Namibia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av insekter, se Namibia (djur). För ett släkte av isörtsväxter, se Namibia (växter).
Republic of Namibia
Flagga Statsvapen
ValspråkUnity, Liberty, Justice
(engelska för "enighet, frihet, rättvisa")
Nationalsång: Namibia, Land of the Brave
Huvudstad
(och största stad)
Windhoek
Officiellt språk engelska, oshiwambo1, afrikaans1, tyska1
Statsskick republik
 -  President Hage Geingob
 -  Premiärminister Saara Kuugongelwa-Amadhila
Självständighet från Sydafrika 
 -  Erkänd 21 mars 1990 
Area
 -  Totalt 824 292 km² [1](35:e)
 -  Vatten (%) 0,1 %
Befolkning
 -  2015 (juli) års uppskattning 2 212 307 [1](141:a)
 -  Befolkningstäthet 2,68/km² (192:a)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt USD 24,84 miljarder[1] (123:e)
 -  Per capita $11 300 
HDI (2015) 0,628[2] (medel) (126:e)
Valuta namibisk dollar (NAD)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Königstein, 2 606 m ö.h.
Nationaldag 21 mars
Nationalitetsmärke NAM
Landskod NA, NAM
Landsnummer 264
1 Har regional officiell status.

Namibia, formellt Republiken Namibia, är en stat i sydvästra Afrika vid Atlanten. Landet gränsar till Angola, Botswana, Sydafrika och Zambia. Längs kusten finns Namiböknen och i öster Kalahariöknen. Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990, en händelse som brukar ses som slutpunkten på södra Afrikas avkoloniseringsprocess. Dessförinnan hade landet varit en tysk koloni 1884-1920, och 1920-1990 styrdes landet av Sydafrika. Landet räknas som ett av de rikare i Afrika, men fattigdomen är ändå utbredd vilket sammanhänger med de mycket stora klyftorna. Hälsosituationen är allvarlig, framförallt gällande aids. Ett annat stort problem är vattenbristen. Ekonomiskt ligger tonvikten på gruvnäringen som svarar för omkring 20 procent av BNP. Omkring hälften av befolkningen lever på jordbruk, framförallt småjordbruk. Landets huvudstad och största stad är Windhoek.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Från ungefär år 1000 före Kristus finns det hällristningar i Twyfelfontein. Området är förklarat för världsarv.


Medeltid[redigera | redigera wikitext]

Bantuexpansionen nådde området på 1300-talet. Den portugisiska sjöfararen Diogo Cão nådde Cape Cross norr om nuvarande Swakopmund i Namibia 1482. Under 1700-talets sista år sökte sig grupper av oorlamfolk norrut från den nykoloniserade Kapkolonin. Migrationen var till en början fredlig, men 1880 bröt Nama-herero-kriget ut mellan oorlamfolk och hereroinvånarna i vad som i dag är norra Namibia.

Tysk koloni[redigera | redigera wikitext]

Tyska kyrkan och monument i Windhoek
Huvudartikel: Tyska Sydvästafrika

Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1920 en tysk koloni där tyskarna upptäckt diamanter. Den motsvarade dagens Namibia. Den tyska koloniseringen av Namibia började då Adolf Lüderitz gav i uppdrag att köpa upp bukten Angra Pequena, dagens Lüderitzbucht från namahövdingen Josef Frederick för kostnaden av 100 engelska pund och 200 gevär. 1884 ställdes området under det Tyska rikets beskydd. Den första officiella flagghissningen ägde rum 7 augusti 1884.

Hereroupproret[redigera | redigera wikitext]

Den 12 januari 1904 reste hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta dog av törst. I oktober samma år reste sig även Namaquafolket mot tyskarna, och behandlades på samma sätt. Sammanlagt dog 65 000 (80 procent av hela folkgruppen) Herero och 10 000 Namaqua (50 procent av hela folkgruppen). Svältdöd och förgiftande av brunnar var karaktäristiskt för folkmordet.

