Zamoskvoretskajalinjen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Linje 2 Zamoskvoretskajalinjen
MM L2 - Zamoskvoretskaya.png
Zamoskvoretskajalinjens dragning
Tunnelbana Moskvas tunnelbana
Invigd 1938
Sträckning Retjnoj Vokzal ↔ Alma-Atinskaja
Längd 39,9 km
Antal stationer 22


Zamoskvoretskajalinjen
Unknown BSicon "uextKBHFa"
Chovrino
Unknown BSicon "uextBHF"
Belomorskaja
Unknown BSicon "utKBHFxa"
Retjnoj Vokzal
Urban tunnel station on track
Vodnij stadion
Urban tunnel station on track
Vojkovskaja
Urban tunnel station on track
Sokol
Urban tunnel station on track
Aeroport
Urban tunnel station on track
Dinamo
Urban tunnel station on track
BelorusskajaBelorusskaja (Koltsevajalinjen, Moskvas tunnelbana)
Urban tunnel station on track
Majakovskaja
Urban tunnel station on track
TverskajaMoskwa Metro Line 7.svgMoskwa Metro Line 9.svg
Urban tunnel station on track
TeatralnajaMoskwa Metro Line 1.svgMoskwa Metro Line 3.svg
Urban tunnel station on track
NovokuznetskajaMoskwa Metro Line 6.svgMoskwa Metro Line 8.svg
Urban tunnel station on track
PaveletskajaMoskwa Metro Line 5.svg
Urban tunnel station on track
Avtozavodskaja
Unknown BSicon "utSTRe"
Urban station on track
Technopark
Urban bridge over water
Nagatinskij-bron över Moskvafloden
Unknown BSicon "utSTRa"
Urban tunnel station on track
Kolomenskaja
Urban tunnel station on track
KasjirskajaMoskwa Metro Line 11.svg
Urban tunnel station on track
Kantemirovskaja
Urban tunnel station on track
Tsaritsyno
Urban tunnel station on track
Orechovo
Urban tunnel station on track
Domodedovskaja
Urban tunnel station on track
KrasnogvardejskajaMoskwa Metro Line 10.svg
Urban end station in tunnel
Alma-Atinskaja

Zamoskvoretskajalinjen (ryska: Замоскворецкая линия) är en tunnelbanelinje i Moskvas tunnelbana. När den öppnade 1938 blev det den tredje linjen i systemet. Den totala längden på linjen är 39,9 km och den har 22 stationer, linjen går i nord-sydlig riktning.

En normal färd längs hela linjen tar 55 minuter. Linjen är underjordisk, med några undantag där den går upp till ytan, framför allt vid den delen av sträckan där linjen korsar Moskvafloden.

Den mest kända stationen på linjen är Majakovskajastationen. Majakovskaja var först i världen med en luftig pelardesign i stället för de mer instängda stationerna med kraftiga pyloner, och är formgiven av arkitekten Aleksej Dusjkin i futuristisk art deco-stil.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sträckningen i linjens första steg följde Moskvas livligaste transportled, Leningradskij Prospekt, och kopplade 1938 samman de nordvästra distrikten Aeroport och Begovoj och Vitryska stationen med centrum.

Det andra steget, som inte avbröts trots kriget, öppnades 1943 och följde Röda torget söderut under Moskvafloden till den tätbefolkade stadsdelen Zamoskvoretje (därav namnet) och vidare till Paveletskijstationen och ZIL-fabriken (dåvarande ZiS) i sydöstra Moskva.

1964 gjordes en nordlig förlängning utmed Leningrad-riksvägen och Moskvakanalen vid Norra flodstationen. En sydlig förlängning 1969 passerade industriområdet Nagatino och Kolomenskojeparken, resten av förlängningen (stationerna Varsjavskaja och Kachovskaja) knoppades senare av och blev den lilla Kachovskajalinjen. 1984 inleddes en tredje förlängning i två steg, till sydost förbi Tsaritsinoparken och in i bostadsområdena Orekhovo-Borisovo.

Framtida planer[redigera | redigera wikitext]

Norrut ska linjen förlängas till Belomorskaja och den blivande slutstationen Chovrino, stationerna beräknas stå färdiga 2017.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”В 2017 году в московском метро будут запущены станции "Беломорская" и "Ховрино" ("2017 öppnas stationerna Belomorskaja och Chovrino i Moskvas tunnelbana")”. tass.ru. 9 juli 2016. http://tass.ru/moskva/3442131. Läst 1 augusti 2016.