Zone libre

Från Wikipedia
Ockuperade Frankrike under andra världskriget med den tyska och italienska ockuperade zonen (zone occupée), zone libre, Militäradministrationen i Belgien och norra Frankrike, annekterade Alsace-Lorraine, och zone interdite.

Zone libre (franskt uttal: [zon libʁ] fria zonen) var en indelning av det egentliga franska territoriet under andra världskriget, instiftat vid vapenstilleståndet i Compiègneskogen den 22 juni 1940.[1] Zonen låg söder om den franska demarkationslinjen och administrerades av den franska regeringen via marskalk Philippe Pétain baserad i Vichy, under relativt få begränsningar. Norr om zonen låg zone occupée ("ockuperade zonen") där vichyregimens inflytande var mycket begränsat.

I november 1942 invaderades zone libre av Tysklands och Italiens arméer i Operation Anton, vilket var ett svar på Operation Torch, då de allierade landsteg i norra Afrika. Efter detta döptes områdena om till zone sud (södra zonen) och zone nord (norra zonen) och lydde under tysk militäradministration.

Andra namn[redigera | redigera wikitext]

Fram till november 1942 kallade tyskarna området för "Unbesetztes Gebiet" eller "oockuperade zonen". Av fransmännen kallades zone libre ibland för zone nono vilket var en förkortning av non occupée (oockuperad).[2] Den ockuperade zonen kallades istället zone jaja (ja-ja-zonen). Den franska författaren Jacques Delperrié de Bayac kallade zone libre för royaume du maréchal (marskalkens kungarike), vilket syftade på marskalk Philippe Pétain.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Zone Libre, läst 2019-01-19

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ La convention d'armistice, Université de Perpignan, <mjp.univ-perp.fr>, läst 2019-01-19
  2. ^ Levieux, Eleanor (1999). Insiders' French : beyond the dictionary. Chicago: University of Chicago Press. sid. 239. ISBN 978-0-226-47502-8 
  3. ^ Jacques Delperrié de Bayac (1975) Le royaume du maréchal: histoire de la zone libre, Éditions Robert Laffont, s:14.