Under Sydafrikas styre[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sydvästafrika

Sydafrika ockuperade den tyska kolonin Tyska Sydvästafrika under första världskriget. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning som ett NF-mandat och fick namnet Sydvästafrika. Efter andra världskriget annekterades territoriet av Sydafrika. Annektionen mötte inte internationellt erkännande.

SWAPO-ledaren Sam Nujoma.

År 1966 förändrades det internationella läget dramatiskt när FN:s generalförsamling röstade igenom resolution 2145 som formellt avslutade NF-mandatet för Sydvästafrika.[3] Samma år påbörjade SWAPOen storskalig väpnad kamp för territoriets självständighet i vad som kom att kallas sydafrikanska gränskriget. 1968 röstade Generalförsamlingen igenom en officiell namnändring på territoriet till Namibia genom resolution 2372.[4] Istället för att släppa taget påbörjade de sydafrikanska nationalisterna en implementering av Odendaalkommissionens förslag: Att införa bantustaner även i Sydvästafrika, något som mötte kraftigt fördömande runtom i världen. År 1971 fastslog Internationella domstolen i Haag att all fortsatt sydafrikansk närvaro i Sydvästafrika var olaglig, att Sydafrika hade en skyldighet att omedelbart dra sig ut ur Sydvästafrika och att FN:s medlemsstater inte skulle erkänna några handlingar som Sydafrika utförde å Sydvästafrikas vägnar.[5] År 1976 erhöll SWAPO observatörsstatus i FN:s generalförsamling som den enda rättmätiga representanten för det namibiska folket vilket ytterligare underminerade sydafrikanska anspråk på territoriet.[6]

Det självständiga Namibia[redigera | redigera wikitext]

Först 1988 erkändes självständigheten av Sydafrika. Två år senare, den 21 mars 1990, var landet formellt självständigt och därpå följde demokratiska val.[förtydliga] SWAPO:s partiledare Sam Nujoma blev i mars 1990 Namibias första president. Staden Walvis Bay var en exklav till Sydafrika och var officiellt en del av Kapprovinsen. Walvis Bay överfördes till Namibia den 28 april 1994 när Sydafrika höll sitt första demokratiska val.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Namibia

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga.

Några av landets miljöproblem är mycket begränsade vattentillgångar, att öknen breder ut sig och tjuvjakt på de vilda djuren. Namibia var det första landet i världen som införde miljöskydd i konstitutionen. Omkring 14% av landets yta är skyddade områden, bland annat nästan hela kusten vid Namiböknen.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Namibia är indelat i 13 regioner: Caprivi, Erongo, Hardap, Karas, Kavango, Khomas, Kunene, Ohangwena, Omaheke, Omusati, Oshana, Oshikoto och Otjozondjupa.

Statsskick[redigera | redigera wikitext]

Tintenpalast i Windhoek

Namibia är en konstitutionell demokrati med semipresidentiellt system. Tintenpalast i huvudstaden Windhoek är säte för parlamentet.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Hifikepunye Pohamba, president 2005-2015
Hage Geingob 2011

Premiärministern Hage Geingob vann presidentvalet i november 2014, och installerades som president 21 mars 2015. Han efterträdde då Hifikepunye Pohamba, som varit landets president sedan 2005. Saara Kuugongelwa-Amadhila efterträdde samma dag Geinob på posten som premiärminister.

Pohamba har tilldelats 2014 års Mo Ibrahim-priset för afrikanskt ledarskap. Mo Ibrahim-stiftelsens placerar Namibia på sjätte plats i sitt årliga index som rankar afrikanska stater efter rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och mänsklig utveckling.[7]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Ekonomin är starkt beroende av utvinning och bearbetning av mineraler för export, Gruvdriften svarar för 20 % av BNP. De viktigaste produkterna är uran och diamanter, därutöver utvinns även bly, zink, tenn, silver och wolfram.

