Göteborgs etnografiska museum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Göteborgs museums etnografiska samlingar och Göteborgs etnografiska museum fanns i Ostindiska huset fram till 1993.
Apotekarnes vattenfabrik vid Åvägen 24, som inhyste Göteborgs etnografiska museum under åren 1994-1999.

Göteborgs etnografiska museum var ett kommunalt etnografiskt museum i Göteborg, vilket formellt bildades 1946 av den tidigare etnografiska avdelningen på Göteborgs museum.

Det nybildade Göteborgs museum flyttade i december 1861 in i Ostindiska huset. År 1865 tillträdde Gustaf Henrik Brusewitz som förste intendent med ansvar för etnografi som chef för museets historisk-etnografiska avdelning, inklusive de arkeologiska samlingarna. Avdelnings samlingar inrymdes då i fem skåp.[1]

När Brusewitz slutligen avgått vid hög ålder hade samlingarna växt till att omfatta flera stora salar och rum.[1] Museet etnografiska del utvidgades under efterträdarna Albert Ulrik Bååth och Erland Nordenskiöld och byggde under den sistnämnde upp en sydamerikansk profil, inte minst med Paracassamlingen i Göteborg.

Göteborgs museums etnografiska avdelning blev 1946 formellt ett eget museum under namnet Göteborgs etnografiska museum,[2] men delade även fortsättningsvis lokalerna i Ostindiska huset med Göteborgs museum fram till 1993. I samband med bildandet av Göteborgs stadsmuseum flyttade Göteborgs etnografiska museum då in i de lokaler som Göteborgs industrimuseum tidigare disponera i tidigare Apotekarnes vattenfabrik i Gårda.

Göteborgs etnografiska museum invigdes 1994 i sina nya lokaler i Gårda. Det efterträddes 1999 av det av det statliga Världskulturmuseet inom den statliga myndigheten Statens museer för världskultur.[3] Museet i Gårda stängdes 2000 för att återöppnas i Världskulturmuseets nybyggda lokaler vid Korsvägen i december 2004.

Intendenter med ansvar för etnografi på Göteborgs museum[redigera | redigera wikitext]

  • 1865-91[4] Gustaf Henrik Brusewitz (1803-99), som var den förste intendenten för Göteborgs museums historisk-etnografiska avdelning (inklusive de arkeologiska samlingarna. "När B. tillträdde befattningen vid museet, voro de historisk-etnografiska samlingarna inrymda i fem skåp, medan de vid hans avgång upptogo flera stora salar och rum."(SBL GHB)
  • 1891-1912 Albert Ulrik Bååth (1853-1912) , efterträdare till Brusewitz efterträdare som chef för en konstindustriell och etnografisk avdelning, omvandlad 1903 till en kulturhistorisk-etnografisk avdelning och 1905 till en etnografisk avdelning.
  • 1913-32 Erland Nordenskiöld (1877-1932), efterträdare till som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning
  • 1933-42 Walter Kaudern (1881-1942) efterträdare till Nordenskiöld som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning
  • 1943-1946 Karl Gustav Izikowitz (1903-84), efterträdare som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning och från 1946 chef för Göteborgs etnografiska museum

Chefer för Göteborgs etnografiska museum[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Artikeln om Gustaf Henrik Brusewitz i Svenskt Biografiskt Lexikon
  2. ^ Statens Fastighetsverks tidskrift Kulturvärden 2006:4 Arkiverad 10 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ SOU 1998:125 sidan 23[död länk]
  4. ^ Svensk Uppslagsbok 1936. Uppgifterna går isär om när Brusewitz egentligen avgick, 1882 vid 79 års ålder eller 1891 vid 88 års ålder.
  5. ^ Databasen Carlotta