döden | Kultur GT | GT”. https://www.expressen.se/gt/kultur/han-motte-ett-ode-varre-an-doden/. Läst 18 juli 2018.