Ungefär hälften av befolkningen lever på jordbruk, framför allt småjordbruk. Jordbruket står för ungefär 10 procent av landets BNP, tillsammans med binäringar 25 procent, industri för 20 procent och tjänster för 33 procent.[8]

Därutöver får även fisket och turismen en allt ökande betydelse. Tillverkningsindustrin är däremot svagt utvecklad.

Även om Namibia räknas till Afrikas rikare länder rådde 2005 utbredd fattigdom på grund av hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader. Landets gini-koefficient (ett mått där 1 motsvarar total ojämlikhet och 0 inga inkomstskillnader alls) är 0,7, en av de högsta i världen. Inkomstskillnaderna följer hudfärg. Bland annat äger vita över 90 % av all användbar jordbruksmark. Det pågår en för närvarande relativt långsam jordreform, där 1,2 miljoner av total 36 miljoner hektar har överförts.[8] Den köpkraftsjusterade BNP:n var 2006 7 000 dollar/år och invånare. Den ekonomiska tillväxten var 2005 på 3,5 procent.[9]

Namibia har nära ekonomiska relationer med Sydafrika, som svarar för största delen av importen. En stor del av exporten utgörs av råvaror som förutom till Sydafrika även går till Storbritannien och andra i-länder.

Namibia producerade 2012 nästan 1,8 miljarder kilowattimmar elektricitet, varav 68,2 % producerades av vattenkraft och 31,8 % av fossila bränslen. Den inhemska elproduktionen stod för cirka 40 % av den konsumerade elen i Namibia, medan 60 % av elen var importerad från grannländer inom samarbetet Southern African Power Pool.[10]

Staten har tillsammans med det sydafrikanska gruvföretaget De Beers ett gemensamt ägt företag NamDeb. [8]

Under 2000-talet (fram till 2014) har Namibia haft en gynnsam ekonomisk utveckling. Kombinationen fred, liten befolkning och en stor mängd råvaror har inneburit att landet utvecklats från ett låginkomst- till ett medelinkomstland. En rad länder, däribland Sverige, har också avslutat det bilaterala samarbetet.[11]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Ett omfattande järnvägsprojekt som kommer att förbinda landets järnväg med Angola pågår. Det pågår även två stora vägprojekt, TransCaprivi och transKalahari som kommer att förbinda landet med Zambia respektive Botswana. De förväntas ge Walvis Bays hamn förbättrade konkurrensmöjligheter[8]. Även Lüderitz har en betydande hamn. Hosea Kutako International Airport är den viktigaste internationella flygplatsen.[9]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Hererokvinnor i Windhoek i Namibia
Barn i Namibia

Befolkning och språk: Befolkningsstatistiken präglas fortfarande av de undersökningar och tvångsåtgärder som genomfördes inom ramen för Odendaalplanen under apartheidtiden, som syftade till att geografiskt och etniskt hålla isär folkgrupper. Ett av de största hälsoproblemen är aids. 2014 var 16 % av den vuxna befolkningen smittad.[1]

Ungefär hälften av befolkningen tillhör ovambo-folk, det vill säga talar något oshiwambo-språk. Ungefär 9 % hör till något kavango-folk. De olika folkslagen i Capriviremsan brukar sammanfattningsvis kallas caprivi. Damara- och nama-folken talar samma språk, nama-damara. Andra folkslag är herero, san (bushmän), och tswana. Rehoboth-baster, "färgade" och många vita har afrikaans som modersmål. Tyska talas av många vita. Tysknamibier (tyska Deutschnamibier) är personer i Namibia som är ättlingar till de tyskar som koloniserade Namibia (Tyska Sydvästafrika).

