William Unwin

Från Wikipedia
William Unwin
FöddWilliam Cawthorne Unwin
12 december 1838[1]
Coggeshall, Storbritannien
Död17 mars 1933[1] (94 år)
Medborgare iStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
SysselsättningCivilingenjör, ingenjör
ArbetsgivareUniversity of London
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Legum doctor
Redigera Wikidata

William Cawthorne Unwin, född 12 december 1838 i Coggeshall, Essex, död 17 mars 1933, var en engelsk ingenjör.

Unwin var, efter studier i Manchester (som elev till William Fairbairn) och London, åren 1861–68 ledare av olika ingenjörsarbeten, 1868–72 instruktör vid skeppsbyggeriskolan i South Kensington, 1872–85 professor i vattenbyggnadskonst vid Royal Indian Engineering College och 1884–1904 professor i ingenjörsvetenskap vid Central Technical College of the Guilds of London.

Unwin tjänstgjorde som sekreterare i 1890 års internationella kommission för Niagarafallens utbyggande och var president i Institution of Civil Engineers (1911), i Institution of Mechanical Engineers (1915–16) samt tillhörde Londons universitets senat (1900–05 och från 1911). Han erhöll 1921 Kelvinmedaljen.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Machine Design (1877)
  • The Testing of Materials of Construction (1888)
  • The Development and Transmission of Power from Central Stations (1894)
  • Treatise on Hydraulics (1907)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, William Unwin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]