Moskvas tunnelbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tunnelbanesymbol Moskvas tunnelbana
Mayakovskaya (Маяковская) (7157519408).jpg
Allmänt
Plats Ryssland Moskva
Antal linjer 12
Antal hållplatser 196
Turtäthet 30 sek
Antal passagerare 6,73 milj./dag (2012)
Organisation
Invigd 1935
Tekniska fakta
Banlängd 327,5 kilometer
Matning Strömskena
Moskvas tunnelbanekarta 2014

Moskvas tunnelbana (ryska: Московский метрополитен), tidigare kallad Moskvas metro uppkallad efter V.I. Lenin (ryska: Московский метрополитен имени В.И. Ленина) består av 196 tunnelbanestationer byggda från 1930-talet och framåt. Tunnelbanan har tolv linjer, de flesta går från en utkant i staden och genom centrum till en utkant på motsatta sidan. Runt stadskärnan går en ringlinje som har bytesstationer till alla de övriga huvudlinjerna.

Moskvas tunnelbana är världskänd för de konstnärliga utsmyckningar som finns på många av stationerna, med detaljer som kristallkronor och mosaiker. I första hand gäller det de stationer som byggdes före 1955, då man slutade med sådant. Rulltrapporna körs av särskilda operatörer, placerade vid rulltrappans fot. Moskvas tunnelbana är byggd så att tunnlarna går djupare mellan stationerna, för att på så sätt få tyngdkraften att hjälpa till med acceleration och inbromsning vid stationerna.[källa behövs]

Moskvas tunnelbana transporterar flest människor i Europa, och är på fjärde plats i världen efter tunnelbanorna i Peking, Seoul och Shanghai.[1] År 2013 gjordes 2,5 miljarder resor med Moskvas tunnelbana,[2] vilket är dubbelt så många som i Londons tunnelbana.[1]


Historia[redigera | redigera wikitext]

De första planerna på ett tunnelbanesystem i Moskva fanns i Kejsardömet Ryssland men planerna stoppades av första världskriget, oktoberrevolutionen och Ryska inbördeskriget. 1902 lade ingenjörerna Pjotr Balinski och Jevgeni Knorre fram ett förslag på en stadsbana som skulle i nord-sydlig riktning. Planen röstades ned av stadsförsamlingen, bland annat invände kyrkan mot att tunnlar skulle byggas under kyrkans mark och det fanns invändningar mot att bostadshus skulle behöva rivas för de planerade viaduktavsnitten. 1923 återupptogs planerna då Moskva stad skapade ett ritkontor för tunnelbanan. Ritkontoret utförde de första studierna och 1928 hade ett första projekt utvecklats med en sträckning från Sokolniki till stadskärnan. Under tiden hade även Siemens Bauunion lagt fram ett förslag på tunnelbanan men på grund av pengabrist realiserades aldrig de planerna. 1931 togs beslutet att bygga tunnelbanan av Kommunistpartiets centralkommitté. 1932 godkändes planen för de första linjerna och 1933 följde godkännandet från den sovjetiska regeringen för en plan med 10 linjer och en total längd på 80 kilometer. Det statliga bolaget Metrostroi tog över projekteringen.

Tunnelbanan börjar byggas[redigera | redigera wikitext]

Kievskaja

Moskvas tunnelbana kom att bli ett av Sovjetunionens mest extravaganta arkitekturprojekt. Stationerna utformades med stor omsorg i klassicistisk stil. Arkitekturen skulle sprida kommunistpartiets budskap. Avgörande för projektets framgång var också den första femårsplanen (1928–1932) som drev på industrialiseringen av Sovjetunionen. En omfattande mobilisering av arbetskraft genomfördes för att bygga tunnelbanan där resurser och arbetskraft från hela Sovjetunionen allokerades. Tunnelbanestationen Komsomolskaja namngavs efter de arbetare från ungdomsförbundet Komsomol som hjälpte till med bygget.

Arbetet med att bygga tunnelbanan leddes av Lazar Kaganovitj, en av Stalins närmaste män, och fram till 1955 bar tunnelbanan officiellt namnet Metropoliten im. L.M. Kaganovitja. I arbetet konsulterades konstruktörer från Londons tunnelbana och brittiska specialister planerade linjedragningar och konstruktionsplaner. Det var britterna som förordade tunnelbyggande istället för öppet schakt och rulltrappor istället för hissar. En skenrättegång mot ingenjörer från brittiska Metropolitan-Vickers Electrical Company (Metrovick) avslutade den brittiska inblandningen 1933. Den första sträckan anlades som en nordost-sydväst-axel som skulle binda samman flera av stadens viktigaste trafikknutpunkter. 15 maj 1935 öppnades den första sträckan under stora festligheter.