  • Befolkningens medianålder: 23,1 år (2015)[1]
    • Mäns medianålder: 23,1 år (2015)[1]
    • Kvinnors medianålder: 23,1 år (2015)[1]
  • Total fertilitet: 2,17 barn per kvinna (2015).[1]
  • Spädbarnsdödlighet: 4,56 % (2015)[1]
  • Befolkningens medellivslängd vid födseln: 51,62 år (2015)[1]
  • Analfabetism: 2015 var 18,1 % av den vuxna befolkningen analfabeter.[1]
    • Analfabetism hos vuxna män: 20,8 % (2015)[1]
    • Analfabetism hos vuxna kvinnor: 15,5 % (2015)[1]
  • Fetma: 16,8 % av den vuxna befolkningen lider av fetma (2014).[1]
  • Undervikt hos barn under 5 år: 13,2 % (2013).[1]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religiös tillhörighet: kristna 80–90 %, inhemska religioner 10–20 %, islam 3 % [12]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Skyltar på engelska, tyska, afrikaans och oshiwambo.
Huvudartikel: Språk i Namibia

I Namibia talas flera olika språk: afrikaans, otjiherero, oshivambo, engelska och tyska.

Engelska är officiellt språk, trots att det bara är modersmål för en liten del av den vita befolkningen i landet. Att man vid självständigheten valde att ersätta afrikaans med just engelska som officiellt språk var politiskt, det sågs som neutralt. Tyska var mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk. Tyskan utgör en språkö i Namibia, den enda tyskspråkiga språkön utanför Europa.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 25 procent av statsbudgeten går till utbildning och över 90 procent av befolkningen inom berörda åldersgrupper går i skolan. På högre nivå finns Namibias universitet (University of Namibia, UNAM) och Namibias tekniska universitet (Polytechnic of Namibia, POLYTECH).[8]

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Namibias rugbylandslag.

Rugby och fotboll är de mest populära idrotterna i Namibia. Rugbylandslaget är det mest framgångsrika med deltagande i fem VM-turneringar. Cricket är också populärt, landslaget deltog i VM i cricket 2003. Fotbollslandslaget har inte deltagit i ett VM-slutspel men i Afrikanska mästerskapen 2008. Namibia har även en internationellt framgångsrik fotbollsspelare, Collin Benjamin.

Frankie Fredericks är en före detta namibisk sprinter som vann VM-guld och flera OS-silver och VM-silver.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2014 61,9 (Moderately free; 100 är bäst) 81 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2014 12,5 (0 är bäst) 22 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2015 53 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) 45 av 168
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2015[2] 0,628 - Medium human development 126 av 188
The Economist Demokratiindex 2014[13] 6,24 - Flawed democracy (10 är bäst) 73 av 167

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Namibia”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/wa.html. Läst 23 februari 2016. 
  2. ^ [a b] (PDF) United Nations: 2015 Human Development Report Läst 23 februari 2016 (På engelska)
  3. ^ http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/2145%28XXI%29
  4. ^ Legal Repertory of Practice of United Nations Organs
  5. ^ Legal Consequences for States of the Continued Presence of South Africa in Namibia (South-West Africa) notwithstanding Security Council Resolution 276 (1970) - Advisory Opinion
  6. ^ http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/31/153
  7. ^ ”Namibias avgående president får Mo Ibrahim-priset”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/namibias-avgaende-president-far-mo-ibrahim-priset/. Läst 19 mars 2015. 
  8. ^ [a b c d e] ”Namibia: A booming economy, but not for all”. New African (455). 2006. 
  9. ^ [a b] ”Namibia (faktaruta)”. New African (455). 2006. 
  10. ^ Reegle: Namibia (2014) (På engelska) Läst 23 februari 2016
  11. ^ Griehsel, Marika (2014-03-17): "Afrikas unga kommer att protestera". omvarlden.se. Läst 13 mars 2015.
  12. ^ NationMaster
  13. ^ ”Democracy Index 2014” (på engelska) (pdf). sid. 4. http://www.sudestada.com.uy/Content/Articles/421a313a-d58f-462e-9b24-2504a37f6b56/Democracy-index-2014.pdf. Läst 1 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]