Wilhelm Albert
| Wilhelm Albert | |
 SS-Brigadeführer Wilhelm Albert år 1941. | |
 Brigadeführer | |
|---|---|
| Född | 8 september 1898 Hessenthal, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 21 april 1960 (61 år) Erndtebrück, Nordrhein-Westfalen, Västtyskland |
| Inträde | 1 juni 1932 |
| Tjänstetid | 1932–1945 |
Wilhelm Albert, född 8 september 1898 i Hessenthal, död 21 april 1960 i Erndtebrück, var en tysk promoverad diplomingenjör och SS-Brigadeführer.
Albert var en tidig funktionär inom Sicherheitsdienst (SD).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Wilhelm Albert var son till läraren Josef Albert. Under första världskrigets senare del tjänstgjorde Albert inom tyska flygvapnet. I mars 1919 gick han med i Freikorps Epp och ingick året därpå i Marschgruppe Würzburg. Albert inledde studier i klassisk filologi, men avbröt dessa och läste till elektroingenjör vid Staatliche Technische Institut i Würzburg.[1]
Albert inträdde i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) den 1 maj 1932 och i Schutzstaffel (SS) en månad senare. Hösten 1933 utsågs Albert till chef för SD-Oberabschnitt West i Düsseldorf och senare för SD-Oberabschnitt Rhein i Frankfurt am Main.[2] År 1935 efterträdde han Werner Best på posten som chef för Personal- och förvaltningsavdelningen inom SD-Hauptamt, Sicherheitsdiensts (SD) huvudbyrå.[3] Albert var en av Reinhard Heydrichs tidigaste medarbetare inom SD, tillsammans med bland andra Herbert Mehlhorn, Lothar Beutel, Ernst Damzog, Hermann Behrends, Hans Kobelinski och Werner Best.[4] I januari 1936 övertog Albert ledningen för Amt I: Personal und Verwaltung inom det då omorganiserade SD-Hauptamt. Albert hade vid den tiden – tillsammans med Reinhard Heydrich, Werner Best, Heinz Jost och Franz Six – högst tjänstegrad inom SD-Hauptamt. Från 1937 var Albert därtill medlem av Lebensborn-programmet.
År 1939 slogs Sicherheitsdienst (SD) och Sicherheitspolizei (Sipo) samman till en ny myndighet – Reichssicherheitsdienst (RSHA), Tredje rikets säkerhetsministerium. Heydrich, RSHA:s chef, desavouerade Albert[5] och utsåg honom istället till polischef i Oppeln.[1] Samma år utnämnde Heydrich Albert jämte Herbert Mehlhorn, Werner Best, Kurt Pomme och Walter Schellenberg till direktorer för Nordhav-Stiftung, som förvaltade SS:s fastighetsbestånd.
Från 1941 till 1944 var Albert polischef i Litzmannstadt (Łódź), beläget i dåvarande Reichsgau Wartheland.[6] Från augusti 1944 till den 8 maj 1945 tjänstgjorde Albert som ordförande i Regierungsbezirk Hohensalza.
Albert greps den 27 maj 1945 och internerades i ett krigsfångeläger i Fallingbostel.[1] Vid ett förhör den 19 juni 1947 förnekade han kategoriskt att han hade haft något att göra med Łódź getto.[1] Albert frisläpptes senare samma år.
Befordningshistorik[redigera | redigera wikitext]
| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 19 september 1932 | SS-Anwärter |
| 10 februari 1933 | SS-Scharführer |
| 15 april 1933 | SS-Truppführer |
| 31 juli 1933 | SS-Sturmführer |
| 15 mars 1934 | SS-Obersturmführer |
| 20 april 1934 | SS-Hauptsturmführer |
| 4 juli 1934 | SS-Sturmbannführer |
| 20 april 1935 | SS-Obersturmbannführer |
| 20 april 1936 | SS-Standartenführer |
| 20 april 1937 | SS-Oberführer |
| 20 april 1939 | SS-Brigadeführer |
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Järnkorset av andra klassen (FVK)
- Krigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd
- Såradmärket i svart
- Ärekorset (Ehrenkreuz für Frontkämpfer)
- Landesorden
- Gauehrenzeichen Warthegau
- SS tjänsteutmärkelser
- Tyska riksidrottsutmärkelsen i brons
- SA:s idrottsutmärkelse i brons
- SS Hedersdolk
- SS Hederssvärd
- SS-Ehrenring (Totenkopfring)
- SS-Zivilabzeichen (
-Z.A. nummer 23 660) - Hedersärmvinkel (Ehrenwinkel der Alten Kämpfer)
- SS-Julleuchter
- Kommendör av Italienska kronorden
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”SS-Brigadeführer und Generalmajor der Polizei Dr.-Ing. Wilhelm Albert”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150716220934/http://balsi.de/Homepage-Generale/Waffen-SS/A/Albert-Wilhelm.htm. Läst 27 maj 2016.
- ^ Browder 1979, s. 304.
- ^ Gerwarth 2011, s. 113.
- ^ Ingrao 2013, s. 85.
- ^ Aronson 1971, s. 202.
- ^ Epstein 2010, s. 183.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Aronson, Shlomo (1971) (på tyska). Reinhard Heydrich und die Frühgeschichte von Gestapo und SD. Studien zur Zeitgeschichte, 0562-3456. Stuttgart: Deutsche Verlags-Anstalt. Libris 5226492. ISBN 3-421-01569-4
- Browder, George C. (April 1979). ”Die Anfänge des SD. Dokumente aus der Organisationsgeschichte des Sicherheitsdienstes des Reichsführers SS” (på tyska). Vierteljahrshefte für Zeitgeschichte (Berlin: De Gruyter) 27 (2): sid. 299–324. ISSN 0042-5702. http://www.ifz-muenchen.de/heftarchiv/1979_2.pdf. Läst 27 maj 2016.
- Epstein, Catherine (2010) (på engelska). Model Nazi: Arthur Greiser and the Occupation of Western Poland. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-954641-1
- Gerwarth, Robert (2011) (på engelska). Hitler's Hangman: The Life of Heydrich. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 978-0-300-11575-8
- Ingrao, Christian (2013) (på engelska). Believe and Destroy: The Intellectuals in the SS War Machine. Oxford: Polity Press. ISBN 978-0-7456-6026-4
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8