Tunnelbanan från 2005.

Under andra världskriget användes tunnelbanan som skyddsrum och även Sovjetunionens ministerråd flyttade ner i Majakovskajastationen. Under de tyska bombningarna flydde moskvaborna ner i tunnelbanan. Under 1950-talet byggdes nya sträckningar som lades djupare för att kunna vara skyddsrum i händelse av ett kärnvapenkrig. 1954 invigdes ringlinjen. Under 1950-talet ersatte de extravagant utformade stationerna med enklare arkitektur. Detta var en följd av Nikita Chrusjtjov vilja att ha mer spartanskt utformade stationer. Det är också nu som pelardesignen Sorokonozjka ("tusenfotingen") börjar användas med kolumner i två rader. Nu började stationerna byggas med nästan identisk utformning och byggtekniken var enkel. Ulitsa 1905 Goda öppnades 1972 och anses vara den första som tog i bruk den modifierade Sorokonozjka-utformningen som innebar ett slut för den era då funktion dominerade tunnelbanearkitekturen.

Tunnelbanan byggdes kontinuerligt ut fram till Sovjetunionens kollaps 1991. Efter 1991 har tunnelbanan byggts ut på nytt under senare år efter 1990-talet ekonomisk kriser och prioritering av andra infrastrukturprojekt. Under senare år har även många av de gamla stationerna sanerats och återfått sin forna glans.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Namn Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
Sokolnitjeskaja 1 Bulvar Rokossovskogo ↔ Troparjovo 1935 28,2 km 20
Zamoskvoretskaja 2 Retjnoj Vokzal ↔ Alma-Atinskaja 1938 39,9 km 21
Arbatsko-Pokrovskaja 3 Pjatnitskoje Sjosse ↔ Sjtjolkovskaja 1938 45,1 km 22
Filjovskaja 4 Aleksandrovskij sad ↔ Kuntsevskaja 1935 14,9 km 13
Koltsevaja 5 Kurskaja - Park Kultury - Kurskaja (Cirkel) 1950 19,3 km 12
Kaluzjsko-Rizjskaja 6 Medvedkovo ↔ Novojasenevskaja 1958 37,6 km 24
Tagansko-Krasnopresnenskaja 7 Planernaja ↔ Zjulebino 1966 40,5 km 22
Kalininskaja 8 Park Pobedy ↔ Novokosino 1979 19,7 km 10
Serpuchovsko-Timirjazevskaja 9 Altufjevo ↔ Bulvar Dmitrija Donskogo 1983 41,2 km 25
Ljublinsko-Dmitrovskaja 10 Marina Rosjtja ↔ Ziablikovo 1995 28 km 17
Kachovskaja 11 Kachovskaja ↔ Kasjirskaja 1984 3,3 km 3
Butovskaja 12 Bittsevskij park ↔ Buninskaja Alleja 2003 10 km 7
Totalt 1935 327,5 km 196

Enligt en legend har linje 5, ringlinjens sträckning valts genom att Stalin ställde en kaffekopp mitt på kartan, och den gjorde ett runt brunt avtryck. Linjen är brunmarkerad på kartor och skyltar och har alltid varit det. Det finns å andra sidan många legender om Stalin och hans beslut och ledarstil.

Vagnpark[redigera | redigera wikitext]

Metro wagon 81-720

Alla tåg i Moskavs tunnelbanan – med undantag i modellserien B - kommer ur rysk produktion. Tågen tillverkas och underhålls av Metrowagonmash i Mytischtschi utanför Moskva. Delar av vagnparken som köptes in under 1980-talet är tillverkad av Jegorowverken i Sankt Petersburg. Modellserien B bestod av vagnar från Berlins tunnelbana och således ur tysk produktion. De beslagtogs och transporterades till Moskva 1945. I Moskva fanns de i trafik fram till 1960-talet.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lista över tunnelbanesystem efter antal passagerare. Läst 22 juni 2014
  2. ^ ”Метрополитен в цифрах”. Mosmetro.ru. http://mosmetro.ru/about/general/numeral/. Läst 22 juni 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]