Wulfenit
| Wulfenit | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Scheelitgruppen |
| Strunz klassificering | 7.GA.05 |
| Kemisk formel | PbMoO4 |
| Färg | Gul till röd, grå, siskegrön, mörkblå, svart, färglös |
| Kristallstruktur | Tetragonalt |
| Tvillingbildning | Efter {001} |
| Spaltning | {011} tydlig; {001] och {013} otydlig |
| Brott | Svagt mussligt-ojämnt |
| Hårdhet (Mohs) | 2¾–3 |
| Glans | Diamantartad glans, glasglänsande till fetglänsande. |
| Ljusbrytning | nω=2,405 nε=2,283 |
| Dubbelbrytning | δ=0,122 |
| Optisk karaktär | Enaxligt negativt |
| Pleokroism | Svag orange och gul |
| Transparens | Genomskinligt till opak |
| Streckfärg | Vit |
| Densitet | 6,5–7,5 |
| Typlokal | Bad Bleiberg, Kärnten, Österrike |
| Referenser | [1] [2] |
Wulfenit är ett blymolybdat och sekundärt hydrotermalt malmmineral. Wulfenit bildar oftast kvadratformade platta tavelformade kristaller. I ren form är mineralet färglöst men oftast har det gul till röd färg eller andra färger.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Wulfenit upptäcktes 1785 i Bad Bleiberg i Österrike av Franz Xavier von Wulfen.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Mineralet kan hittas i hydrotermala blymalmer, bland annat i Tsumebgruvan i Namibia och Red Cloud Mine i Arizona, USA.[1] I Sverige har det hittats i Lovisagruvan Västmanland.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 102,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ Handbook of mineralogy, wulfenite
- ^ L-H Hedin, M Jansson (2007), Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 121
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Wulfenit.
